eller fotografen med den stora tummen…
Categories
Month: March 2015
Jag söker förtvivlat efter en bugg. Lördag, Söndag, Måndag. HELVETE!!!! Förmiddagen idag. Metodisk fortfarande. Inte desperat. Vad är detta? Skall jag behöva börja om från början igen? För vilken gång i ordningen? Men så en blinkade lysdiod. Oj! Testa igen. Nämen det var som tusan. Kan det verkligen vara det som är problemet. Återställer. Nä det fungerar inte. Hittad. För trött för att ens bli glad på riktigt. Men nöjd såklart. Kör på. Det finns mer att göra. Hur många gånger har den där bootloadern snurrat nu under letandet av den där buggen. Femhundra gånger, tusen. Men jag är envis. Ger mig inte. Finns lösningen där hittar jag den. Gör det istället för att snacka så mycket.
En bra dag såhär lång alltså. Sitter här med kaffekoppen. Belöningen. En apelsin också. Man slår på stort vissa dagar. Har lillkatten med mig idag. Det är alltid en ynnest. Sällskap för annars ensamma dagar. Katter pratar inte så mycket och är därför goda lyssnare. Behöver bara ett knä att ligga på eller en kroppssida att trycka sig tätt emot under täcket och så en klapp och en smekning då och då i gengäld. Men kan såklart somna som katt mitt i en intressant utläggning som kamrat människa har, men det får man ta. Men så roliga historier berättar de inte. Det kan man inte påstå.
Vargarna jagar alltid efter de svagaste. De har ett sjätte sinne för det där. Man ser det hela tiden. Nu med. Det enda försvaret är att inte ta åt sig. Stampa med foten och säga “skit på dig din jävel”. Ingen varg klarar det där. Inte ens de som jagar i flock. Renar och andra lären härom av en som stirrat mer än en varg i vitögat.
De som är arbetslösa är som pensionärerna. I alla fall dom jag känner. De tror att alla har lika mycket tid som dom har. Man får sätta filter på mail och telefon och sms. Jag har alltid lockat till mig galningarna. De flockas kring mig. Vågar egentligen inte fundera vidare på vad det egentligen innebär. Låter det stanna därvid lag. Slutsatsen antagligen obehaglig. Men det enda jag egentligen vill är att vara i fred. Ja nu pratar vi jobb alltså. Men eftersom jag nästan alltid jobbar så… Men sen de där bra människorna runt omkring sig vill man ju ha där. Men inte galningarna. Ingen av dem. Men det är ju så synd om dom. Jag skulle må bra av mindre empati i kroppen. Helt klart. Ändå kan jag koppla bort den också. Känslor av. Jag skulle inte ha det ringaste problem att såga av ett ben på någon om det behövdes. Eller ta upp ett andningshål i halsen med en penna. Alla vegetarianer är nog sådana. I de lugnaste vattnen…
Imorgon föreläsning med Petter i Ljusdal. Brukar vara lite olika inspirationsföreläsningar där som anordnas av vår näringspolitiska stiftelse. Bert Karlsson var en annan. Ofta upplyftande. Tror morgondagens blir det också. Sitter man själv behöver man det där extra mycket. Men jag åker såklart ner där och sätter mig själv och åker därifrån utan att ha pratat med någon endaste enda. I bästa fall hejat på någon. Men sitter längst fram och smyger inte efter väggarna.
Det känns som jag är för gammal för att flytta utomlands. Varför vet jag inte. Men det känns så. Vi pratar om Blekinge, Skåne, Dalarna och alla andra möjliga platser och jag känner varje gång att Hälsingland åhhhh…. Hälsingland… Som om det verkligen spelade någon roll var man bor. Man är liksom samma person där som här. Det mesta kretsar ändå kring den där personen man nu är. Ja, just därför svårt att fly också. Man är liksom med sig själv för det mesta. Bättre att ändra på saker hos sig själv då än att dra. Men nu är det ju inte det. Det skall röras på sig. K såklart mer öppen för ohälsingland. Jag rädd att jag hoppar ner i en skittunnan. Harmonisk i sinnet nu. Fast det brukar vara tvärt om. Jag som drar. K som stretar emot. Man får växa in i det där. Om det går.
Categories
Buttkotte
Man har det lyxigt. Äldste sonen lagar god lunch. Själv är det bara att gå upp och sätta sig och äta. Supergott, veganskt, starkt och nyttigt. Tack för det.
Annars stressar jag. Skall leverera grejer och så fungerar inte en bootloader. Frågan är varför och jag har ställt den frågan ett tag nu. Men jag hittar det såklart till slut. Det gör jag alltid men får alltså stressa lite på vägen dit. Gillar såklart inte det. Men man kommer ändå aldrig undan det.
Stormar utanför fönstret. Riktigt ordentligt. Tar i så huset skälver. Men det behövs såklart inte mycket för det i ett sådant här hus. Finns mycket yta att fånga vind på. Hör dessutom till våren. Drakflygarväder. Länge sedan man flög med drake nu. Ett gäng vänner. Några vinpavor och minst en champagneflaska. Korgar med potatissallad och lite (eller varför inte en massa) annat gott, en äng, flyga drake, lite halvdragen och glad sådär barfota springande i gräs där man får se upp för komockorna. Fast lite tidigt för det där också nu såklart. Och så kanske man skall vara i England. Det behövs i alla fall åkrar. Gärna ekar också. För stämningens skull och så att man kan ha ekollonkrig med varandra. Men går nog lika bra med björkar. Ja det tror jag. Om man har fler än en champagneflaska. Kottkrig kan man förresten också ha. Den som har de preferenserna kan ha buttkotte istället för buttplugg. Allt är tillåtet.
Annars är det till att må bra såklart. Nej jag har inte förtjänat det det allra minsta. Gör det i alla fall. Orättvist såklart. Man borde bli deppig av ren solidaritet. Eller vara det. Men jag gillar ju att vara i det där blå också så jag mår rätt gott där med. Det är bara så. Får be om ursäkt. Förlåt.
Den här solen och smältandet och blåsten, ja det är ju våren såklart. Fåglar som låter utanför fönstret. Gott helt enkelt. Men man borde såklart befinna sig där ute och inte sitta här inne. Men nu sitter man då här ändå såklart. Det är inget att göra åt det. Sitter här efter en helg i jobbandet. Som vanligt. Fast jag borde ha vilat. Nära gränsen för vad jag klarar av nu. Men Stockholm på fredag, Petter på onsdag, små hållplatser att pusta ut på. Måste ha det där för att orka springa nästa sträcka. Ja kanske en helg i studion också. Det läker och lappar ihop som få andra saker. Jodå jag är mästare och popstjärna där en stund. Medans låtarna växer fram. När det bara är jag. Skulle säkert vara skoj att se på film. Men bara där också. En annan i den andra världen. Den som är riktig. Jag längtar in i musiken. Själva skapandet. De ger tillräcklig kick för mig. Det som är jobbet. Filandet. Anda åker på turné efter det. Får belöning för allt det där slitet. Ja, har releasefester och grejer också. Solar sig i sina verk. Själv brukar jag ta en stor whisky och en kanelbulle i sällskap med mig själv. Sen kan jag börja på nästa album.
Kafferast nu alltså. En av dagens höjdpunkter. En kopp kaffe sen ut och hämta posten. Sen en till kopp. Det är dagen kaffe. Te morgon och kväll. Men klarar inte av större mängder kaffe längre. Blir snurrig och ofokuserad. Jag som drack flera kannor om dan förut. Nu bara två. Det är på gränsen det med. Men gott såklart. Kunde jag bara röka en cigarett om dan, ja då skulle jag nog röka. Isåfall ta den efter den där första koppen kaffe. Det går ju inte glömma hur gott den ciggen smakade. Himmelsk. Men det kan jag såklart inte. Skulle jag börja med det satt jag drä snart igen. Två paket om dan lätt. Det finns ett litet rum här på kontoret som jag hade som kontor som fortfarande är gult och gult och gult och fult av alla cigarretter jag rökt där inne. Man behöver bara beskåda det för att fatta att det där var galet. Det var bra att man slutade. Det bästa man gjort. Kanske.
Men hämta posten och inte sitta här är alltså det jag skall göra. Hej svejs.
This is bullshit in case someone think otherwise.
Hälsningar till dig Jag är säker på att detta mail skulle komma till dig som en överraskning eftersom vi aldrig har träffat förut och du skulle också fråga varför jag har valt att välja dig bland de många Internet-användare i världen, just jag inte kan säga varför jag har valt dig men inte vara orolig för jag kommer i fred och något mycket positivt är på väg att hända med ditt liv just nu och andras liv genom dig om bara du kan noggrant läsa och smälta meddelandet nedan. Innan jag gå vidare, tillåt mig att ge dig lite av min biografi, jag är Moder Fru Evelyn Albert, 82 år gammal kvinna och hustru till sent Sir Tahmoush Albert, som dog i en flygolycka på måndagen september 7, 1998 GMT 15:22 NL medan de flög från New York till Genève. Se hemsida nedan för mer information. http://www.cnn.com/WORLD/9809/swissair.victims.list/index.html Efter döden av min man blev jag chef för sin investering, och nu när jag är gammal och svag jag har beslutat att tillbringa resten av mitt liv i min ranch innan jag äntligen lämna världen, men innan döden av min make hade vi en plan för att använda de sista dagarna i våra liv för att skänka hälften av vad vi har arbetat för att de mindre privilegium och välgörenhets hem och den andra hälften för oss själva, familjemedlemmar och nära vänner, och det är så olyckligt att min man inte är vid liv idag för att göra detta med mig och jag är mycket svag och gammal nu, därför har jag beslutat att göra detta filantropiska arbete för min sena make. För närvarande har jag velat ut nästan hälften av våra tillgångar till flera välgörenhets hem och till några av de mindre privilegium i olika länder. Trots överenskommelsen mellan min sena make och att ge stöd till berövade, enades vi också att göra stöd till en enskild har vi inte träffas tidigare i livet på grund av att när vi var fortfarande ung i livet vi får en anonym hjälp från en individuell vi inte visste och som vi inte har kunna känna till datum, påverkan vi fick från en sådan gest gjorde oss att göra detsamma. Jag är ledsen att meddela att du aldrig kommer att få chansen att känna mig eftersom jag precis har avslutat uppdraget som min man och jag har kommit överens om innan hans plötsliga död och du råkade vara mottagare av vårt sista vilja, därför jag behöver du gör mig en tjänst genom att acceptera vårt erbjudande. Jag deponeras viss fond i summan av 1,800,000.00 (en miljon åttahundratusen Euro) med DHL NL fyra veckor sedan att leverera till dig, men jag var mycket sjuk så jag inte kunde skicka ett mail till idag. vad du måste göra nu är att kontakta DHL kurir NL så snart som möjligt för att veta när de kommer att leverera ditt paket till dig. För din information, har jag betalat för att leverera laddningen, försäkringspremie och registreringsbevis avgift på kontrollen visar att det inte är en drog pengar eller tänkt att sponsra terrorattack i ditt land. Du måste kontakta DHL EXPRESS NL nu för leverans av din check med denna information nedan; Kontaktperson: Mr Groot Hulze Tel:+31 (0) 684807732 Fax:+31 (0) 205241280 E-postadress: dhl.post@aim.com Adress: DHL EXPRESS SERVICE CENTRE, Terminalweg 36 3821 AJ Amersfoort Nederländerna Återigen, är du inte betala för att leverera debitera försäkringspremien och registreringsbevis avgift till check eftersom jag redan har betalat för dem, det enda pengar du förväntas betala är 1160 € för säkerheten hållande av kontrollen hittills .Jag skulle ha betalat avgiften men företaget insisterade på att jag skulle inte för att de inte vet när du kommer att kontakta dem och för att undvika motsagt ilska eller ytterligare kostnad. Du ska bekräfta nedanstående information till dem för att undvika misstag på leverans. postadress: fulla namn: Direkt telefonnummer: Ålder: Nedan är säkerheten hålla koden: (SCTC/2071DHL/567) för utkastet är att du också presentera den för dem för verifiering innan leverans. Vänligen, försöka kontakta dem så snart du får detta mail för att undvika ytterligare förseningar. Var också anmält att jag inte längre kommer att läsa min e-post eller surfa på Internet som jag gått i pension helt från omvärlden till min ranch, just nu har jag inget att göra med bilar, e-post och annan lyx, bör all vidare korrespondens vara överlämnas till budfirman för leverans av din check till dig. Med vänlig hälsning Fru Evelyn Albert
Categories
Supermankörkort
Läser lång skön Lundellskt blogginlägg här på morgonen. Lyfts rakt upp genom taket. Tack för det UL. Du är ordets mästare. Och jag lyssnar på dig oftare än andra också musikaliskt. Vi har koltrasten gemensamt. Med sen lägger du ner. Sista året med gänget. Jag kommer aldrig stå på scen med dig men måste väl för fan komma iväg och höra dig i år ändå. Låtsas att jag står där vid en mick. Böla en skvätt som vid varje konsert. Borgholm eller annorstädes. Vette fan varför jag skriver i Du form förresten. Jag läser dig. Du läser inte mig. Kungar och bönder.
Strålande intensiv sol ute som om den är förbannad över att månen stal showen igår och lyser extra starkt idag. Såg bilder från Svalbard. Ja det var häftigt. Tjoff. Kolsvart. Det skulle man ju velat uppleva IRL. Men sett på tv nu då. Utan att behöva maka sig upp ur soffan ens. Men inte samma sak såklart. En del tror det. De lever till och med kärleken där. För att de inte vågar leva den riktigt.
Är ner till affären och köper en säck fågelfrö på morgonen. Den är dyrare än jag minns. Man måste ha höjt priset sedan sist. En ordentlig slants höjning. Kanske jag som glömt vad den kostade sist. Jag som skippade i att köpa utanför byn sist för att det var ungefär samma pris hemma. Jodå också jag kan tänka mig det. Att stödja det lokala. Men inte till vilket pris som helst. Jag vill ha råd att bo här också. Tills vi flyttar.
UL’s telecaster förresten. Ett runkobjekt. Vill ha. Fast jag är Stratocaster människa.
Ja den som läst min blogg förut vet vad jag gör denna lördag. Det är inte svårgissat. Jodå sitter här på kontoret. Men sovit ut först. Men vaknade sjukt tidigt. Full fart i huvudet. Men med gammelkatt på ena sidan, och ungkatt nära under täcket somnade jag till slut om igen. Tack för det, behövde det.
Båda sönerna hemma. Det finns något skönt i det som förälder. De är ens barn också fast de blir vuxna. Går inte att komma ifrån. Nej inte alls.
Men det här får räcka idag. Skall försök utnyttja de timmar som står till buds till att förändra världen. Det är bara det som gäller. Bara det. Fast det borde vara annat. Definitivt annat som gäller. Stålmannen och Spindelmannen kunde få ägna sig åt världen. Jag åt annat. Det borde krävas supermanskörkort för det här. Jag har ju inget sådant. Icke sa nicke. Förgörs.