Month: February 2015

I början av 90-talet bjöds jag in till regeringskansliet  som en av flera representanter representanter för mjukvaruindustrin i Sverige. Ja det fanns inte så många (annars hade såklart inte jag blivit bjuden). En ena succé fanns det egentligenpå mjukvarufronten. Idedatas, Graph In the Box och sen några miljarder bokförings och faktureringsprogram. Det var sånt man levde på Men framförallt fanns det konsulter då som nu.

Jag minns två saker från den där dagen.

1.) Den undersökning man presenterade visade just det där. I Sverige startas ett företag för att utveckla en produkt. Oftast startas företaget genom att ägaren lånar upp pengar med typ sitt hus eller något annat fast värde som säkerhet. Det mesta av jobbet för “produkten” är redan gjort på helger och kvällar medelst dubbeljobb på någon annan anställning. Ofta är det en produkt med en jäkla potential både nationellt och internationellt

Att produktanpassa tar ändå tid. Såklart. Och ett år är kort i de här sammanhangen. Ett manår är ingenting. Fråga Google eller Ericsson. Men hur det ‘n är med det så når ofta produkterna i alla fall ut på marknaden och börjar säljas.

Nu kommer det in pengar i bolaget. Men det är sällan produkter säljer bra utan att någon vet att den finns. Så man måste marknadsföra sin produkt, vilket kostar pengar, man måste supporta sina kunder, vilket kostar tid, man måste utveckla nästa version som kostar tid, ja man måste gör allt det där andra man måste göra i ett litet företag. Ja det finns massor av saker som knycker tid från det man borde göra. Slutresultatet är inga pengar kvar och ingen tid kvar.

I Sverige löser man detta med att bli konsult. Över 90% i undersökningen var det vid sidan om sin produktutveckling.

När man blir konsult så händer något annat. Helt plötsligt har man pengar. Men å andra sidan får man ännu mindre tid för produkten. Den som skall utvecklas och komma i en ny version. Den som behöver marknadsföras. De so behöver supportas.

Ja för att göra en lång historia kort så var ALLA företag efter tre år rena konsultföretag. ALLA hade skippat produkten.

Hmmm…

Vilka jobbar konsulterna åt?  De som gör produkterna? Där finns något att fundera på.

Ja såhär fungerar det inte i USA, Inte i Kina. Man koncentrerar sig på produkten och som vi tydligt ser, gör man det framgångsrikt. Men jag lovar, att trotts att den där kunskapen alltså borde finnas i stödorganisationer. Så kommer 100% av dem att rekommendera produktföretag att konsulta som en del av sin finansiering. Ett direkt felaktigt och mycket dåligt  råd med andra ord.

2.) Det pratas mycket på det här mötet om vad som kommer i framtiden, vad som man borde satsa på. Någon sa “Ja ordbehandlar är ju definitivt inte något att satsa på” då med anspelning på Word Perfects dominans. En man reste sig då upp och sa att “det är klart det är det, det finns mycket att göra på ordbehandlar fronten”. Vi tyckte väl alla att han var lite väl optimistisk. Men vem minns Word Perfect idag. Ganska snart efter det där kom Word. Vi har sett samma sak hända för databaser (dBase), sökmotorer på Internet (Altavista), browsers på Internet etc etc. Listan är hur lång som helst.

Ingen sitter inne med svaren om framtiden. Ändå finns det hur många experter som helst som påstår sig göra det. De som med sina råd sitter och hindrar utvecklingen.  Sandwhichmän många av dem med undergångsscenarier på sina skyltar. Falska profeter.

Ja av den där mannen lärde jag mig att inte lyssna på dem som självsäkert säger att den där vägen är ingen väg att gå. Därför att de där människorna har jäkligt ofta fel. Oftare fel än rätt faktiskt. Sånt lär an sig med åldern.

Ja hände det något efter det där mötet då. Nä såklart inte. Idag är det fler konsulter än det någonsin har varit. Färre renodlade produktföretag. Det händer inte så mycket och det verkar inte hända så mycket. Spotify höjs upp till skyarna utan att ha gjort svarta siffror en enda gång, Klarna har en liten vinst men omsättningen är det som man ropar halleluja för. Det ser ganska lika ut med övriga också.

Nu är det ju bara jag som skriver det här. Så du behöver inte lyssna eller ens ta in. Det är viktigare vem man känner än vad man gör. Det vet alla. Men det är också viktigare vem som säger saker än vad som sägs. Jag påmindes om det där för en vecka eller vad det var sedan. Att det är viktigt vem man är. Vilket trappsteg man står på på den där samhällsstegen.  Den stor författaren diskuterade sin bok med mig, ja snarare föreläste. “Jag borde läsa den”. “Vi är nog egentligen överens”. Ja, om jag nu hade varit Benny Andersson t.ex. så hade den där boken legat i min brevlåda dagen efter. Ja till och med om jag varit chef på det lokala bageriet hade den legat där. Men såklart inte om jag varit anställd på det där bageriet, eller om jag var Benny Anderssons städare, eller ocool gubbe från Lo(o)s, då förväntas man köpa den själv.  Bidra. “Det förstår du ju att ger jag bort alla mina böcker så…. ja hur skulle det se ut!?”  Det är så vinnare skapas. Själv, som en av förlorarna, hade jag såklart skickat den till och med till den store författaren. Fast jag inte delar hans åsikt om sig själv som så högt uppsatt. Men jag hade skickat den. För jag gör inte skillnad på folk. Alla skiter samma bajskorvar i min värld. Jag har hittills inte träffat någon med bajs av guld. Men gör jag det en dag så lovar jag att visa erforderlig vördnad för den personen.

“Jag har velat göra många olika saker” – Computer Sweden.

Pierre och jag brukade röka tillsamman spå mässorna. Men det var såklart då det…

En sådan där dag när det bara flyter på. Man får vara tacksamma för de där dagarna. Jag är det i alla fall. Russin är de i en annan ganska jämn och degig kaka. Jag skulle behöva mer minne i datorn. Den nästan packar ihop tidvis. Jag skulle inte ha vart så snål. Men jag är nästan alltid snål. Sitter på gamla grejer. Men samtidigt är det lite som de med den nyaste och mest toppmoderna skidutrustningen. De är sällan de bästa skidåkarna. Hur som helst går det ett tag till. Fördelen med att utveckla på gamla grejer är att det alltid går snabbare för dem som sen använder ens grejer. De blir nöjda.

Förresten så är gamla grejer alldeles utmärkta. Jag har haft några virtuella serverar som jag hyrt. För att kunna testa olika konfigurationer.  Några riktigt gamla maskiner som Ljusdals kommun kastat i återvinningen gör det där jobbet nu istället. Betydligt snabbare dessutom än sina virtuella vänner. Miljövänligt dessutom. De lever några år till istället för att malas sönder. Idag kom det en gammal skärm hit. Jodå den lär komma till användning den med. Allt gör det på något sätt till slut.

Men jag tänker ge mig för dagen nu. Koden är överskickad under Atlanten och har väl landat tryggt på en disk nu får man hoppas. Ute är det varmgrader och det skall tydligen bli ännu varmare i morgon. Det går följaktligen lite mindre pellets. Det blir mer kvar i plånboken. Jag blir gladare, frun blir gladare. Allt blir gott och glatt hör i det stora gula huset på en kulle i Lo(o)s.

Men halt blir det såklart här i backen. Sandaren svänger in lite hos f.d. mackägarn och släpper ut lite extra hos dragspelaren men håller igen så gott det går här utanför. Vi har väl inte bott här länge nog för att få den där special-snälla-behandlingen. Eller också handlar det där om jämvikt också. Jag antar att det har sandats åtskilliga kubikmeter kommunal sand på den här gården genom åren. Nu får det helt enkelt vara nog tydligen. Ja ner kommer man ju alltid. Halkandes då. K klarar nästan inte att ta sig ner för backen visa dagar. Bara står där och försöker hålla sig upprätt. Det fungerar inte alltid. Vi får väl avskaffa backarna. Bort med dom. Gör alla nerförsbackar till uppförsbackar istället. Skall lämna medborgarförslag på det. Japp det skall jag.