Day: 24 February 2015

Sitter och dricker kaffe. Men inte på Cafe’ som poeten. Det blir hemmakaffe bryggt i ärvd trasig gammal bryggare här och drucket ur en slät men stor kopp.  Det är i alla fall riktigt kaffe inte surrugatkaffe gjort på maskrosrötter som jag brygger på. Om nu någon nu misstänker det förra.  Än så länge bör tilläggas. Det kan bli maskrosor och bark i brödet senare. För den som minst anar det. Speciellt för dem som inte anar. Alltså inte bara för mig. Som anar. Ja, eller inte anar. Drömmer.

Att ha en Iphone och importera bilder i Windows är en pärs. Man skall klicka på “Lita på” på IPhonen samtidigt, eller helst innan, importen startar på PC’n. Hinner PC’n före så kommer “Det finns inga nya bilder…” upp och man får försöka igen.  Man får försöka ett tag. Som ett spel. I med kabel, vänta, vänta, ja där kom den upp frågan på Iphonen, “DING”, PC jävlen han före igen… Nytt försök… Ja så håller man på ett tag. Man får till slut starta ett program på PC’n och sen stoppa i kabeln. Då hinner den inte med. Hittar folder med bilder. Allt är frid och fröjd. Man kan importera sina bilder. Den där “Lita på” funktionen borde väl gå att stänga av. Men jag hittar det ingenstans. Orkar inte leta mer heller för den delen. Vill inte förstå eller ens ana hur Macmänniskor tänker. Tänk att sitta och jubla över en nu pryl och sen köa för att till slut dreglandes få den i sin hand.  De ena jag har mindre respekt för än Macmänniskor är pedofiler och särskrivningsfarcister. Alla de där människorna borde få behandling. Tunga mediciner.  Javakodare platsar nästan in där också, det är ett som är säkert.

Det snöar i alla fall inte idag. Är det bra`? Eller Dåligt? Eller mittimellan? Jag vet inte. Skottat är det. Men inte framför garagedörren. Där ligger högen. Man får tänka på hjärtat och spara den till alla krafter är på plats. Ja, eller tills den självsmälterbort. Mints jobb om saker självsmälterbort. Gillar ordet självsmälterbort. Nytt? Antagligen inte. Inte speciellt innovativt i alla fall. Fast det finns sämre ord.

Men en grad varmt ute är det. Så man kan inte klaga på det i alla fall. Det hjälper. Man får klaga på Javaprogrammerare och deras jävla jätteprogram istället som äter upp alla CPU och allt minne. Tänk att avarter som detta språk får finnas. Gäller deras användare också. Pure Java == Pure Shit. Ja det vet alla utom dom som sitter i skiten såklart. Låt bankerna köra det där. Låt det vara en Cobolersättare. Men bespara oss det på mindre system. Gode gud besvara oss från detta skitspråk. Man borde lära barn under fyra att läsa den ramsan innan sänggående. För att få det att fästa. Jag skall trycka upp etiketter “No Java has slowed this machine down”  till mina produkter. Ja tamefan.

Men dags att hämta posten, det som oftast är räkningarna, det som är som det är. Den 25/3 skall jag på en föreläsning med Petter i Ljusdal. Närljus, vår näringslivsorganisation ordnar, då kan man inte hämta posten, för då är man alltså inte hemma. Men eftersom det bara är räkningar och reklam för det mesta så lär den ligga kvar när man förhoppningsvis upplyft kommer hem igen. Tror det kan bli bra. Petter alltså. Men nu så. Svammelslut. Jag vet i alla fall en person som gläds av det faktumet.

Det finns dagar när man känner att man bara borde ta och ställa sig i stupstocken utanför kyrkan frivilligt. Ja vi har den kvar här i Lo(o)s, stupstocken, och det är en sådan dag idag. Jodå jag får hjälp med att sätta däck på fälg igår men ger såklart fel instruktioner. Rotationsriktningen skall vara den motsatta. HELVETE ! ! ! Så man får krypa till korset. I min värld är det som att få de där ny prototypkretskorten hemsända från Kina, vara sugen, och testlöda det och upptäcka att en komponent inte passar. Att man har slarvat utan anledning. Som en sångare utan anledning. Inget värt. Sådant där kan testas, skall testats. De där 50% chans att ha rätt tenderar att bli 99.999% chans att ha fel om man litar på att ha slumpen till sin fördel. Som kompis. Falskare vän finns inte. I min ålder borde man vara medveten om det där. men är såklart inte det. Man gör idiotfelen igen och igen och igen. Hur som helst får jag nu då hjälp igen. Andra får slita för min dumhet, det gillar jag inte. Pengar kan kanske lindra.

Efter fadäser som den där så kan väl eller borde i alla fall det här bli en förbannat bra dag. De flesta av mina dagar är faktiskt sådana. Det må finnas de bland de upphöjda som tycker att jag svamlar men jag gissar att deras liv ser ut som mina ändå. Det ingår också en stor del svammel i de upphöjdas liv. Den som ger uttryck för att världen är vacker tenderar att anses som patetisk medans den som pratar om undergång och ropar “det går åt helvete” titt som tätt anses sm djupsinnig. Det är dags att skaka av sig det där nu. Sandwichmännens tid måste ta slut. Undergångsropen kvävas innan de kommer ut ur munnarna och skrivmaskinsfingrarna. Kanske är det tangentbordsfingrar idag förresten. Men inte så olika. Undrar varför det heter “tangent”

M från andra sidan, Bullerbacken, går förbi, rastar sin hund. Jag skottar bort snön som Lundellsk föll igår.  “Du måste se på skidor idag” säger hon. Det är idag det händer. “Åker Billan idag” frågar jag. Tänker på “Kalla”, men inte hjälper det. Sagt är sagt liksom. Hon ler och går vidare. Skakar nog lite på huvudet där när hon kommit en bit nedanför backen. Han är ett hopplöst fall den där gubben i storgulhuset. “Stockholmarn.” Ja och helt fel har hon ju inte. Skidor blir det inte för mig. Jag har andra skärmar att studera. Billan? Ja det var väl en tjugo år sedan… Eller var det Kalla hon hette då?

Min vän Marcus Rejås kallar den zonen. En bra benämning på det där tillståndet av flyt som man måste befinna sig i för att kunna utföra storverk. Jag måste ner i det där dag. Lyckades inte hitta den/det igår. Det behövs så oändligt lite oro i kroppen för att den skall lägga sig som tjocka ogenomtränglig blyväggar mellan mig och den där världen. Jag måste rensa ur systemet helt för att liksom ta mig in genom hindren. Gud skall veta att det finns saker man kan göra ändå utan att befinna sig i det där tillståndet. Det finns massor av saker man inte behöver koncentration för. Men för det viktiga då behöver man det där. Läser i tidningen att det finns studenter som tar ADHD medicin för att komma dit. Sorgligt. Är det något jag lärt mig i livet så är det att genvägarna inte finns. Man betalar priset för varenda en av de där genvägarna och det är jävligt mycket högre än någon bank någonsin kräver tillbaks av en efter den stora lånefesten. De där räntorna har passerat ockernivåerna långt innan man ens tagit lånen. Men en del tror på allvar att fusk är en gångbar metod. De har liksom inte fattat att man bara själv är domaren. Kan man inte ge själv ge sig en dom som inte leder till fängelset hur kan man då förvänta sig att någon annan skall kunna göra det?

Gråväder ute. Skidväder. Ja apelsin och långfärdsskidor och uteväder liksom. Kanske med choklad. Drickbar och varm. Finfint. Men så blir det inte såklart. Jag sitter här hela dan. Försöker rensa undan sånt som stör så att jag kan dyka ner i “de där” som Marcus kallar zonen. Hoppas man. Går inte att tvinga fram. Kommer till en. Scrum masters och deras efterföljare gören sig icke besvär. Det har aldrig fattat och kommer aldrig fatta. Nästa vecka gäller en annan religion. De värdelösas kryckor det där. De som så gärna vill men inte kan. Artefakterna vi dras med.

Nu skall jag slå på radion och heja fram “billan” eller vad hon då nu heter nu för tiden? Det är ju egentligen samma person som åker hel tiden, visst är det? Allt annat är i alla fall lika. Har man sett ett lopp så har man sett alla. Men det är som Amerikansk film det där också såklart Har man sett en så har man sett alla där med men det kan pirras till och gråtas en skvätt lik förbannat. I princip och med några få undantag. Vid närmare eftertanke skiter jag nog i radion. Det där pratet stör. Tar lite musik istället. Något lugnt och skönt som stillar sinnet. Scorpions eller Metallica kanske?