Categories
Krönikor

Julkrönika

Helen Hell kysser mig och jag ångrar den kyssen under resten av mitt liv. London, Soho, Marquee, 70-tal, UFO spelar oannonserat, det är julafton, det behövs inte ens en mistel, hon känner ägarna, alla dörrar är öppna, Mick Jagger, allt är magiskt. Magiskt på samma sätt som jag senare upplevt jular på andra platser. Helen följer jag till tunnelbanestationen och sen försvinner hon ner för trapporna och hem till julfirande med sin familj och ut ur mitt liv för evigt. Jag går ensam hem till hotellet genom Londons tomma gator och världen är fullständigt magisk.

Visst har samma magi funnits där i Edsbyn också. Sena nätter på ungdomsgården Södran där gänget samlades efter julmiddagar med familj och vänner. Replokalerna där gitarrer stämdes och rockstjärnedrömmares fingrar spelade tills de värkande inte kunde spela mer i julnatten. Visst var också det sådär underbart magiskt, och kanske var det ändå de där nätterna jag levde med de vackraste och de bästa människorna i mitt liv.

Men det var också magiskt att vandra efter gatorna sent på julaftonsnatten som fattig fysikstudent i Uppsala, när staden var tyst och julstjärnestora snöflingor föll mot marken. Eller julaftonsnätter vandrandes efter Värtans strand med miljonärernas villor klart upplysta, men utan att en enda annan människa var vaken. Var och en av de här nätterna gåendes med den varma handen hos kvinnan som skulle bli min älskade fru instucken i min. Bara just det magiskt i sig.

Och nog har den funnits i Los, Ryggskog och Samuelsfallet den där magin också. Att stå där i ensamheten och mörkret och se upp mot himlen och alla dess hissnande avlägsna stjärnor, men att ändå höra till allt det där stora och avlägsna, är i sanningen att uppleva magi. Att ta ut en bytta spagetti till hönsen och se dem jaga varandra i stor glädje över detta övermått av ”maskar”. En bättre julklapp kan ingen höna få och inte dess skötare heller förresten. För den där glädjen hönorna ger uttryck för letar sig in i hjärta och själ och värmer där inne som varm lagom konjakspetsad glögg.

Och nej, det handlar inte om Jesusbarn. Min Indiske vän känner samma känsla under Diwali och mina Kinesiska vänner känner den under månfestivalen. Det är gemenskap och förhoppningar som fyller luften runt omkring oss. Fyller tomrummet mellan syreatomer och kväveatomer och för oss närmare varandra i den medmänsklighet och kärlek som för oss nordbor hör midvintern till. Den känsla som får världen att liksom spraka. Ni vet den där som gör att man inte skulle bli särskilt förvånad om det faktisk dök upp en livs levande liten tomte där på vägen.

Det är såklart i Hälsingland jag själv vill befinna mig den här tiden. Här där mitt hjärta har skickat ner tjocka rötter i jorden. Fast New York, Tokyo eller London fungerar såklart lika bra. Det handlar bara om det man har inom sig. Att lita på och våga släpp ut lite av den där gratis magin som finns där inne. Unna sig det som en fantastisk julklapp till sig själv.

 

Categories
Betraktelser & Berättelse

Bananas

001

Jodå det blir Banan Split idag. Man åker i sinnet tillbaks till Uppsala, universitetstid, busstorget, K och jag inmundigar, det kostar inte så mycket, men är gott, jag har aldrig ätit något så gott förut. En vecka försenat kommer då den där glasen hem till oss. K handlar. Man kan lita på K. Inte på mig. Jag är virrigare.

Sjuk är jag nog. Eller inte. Tar det lugnt i alla fall. Borde måla element också denna helg. Det ligger över mig det där. Få ordning på det där rummet. Få till ett gästrum. Fixa ett rum till. Det är så m¨ånga som står på kö. Som måste fixas. Men inte idag alltså. Det som känns som feber hindrar mig. Ja jag vet att det inte är någon ide att ta fram en termometer. Den kommer visa under trettiosju. Det gör den alltid. Kallblodet rudar genom mina ådror. Ormen ligger där och vakar.

Fåglarna dricker vatten från istapparna. Talgoxe på istapp drickandes från den bredvid. Hur håller de sig kvar? Men jag fyller mat. Man lever icke av vatten allena. Det kvittras när jag kommer ut. “Nu kommer gubben med mat äntligen”. De låter mer otacksamma än de egentligen är fåglarna.   Det är när dagsmejan sätter fart på riktigt som de ger tillbaks med råge. Sjunger fram våren åt oss frusna. Till och med åt ocoola gubbar. Ja åt PO Tidholm också. Definitivt.

Ibland är det helt enkelt tack och lov för lördagar som gäller. Det är en sådan lördag idag. “Tack och lov för lördag”. Man behöver inte jobba. Men gör det lite ändå. Lite för att man inte kan hålla sig. Sitter där lite “döven” i alla fall.  Borde alltså måla elelemt istället, eller fönster, eller dörrkarmar. Men sitter här alltså.

Det får vara slut med bloggande här. Det är alla hjärtans dag ändå. Elton ringer såklart och sjunger sånger och han överöser huset med chokladhjärtan och röda rosor redan under gårdagens postleverans. London är tydligen översvämmat av kärleken nu idag. I alla fall enligt Elton. Jag gissar att han har sina rosa glasögon på sig. Inte ser allt helt klart. Han drar gärna iväg när det är något käre Elton.  I sommar kommer han till botaniska i Uppsala och spelar. Sen hit till Lo(o)s. Det skall bli roligt att träffas igen. Var länge sedan sist.

Puss på er!

Categories
Böcker

Senast lästa bok

9789170018602_200_pa-andra-sidan-solen_pocket

 På andra sidan solen av Maria Ernestam

När den här boken inleds så tänker jag. “Jaha det är sådär våra kvinnor ser på oss, sina män”. Man känner ju inte huvudpersonerna ännu inledningsvis och ja mannen kunde ha varit jag.

Senare blir han såklart en annan. Långt ifrån den jag är och man förstår kvinnans tankar. Allt blir till en relationshistoria som tar tag i en, en historia om kärlekens tvivel.

Sen invävt i detta finns vänskapen med en annan kvinna. Den åldrade missionären. Hon som rest till Kina i orostider och till slut, mist allt, blivit fri. Och man förstår vad som menas med det. För visst är det så att man måste mista saker för att verkligen till slut bli fri. Måste förlora. Släppa taget. Är det inte det som mitt liv lärt mig också.

Jag gillar Ernestams böcker. Marionetternas döttrar är ett mästerverk, den här är härlig att läsa också och absolut sådär indragande infiskande så att man inte vill släcka den där lampan och sova när man egentligen borde.

Läs!

 

 

 

Categories
Swedish

Po Tidholm | Teg Publishing

Po Tidholm | Teg Publishing.