Från minus arton grader till plus tre grader på en natt. Har man kokat upp sitt tevatten varje morgon under många år, 4180 J per grad och liter, vet man att det krävs energi för att förändra gradantal. Där ute rör sig luftmassorna och bara tar för sig. Nerkyld materia, uppvärmd materia, pyttsan, här kommer energi och lättrörlig massa som inte bryr sig om berg och skog och sjöar och hus. De får anpassa sig efter det nya som nu rullar in.
Så det gör man då såklart. Normalt brukar det bli kallare inne när det blir varmare ute efter en kallperiod. Varför är lika obegripligt för ocoola gubbar som temperaturminskningen när solen reser sig upp över horisonten. Jag som ändå borde vara en slags fysiker, eller var, eller ville bli men kom på sne’. Datorjävlar.
City Networks sprutar fakturor över mig just nu. Domänerna skall förnyas, webhotell kostas på, virtuella servrar skall få lön för mödan. Jag försöker hålla jämna steg med var och en av dem. Konstigt nog går det ganska skapligt. Men flyttar över de virtuella servrarna till Digital Ocean och sparar några spänn. Det är på att spara några spänn här och där som man blir miljardär, inte på att tjäna en massa kulor. Det måste jag minnas när de två hundra miljonerna sitter på kontor, de i dollar.
Ja städningsdag. Min uppgift. Men hoppar det idag. Högen är för stor. För mycket låtsasarbete. Det får bli en lortvecka. Man får ignorera dammråttorna, se åt ett annat håll en vecka, använda skygglapparna. Det måste gå det med. Jag är bra på att titta åt ett annat håll när det behövs.
Jag somnar såklart under Rapportsändningen igår. Den gröna IKEA soffan slukar mig. Keppler har kört slut på mig kvällen före. Tuggat i sig mig och spottat ut kärnan. Kanske somnar jag fem, tio minuter, sover där i soffans famn på riktigt. Vaknar efter vädret. Tvingar mig upp och ner till kontoret och är hur pigg som helst. Inga problem att sitta och låtsasjobba till tolv som vanligt. Men bryter där fyller pellets och vandrar upp för att vara pigg idag. Letar ny bok. Långa kapitel. Det blir sent igen. För sent. Men jag får se världen genom en kvinnas ögon. Igen. Karin väljer böckerna. Det är ofta det perspektivet som ges. Men det är nyttigt att se genom den här kvinnans ögon. Inse hur kvinnorna ser ner på oss män som aldrig blev den Brad Pitt’ eller i sämsta fall, rolige arbetskamrat, de drömde om. Det är nyttigt att se saker genom någon annans ögon. Ibland svider det bara så förbannat.
Ulf Lundell har problem med den där “ge bort gratis” rollen som man hamnar i som bloggskrivare. Varför skriva text gratis när man kan tjäna pengar på den? Han har väl fått annonserbjudanden. Ger han efter faller han som en sten i mina ögon. Integriteten hos en människa är hennes mest värdefulla ägodel. De utan går bort, åker på sophögen, behöver inte uppehålla sig i mitt synfält, helst inte. Jodå jag har fått annonserbjudanden jag också. Det handlar om pengar även om mina ord inte är värda lika mycket som UL’s kommatecken ens. Men som sagt, mitt pris är tvåhundramiljoner dollar. Insatta på kontot. Synliga i internetbanken. Sen överlämnar jag gärna en del av min själ att göras vad det vill med.
Apropå skriva förresten så verkar det inte som om min senaste krönika till Hälsingetidningar kom in. Jag fakturerade och fick betalt i alla fall. Men ingen har läst den verkar det som. Själv har jag ju inte tidningen och Hälsingetidningar har inte råd att skicka ett ex. Man tjänar ju så stora pengar på de där att man har råd att köpa resoneras det. In verkar den i alla fall inte ha kommit. Var kanske för dålig. Om det blir en fortsättning har jag ingen aning om. Det är alltid tyst därifrån tills det helt plötsligt, till synes helt slumpmässigt, dyker upp en utgivningsplan en dag och man är krönikör igen. Lite så där trekvartsproffsigt känns det allt. Eller snarare lite nedlåtande. Jag antar att all den där smörjarenergin går åt till Täppas och de andra storheterna som skriver de andra veckorna och att en vanlig ocool gubbe som jag helt enkelt skall vara jävligt nöjd att få medverka. Hade det inte varit så roligt att skriva, och bli läst, hade jag bett dem dra år pipsvängen. De där lokaltidningarna har fått Aftonbladetskomplex. Villa alla bli “Aftonbladet” och slänger iväg oss som vill läsa den lokala tidningarna i jakten på de unga som verkligen inte vill läsa de lokala tidningarna. Som har gått vidare. Påskyndar sig egen död på det där viset, den som länge bara hållits på armlängds avstånd tack vara presstödets respiratorer ändå. Ta bort och börja om säger jag. Ge upp dravlet.
Men i och med att en faktura från Fortum i tysthet smyger sig in i inboxen så är det dags att ge sig in i koden igen.Tekoppen är urdrucken. De sista klunkarna är ljumma eller nästan kalla och ganska äckliga. Men man dricker upp. Sån är lagen. Min lag – gäller bara mig. Man äter upp och man dricker upp. Två semlor har Janne levererat till min mage den här veckan. En bra vecka. Gott som fan. Trevligt med en pratstund. Imorgon börjar melodifestivalen. Man får leta en film, eller två filmer, försöka hålla sig undan dyngan så att den inte kryper in under huden och förgör det fria sinnet. Som facebook. Som skräptv. Det där som får en att sitta av livet. Det man då inte värdesätter ett skit. För trött efter en arbetsdag för att göra något. Det är ju så enkelt för oss som låtsasarbetar. Vad vet vi? Inte ett skit såklart. Vi gör bara det vi måste. Begär inte att bli älskade för det.
ps Isbitarna utanför fönstret på bilden ovan bevisar att vi gärna delar med oss av vår pelletsvärme. ds
