Koltrasten och Dvoraks har vi ihop UL och jag. Ja jävlar vem kunde ha trott det. Inte jag i alla fall. Nej inte jag. Definitivt inte jag. Antingen är jag äldre i sinnet än jag tror eller också är han yngre. Börjar tamefan gilla karln. Inte bara hans böcker och hans musik. Personen också. Avundsjuk på hans koltrast redan nu. Den som inte hörs här uppe förrän i Juni. Ja knappt ens då de första veckorna. Mot midsommar. På Österlen nu alltså. Och Lärkor. Hela jävla alltihop som är sommar här. Jag älskar dig Hälsingland men i det där ligger du i lä. Helt åt helvete i lä. Kanske kan man älska dig på avstånd. Vara särbo. Ja på Österlen har ju inte en sådan som jag råd att bo såklart. Det där är de rikas paradis. Men det finns ett Skåne för vanliga människor också. Det är samma där som här att folk gyttrar ihop sig och tvingar upp priser. Utanför det där ser det annorlunda ut. Inte som här men ändå.
En vän där nere har några timmar till bron som leder ner mot friheten. Han tar den ibland bara för att handla öl. Eller ost. Men han är inte en sådan som flyr. Sitter av sitt straff hemma i villan utan att det någonsin fallit en dom i en domstol. Bodde jag där skulle jag fly många gånger över den bron. Så ofta jag hade råd. Ta mig vidare över mot Tyskland och känna där att tamefan hela skiten ligger där framför mig och det är bara att ta för sig. Bojor av alltså. Här börjar världen på riktigt.
Men det där jävla Hälsingland och jag har blivit som ett gift par. Vi sitter ihop vet vad den andre tänker innan det sägs och bara döden kan skilja oss åt. K är friare såklart. Hon har Sörmland i blodet också. Hon som lockade hit mig igen. Utan henne hade Hälsingland varit det förgångna för mig. Om jag skall tacka för det? Antagligen inte. Eller kanske. Livet hade nog sett helt annorlunda ut om jag stannat i de där lablokalerna i Uppsala. Eller om jag satt i ett laboratorie i en annan stad, ett annat land. Men jag gissar att datorerna ändå plockat mig till slut. Det är mitt öde. En naturlig fortsättning på släktens teknikintresse. Det började visst med hjul en gång i stenåldern. Nu tas vidare av söner som har sina öden.
Gör annars inte mycket. Borde renovera. Borde jobba. Borde städa. Men gör inget. Det är illa. Skyller på förkylning. Snuva. Influensa. Men skulle väl klara av var och en av de där grejerna ändå. Pelletspallar borde flyttas in också. Åtminstone säckarna på dem. Men också det skjuts upp till morgondagen. Det finns alltid saker man kan göra imorgon istället för idag.
Du funderar på att ge upp eller hur!? För att andra säger att du inte passar för det du gör. För att andra inte tycker om det du gör. För att ingen säger ett skit om det du gör. Vad har du för annat val än att ge upp? Eller hur? Varför fortsätta? Skit i dom där andra säger jag. Lyssna på magen. Säger den att det är rätt så kör på. Magen har alltid rätt. ALLTID. J A – L – L – T – I – D. Det är där det sitter Ja det är såklarrt samma sak om man håller på med det där som tros göra en själv och andra lycklig men magkänslan inte r där. Dags att leta en annan väg. Är inte magkänslan den rätta lägg ner. JA, gör det fast än alla beundrar dig och säger att du är så rätt för det där du gör, för att du får grammisar och nobelpris. Är inte magkänslan den rätta. Skit i det. Bryt då och gör det där som magen säger åt dig att göra. Ett liv är för lort för att göra det som du tror att andra vill att du skall göra. Lögnen. Det finns inte tid för den. Inte ens o man själv har kommit på den. Näpp magkänslan, koltrasten och jämvikten. treeningheten av det viktiga i livet.
Nu skall jag dicka kaffe.
