Categories
Elektronik Techstuff

Avslutar med en kortis

Kortslutning

007

Lämnar man kortet som man håller på att jobba med påslaget under julen och ända fram tills nu då kan man ge sig fan på att det inte fungerar när man skall börja jobba med det igen. Kortis någonstans. Så man börjar leta, och letar och letar och letar.

Men en vacker dag som denna med riktiga vårtemperaturer ute kan ju inte ens en sur gammal gubbe som jag klaga. Tror jag lägger mig och sover på saken. Ibland hjälper det.

006

Categories
Betraktelser & Berättelse

Guldreserven

2015-02-19_22-09-25

Den sista av systrarna dör. Hon vill dö så det är väl bara rättvist att det till slut sker. Det är inte lätt att bli gammal. Man blir livstrött till slut. Kusin från Öland ringer och meddelar. Ringer till K, inte till mig. Men inget att säga om det. Kanske går inte mitt telefonnummer att hitta, kanske är jag ändå mer svart får i släkten än man kan tro. Hur som helst så blir det en mindre julklapp att skicka till jul och ett vykort mindre att skicka när vi är på semester. De är få nu som står på mottagarlistan. Som mest skickade vi över tio åt olika håll. Systrarna är alltså alla borta. Rut först, morsan sen och nu då Margit. Ja det fanns ju bröder också Henning och Hasse. De är för länge sedan också borta. Männen går först. Men det är inte alltid så heller såklart. Men tillräckligt ofta för att man skal notera det.

Det är egentligen bara herr K kvar. Han som är farsans bror och släkten äldste sedan länge. Han som har muskler av stål fast han nästan är dubbelt så gammal som mig. Fast dubbelt så gammal som mig  blir ju ingen numera såklart. Man är för gammal nu för att någon skall kunna bli det. Hur som helst blir de alla gamla i släkten. Ja utom farsan då. Men spricker en kroppspulsåder och man inte är på sjukhus eller jävligt nära ett så är det adjö. Man har tur eller otur. Kan hända vem som helst. Nu eller då eller senare. Dö skall vi allihop. En dag. Man kommer inte ifrån det.

Att lämna ett prototypkort inkopplat över julhelgen visar sig vara en tveksam sak att göra. Idag när det skall testas vidare fungerar det såklart inte. Felsöker alltså ikväll. En stor del av mitt liv går ut på att felsöka. Mer än något annat skulle jag tro. Men det där är definitivt en sådan där grej man inte skall tänka för mycket på. Då tappar man nog sugen. Man får rikta blicken mot det där som fungerar och snurrar istället. Det är ju dit de där felletandet leder till slut. Fast “fungerar” är ju alltid en sanning med modifikation. Det vet alla människor som håller på med produktutveckling. Det finns alltid fel. OM inte är det en blind utvecklare med hybris bakom produkten. Det finns fler än en sådan också. Tro mig.

Annars är det bara med stödet av Alvedon som eftermiddagen tar sig framåt. Det är sådan tider. Leverstackare helt enkelt. Men jag blandar i alla fall inte med etanol. Inte det. Inte än. Julluckorna stillade mitt whiskysug rätt bra. Men det återkommer såklart. När Alvedontiderna har passerat och gett sig iväg. När hoppet är här. När fåglarna sjunger. Då byter jag ut Alvedon och seghet mot Whisky och sång. Det är inte svårare än så. Nej, inte då. Men ett tag kvar. Än får man bita ihop och kämpa på ett tag.

K påstår att jag har läst en bok som jag inte minns ett dugg av. Jag fattar där och då  hur det är för någon som kommer till insikt om att han/hon har råkat ut för en minnesförlust. En ångestkänsla smyger sig på en. Men det visar sig att hon har fel. Tror vi. Det var bara nästan den boken. Men den där ångestkänslan stannar kvar inom mig. Fäster sig i min själ som kardborreband mot kardborreband.  Jag som har varit så befriad från den där känslan i mitt liv att jag ända upp till vuxen ålder inte fattade vad folk pratade om. Hade såklart känt känslan men inte så ofta att den behövt ett namn.

Nästan tre grader varm ute. Ingen värme på här på kontoret men det är ändå för varmt här. Ja pannrummet ligger under kontorsgolvet såklart. Hulken skickar energi uppåt genom golven för att han kan såklart. Vill visa virilitet, makt och styrka. Över hundra år av musvandringar efter autostrador  i golven har lämnat dem oisolerade i stora sjok. Men jag har frusit mer än någon borde behövt frysa under ett liv så mig gör det inget. Jag svettas gärna i Februari. Helt klart. Ingen tvekan om den saken.

Imorgon fredag. Man borde börja leta film redan nu. Hitta något som är tillräckligt bra för att man skall kunna hålla sig vaken en fredagskväll. Det finns sådant. Jag vet att det gör det. Det har hänt några gånger faktiskt. Säkert.

Men det känns som om min dator håller på att klegga ihop nu. Alltså dags att ge upp  detta skrivande och återstarta. Windows. Synonymer. Felsöka vidare gäller. Alvedonen börjar hjälpa. Har man tur hittar man felet. Har man otur felsöker man imorgon också. Får ta en till vit tablett eller två.  Man får hämta kraft nerifrån tårna. Det är alltid där reservkrafterna återfinns. Svåra att locka fram. Blygkrafterna.  Man får liksom berömma dom och säga att dom är söta och gulliga och fina och bäst i världen innan de vill vara med och hjälpa till lite. Det där kan jag sälja till idrottsfolket. Dom vet nog inte om den där reserven.  Guldreserven.

 

 

 

 

 

Categories
Swedish

Ulf Lundell – DalhallaDalhalla

Ulf Lundell – DalhallaDalhalla.

Categories
Swedish

Tanten med väskan till Växjö! | MinKampanj

Tanten med väskan till Växjö! | MinKampanj.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Svensk mjukvaruindustri

regeringskansliet-091117101717-phpapp02-thumbnail-4

I början av 90-talet bjöds jag in till regeringskansliet  som en av flera representanter representanter för mjukvaruindustrin i Sverige. Ja det fanns inte så många (annars hade såklart inte jag blivit bjuden). En ena succé fanns det egentligenpå mjukvarufronten. Idedatas, Graph In the Box och sen några miljarder bokförings och faktureringsprogram. Det var sånt man levde på Men framförallt fanns det konsulter då som nu.

Jag minns två saker från den där dagen.

1.) Den undersökning man presenterade visade just det där. I Sverige startas ett företag för att utveckla en produkt. Oftast startas företaget genom att ägaren lånar upp pengar med typ sitt hus eller något annat fast värde som säkerhet. Det mesta av jobbet för “produkten” är redan gjort på helger och kvällar medelst dubbeljobb på någon annan anställning. Ofta är det en produkt med en jäkla potential både nationellt och internationellt

Att produktanpassa tar ändå tid. Såklart. Och ett år är kort i de här sammanhangen. Ett manår är ingenting. Fråga Google eller Ericsson. Men hur det ‘n är med det så når ofta produkterna i alla fall ut på marknaden och börjar säljas.

Nu kommer det in pengar i bolaget. Men det är sällan produkter säljer bra utan att någon vet att den finns. Så man måste marknadsföra sin produkt, vilket kostar pengar, man måste supporta sina kunder, vilket kostar tid, man måste utveckla nästa version som kostar tid, ja man måste gör allt det där andra man måste göra i ett litet företag. Ja det finns massor av saker som knycker tid från det man borde göra. Slutresultatet är inga pengar kvar och ingen tid kvar.

I Sverige löser man detta med att bli konsult. Över 90% i undersökningen var det vid sidan om sin produktutveckling.

När man blir konsult så händer något annat. Helt plötsligt har man pengar. Men å andra sidan får man ännu mindre tid för produkten. Den som skall utvecklas och komma i en ny version. Den som behöver marknadsföras. De so behöver supportas.

Ja för att göra en lång historia kort så var ALLA företag efter tre år rena konsultföretag. ALLA hade skippat produkten.

Hmmm…

Vilka jobbar konsulterna åt?  De som gör produkterna? Där finns något att fundera på.

Ja såhär fungerar det inte i USA, Inte i Kina. Man koncentrerar sig på produkten och som vi tydligt ser, gör man det framgångsrikt. Men jag lovar, att trotts att den där kunskapen alltså borde finnas i stödorganisationer. Så kommer 100% av dem att rekommendera produktföretag att konsulta som en del av sin finansiering. Ett direkt felaktigt och mycket dåligt  råd med andra ord.

2.) Det pratas mycket på det här mötet om vad som kommer i framtiden, vad som man borde satsa på. Någon sa “Ja ordbehandlar är ju definitivt inte något att satsa på” då med anspelning på Word Perfects dominans. En man reste sig då upp och sa att “det är klart det är det, det finns mycket att göra på ordbehandlar fronten”. Vi tyckte väl alla att han var lite väl optimistisk. Men vem minns Word Perfect idag. Ganska snart efter det där kom Word. Vi har sett samma sak hända för databaser (dBase), sökmotorer på Internet (Altavista), browsers på Internet etc etc. Listan är hur lång som helst.

Ingen sitter inne med svaren om framtiden. Ändå finns det hur många experter som helst som påstår sig göra det. De som med sina råd sitter och hindrar utvecklingen.  Sandwhichmän många av dem med undergångsscenarier på sina skyltar. Falska profeter.

Ja av den där mannen lärde jag mig att inte lyssna på dem som självsäkert säger att den där vägen är ingen väg att gå. Därför att de där människorna har jäkligt ofta fel. Oftare fel än rätt faktiskt. Sånt lär an sig med åldern.

Ja hände det något efter det där mötet då. Nä såklart inte. Idag är det fler konsulter än det någonsin har varit. Färre renodlade produktföretag. Det händer inte så mycket och det verkar inte hända så mycket. Spotify höjs upp till skyarna utan att ha gjort svarta siffror en enda gång, Klarna har en liten vinst men omsättningen är det som man ropar halleluja för. Det ser ganska lika ut med övriga också.

Nu är det ju bara jag som skriver det här. Så du behöver inte lyssna eller ens ta in. Det är viktigare vem man känner än vad man gör. Det vet alla. Men det är också viktigare vem som säger saker än vad som sägs. Jag påmindes om det där för en vecka eller vad det var sedan. Att det är viktigt vem man är. Vilket trappsteg man står på på den där samhällsstegen.  Den stor författaren diskuterade sin bok med mig, ja snarare föreläste. “Jag borde läsa den”. “Vi är nog egentligen överens”. Ja, om jag nu hade varit Benny Andersson t.ex. så hade den där boken legat i min brevlåda dagen efter. Ja till och med om jag varit chef på det lokala bageriet hade den legat där. Men såklart inte om jag varit anställd på det där bageriet, eller om jag var Benny Anderssons städare, eller ocool gubbe från Lo(o)s, då förväntas man köpa den själv.  Bidra. “Det förstår du ju att ger jag bort alla mina böcker så…. ja hur skulle det se ut!?”  Det är så vinnare skapas. Själv, som en av förlorarna, hade jag såklart skickat den till och med till den store författaren. Fast jag inte delar hans åsikt om sig själv som så högt uppsatt. Men jag hade skickat den. För jag gör inte skillnad på folk. Alla skiter samma bajskorvar i min värld. Jag har hittills inte träffat någon med bajs av guld. Men gör jag det en dag så lovar jag att visa erforderlig vördnad för den personen.

Categories
Betraktelser & Berättelse

“Jag har velat göra många olika saker” – Computer Sweden

“Jag har velat göra många olika saker” – Computer Sweden.

Pierre och jag brukade röka tillsamman spå mässorna. Men det var såklart då det…