Vasaloppet avklarat, en vecka försenat, kört på internationella kvinnodagen, när yngste sonen fyller år. Tjugotre, ja jävlar. Han har magsjuka. Den stores present. Tårta och firande får vänta. Hurra, hurra.
Vasalopp avklarat == vinter avklarad. Jo och tamefan såklart jag räknar med att starta snöslungan både en och två och tre gånger till den här säsongen, att Hulken skall käka åtskilliga pallar pellets till dessutom. Men mentalt har jag klarat av årets svarta medeltid. Nu ute ur det stora slukhålet kan jag sitta där och dingla med benen på dess kant och vänta på Pavorittis sons återkomst med ett sinne i dur. Nu när Pavarotti själv tydligt valt att stanna i Österlen och lyckliggöra UL och de andra upphöjda. Det är ändå “min” koltrast. Det går inte att komma ifrån. Och jag längtar efter honom så att jag nästan avlider i min längtan. Jag tror på Pavarottis son i år. Att han har tränat upp sig där i söderland. Att han blivit den nye mästaren. Kungen är död – länge leve kungen. Österlenarna får leva med en föredetting.
UL skriver också om fåglarna. Jag vet inte om ni följer hans blogg. Snart kommer jag att höra att jag härmas. Fast jag var först. De upphöjda går förbi i krogkörerna likaväl som i bloggköerna. Skit samma. Jag kan bara se världen som jag ser den. Genom mitt öga. Ja eller båda, fast det högra aldrig har varit till mycket nytta. Eller alla tre egentligen. Det i pannan också. Där mellan ögonen. Det jag känner vad folk egentligen tycker och tänker med fast deras munnar säger annat. Man kunde tro att det var ett bra öga att ha. Men är såklart en förbannelse.
Kvinnodag. En dag som inte borde behövas. Men som behövs. Nästa år sänker männen sina löner så att kvinnorna kommer ikapp. Japp, det behövs bara ett år. När saker är samma och lika kan vi börja om. Styrelser utan kvinnor eller mångfald får liksom skylla sig själva. Företagen. Mångfald är ALLTID bättre. Kvotering slår fel. Som om kvinnor verkligen var mindre värda. Nej det är inte det. Titta på alla de duktiga kvinnor som finns. Tänker man på dem som kvinna i första hand. Näpp. Samma med männen. Det är där det sitter. Kvinnor skall inte bli män. Dumt! Kvinnor skall vara kvinnor. Det är då det blir bra. Gäller män också. Förstärk det där. Det är inte dåligt något av dem. Vi har båda sidor i oss allesammans. Man får förstärka det man själv vill. Snippa eller snopp spelar liksom ingen roll. Människor först är vi. Lika lön borde i alla fall vara enkelt. Där är det bara att bestämma sig. Vilken man håller inte med? Res dig upp! Resten kan ta några år till. Men vi är fanimeg på väg. Det är bara att se sig omkring. Tro inte på svartmålarna. Det finns för många kvinnor som går med sandwischskyltar också. Bort m dom. Fram med dem utan. Tuttar och jävlaranamma. Mycket bättre.
Sju grader där ute. Blåser lite. Jag skall passa på att fixa den där lampan. Man får passa på när man inte behöver frysa. Dra österut och visa upp under veckan. Kanske imorgon. Hämta ledljus från gravarna och köra en tur efter Långgatan i Edsbyn. Ja jag brukar göra det. Fast ingen längre finns kvar där egentligen. Men minnena såklart. Hur många tusen vändor har jag åkte efter den där gatan och längtat. Rockstjärnedrömmar, kärleksdrömmar, längtan bort. Mest en längtan bort såklart. Jag var predestinerad att lämna. Som varje yngre person borde vara. Sen kan man komma tillbaks och älska det man hatat och längtat bort ifrån. Men först måste man upplev det världen där ute har på sina serveringsbord. Ta för sig. Njuta eller spy för att det blir för mycket. Men prova allt ihop som finns där.
“Man skall göra allt för att barnen flyttar härifrån, men samtidigt skall man göra allt för att de skall villja återvända”
En arbetsförmedlare uppåt Norrland var det som sa det. Visdom. Ut med ungarna. Släpp dom fria. Vill de tillbaks så blir de en tillgång. En tillgång på samma sätt som en man eller kvinna från ett främmande land är det. Som ser saker från ett annat håll. Berikar.
Det går inte att skriva dubbeltecken på det här tangentbordet. Omöjligt. “ll” blir altid “l”. Skitbord. Eller kanske är det skitfingrar. Eller skithjärna. Vad vet jag. Skriver för fort, för hårt. Jag jag vet. Svamlar också.
Men tänker sluta med det nu. Gå ut istället. Mäta och dra o, fixa och trixa. Vi får se. Det blir som det blir. Bara det lyser till slut. Det räcker med det denna dag. Ett positionsljus för kvinnorna en dag som denna.
