Day: 8 March 2015

+4 ute, kolsvart, det droppar och rinner mot hav. Man ropar halo och haloj men ingen svarar där ute. Jag har precis inlett skift två här på kontoret. Bevisar ännu en gång att ett problem ibland löses bäst genom att ta en paus. Hjärnans förmåga att gå igenom och organisera. Jag liter på det där fullt ut. Så det jag letar innan paus hittar sin lösning direkt när jag kommer ner och sätter mig vid skrivbordet. Som alltid och som vanligt.

Såg ni A royal affair igår. Bra film helt enkelt. Jodå både K och jag var vakna. Det händer ibland. Så pass bra vad den att man blev vaknare istället för tröttare efter hand att filmen rullade på. Inte så vanligt. Inte alls vanligt faktiskt. Numera. Piggar förr. Eller också var filmerna bättre. Tror på det senare. Måste tro det. Varför gav jag annars inte upp under veckorna också. Nej just det.

Inget “mello” har äntrats här i huset ännu i år. Har gett upp nu. Försökt i så många år. En gång var det till med roligt, nåja, en anledning att köpa hem en påse chips. Nu går det bort. Vi tittar på någon BBC serie. Inte helt bra. Knappt bättre än melodifestivalshow men tar oss förbi de där timmarna. Fram till A royal affair som alltså är skitbra. Ja just det. Kanske tittar vi på finalen. Japp, för chipsens skull. Om man nu skall äta sådan skit. Beach 2015 snart. Man bord skärpa sig.

Funderar på att ta bil ned till besiktning igen imorgon och visa upp lampor som fungerar. Eller också vänta en vecka. Funderar. Kommer till olika beslut varje funderingsvända. Mycket den här veckan. Jävligt mycket. Om man nu “bara kan sitta hemma” och ha mycket att göra. Här har pensionärer och arbetslösa mycket att göra. En och annan anställd. Egna företagare har det bara bra. Speciellt de som “bara sitter hemma”. Ja som i resten av Sverige såklart. Sitter där och lurar staten. Företagarna.  De som gör att det finns någon stat från början. I alla fall en som har stålar. Fattigare annars. Färre jobb. Många har inte fattat den där kopplingen. “Går ju låta folket jobba i det offentliga” låter det. Hur lätt som helst. Matematiken blir skev. Skitskev. Omöjlig. Även för en röding som mig. Man måste inte vara Moderatusling för att förstå vikten av företagande. Näpp. Verkligen inte.

Ser ju inte ut att bli turné i sommar heller. Saknas en hit. Jaha, eller två. Saknas band också. Ja band saknas mig. Skulle behöva det. Och turné. Rockliv.Ungdom. Vägar. Nätter. Oväsen. Öl. Hemlängtan. Pissnödig. Mer vägar. Dålig mat. Dammigt. Bubba och bära. Trasiga sladdar. Bortglömda texter. Jag. Dom. Hemlängtan, ännu mer. Sista giget. Hemma. Längtan ut igen. Kanske så. Eller inte. Tvärt om kanske.

IS krigarna har samma längtan. Att komma iväg från vardagen. Bli hjältar. Leva i den där filmen. Det är inte på riktigt. När man kommer hem är det på riktigt. Men så blir det såklart inte. Man inser att man inte kan kliva ur den där filmen när man bestämmer det. Blir kvar i den. Som rockhjälte likaväl som IS krigare. Båda ser på varandra och tycker den andre är värst. “Du är mördare”, “Jag skall döda dig din jävel”. Drömmare. Bertrand Russel. London. Första världskriget. Männen vill ut i krig. Jublar på gatorna. Vill bryta vardagslunken. Bli hjältar. Men det blev såklart inte så för dem. Inte för rockstjärnorna. Inte för IS krigarna. Förlorare hela bunten. När de kommer hem. En medalj i en låda och remembrance day suddar inte ut det man sett, hört och upplevt. Inte ens att hänga den på bröstet gör det. Man är fast i filmen. Rockhjältarna med. Turne. Äh vi skippar den. Inget band. Ingen publik. Ingen hit. Ingen lust.

Måste se Lundell i sommar. Lutar åt Borgholm. Fästning och allt. Ja varför inte? Stanna där några dagar, vandra på Alvaret, kanske gå vilse. Se gastar, Hitta guldskatt. Leva i annorlunda. Sen se mannen av orden vid ruinerna. Sist på Grönan. Eoner sedan. Borgen. Ett häftigt ställe. Vita frun kollar in också. Helt klart. Klart det finns ett spöke där. Ingen borg annars förfan. Fattar ni väl. Räcker med ett spöke i publiken. Gissar att också UL med band tycker det. Bara om de andra syns hela tiden och ger gensvar. Trist spelning annars. Men lite coolt ändå att ha vita damen, spöket, i publiken. Gissar att han gillar det. UL. Men Janne Bark är såklart en mörkrädd jävel. Klarar inte av spöken. Måste ha täcke att dra över huvudet. kissar på sig annars. Synd om. Oj, oj, oj. men är bra ändå. Ja vi får se. Lutar åt som sagt. För att det skall bli mer att minnas. Annars Lungaverk. Fungerar nog det också. Men norrut. “Åk aldrig norrut” sa min mor. Vis hon. Försöker följa det rådet. Åker söderut. Aldrig norrut. Utom ibland. Men vänder kartan upp och ner då. Låtsas att det är söderut. Morsan har rätt.

Trött på Lo(o)s såklart. Har gett upp Lo(o)s. Lo(o)s säkert ännu tröttar på mig. Fast vi så sällan syns. Men vi har setts. Vill bort. På turné som sagt. Borde sitta ner i studio och skriva en hit. Hur svårt kan det vara. Alltså inte sitta här och jobba. Eller hänge mig åt fas-3. Poppis här. Men blir storfräsare då.  Bara det duger. Inget annat. Alla andra är skit. Underligt. Jävligt underligt.  Fattar ingenting. Jag alltså. Vill inte förstå det där. Jobbar på. Ja det gör jag nu. Leker eller jobbar. Andra får bedöma. De som vet. Jag vet inte. Gör bara.

Vasaloppet avklarat, en vecka försenat, kört på internationella kvinnodagen, när yngste sonen fyller år. Tjugotre, ja jävlar. Han har magsjuka. Den stores present. Tårta och firande får vänta. Hurra, hurra.

Vasalopp avklarat == vinter avklarad. Jo och tamefan såklart jag räknar med att starta snöslungan både en och två och tre gånger till den här säsongen, att Hulken skall käka åtskilliga pallar pellets till dessutom. Men mentalt har jag klarat av årets svarta medeltid. Nu ute ur det stora slukhålet kan jag sitta där och dingla med benen på dess kant och vänta på Pavorittis sons återkomst med ett sinne i dur.  Nu när Pavarotti själv tydligt valt att stanna i Österlen och lyckliggöra UL och de andra upphöjda. Det är ändå “min” koltrast. Det  går inte att komma ifrån. Och jag längtar efter honom så att jag nästan avlider i min längtan. Jag tror på Pavarottis son i år. Att han har tränat upp sig där i söderland. Att han blivit den nye mästaren. Kungen är död – länge leve kungen. Österlenarna får leva med en föredetting.

UL skriver också om fåglarna. Jag vet inte om ni följer hans blogg. Snart kommer jag att höra att jag härmas. Fast jag var först.  De upphöjda går förbi i krogkörerna likaväl som i bloggköerna. Skit samma. Jag kan bara se världen som jag ser den. Genom mitt öga. Ja eller båda, fast det högra aldrig har varit till mycket nytta. Eller alla  tre egentligen. Det i pannan också. Där mellan ögonen. Det jag känner vad folk egentligen tycker och tänker med fast deras munnar säger annat. Man kunde tro att det var ett bra öga att ha. Men är såklart en förbannelse.

Kvinnodag. En dag som inte borde behövas. Men som behövs. Nästa år sänker männen sina löner så att kvinnorna kommer ikapp. Japp, det behövs bara ett år. När saker är samma och lika kan vi börja om. Styrelser utan kvinnor eller mångfald får liksom skylla sig själva. Företagen. Mångfald är ALLTID bättre. Kvotering slår fel. Som om kvinnor verkligen var mindre värda. Nej det är inte det. Titta på alla de duktiga kvinnor som finns. Tänker man på dem som kvinna i första hand. Näpp. Samma med männen. Det är där det sitter. Kvinnor skall inte bli män. Dumt! Kvinnor skall vara kvinnor. Det är då det blir bra. Gäller män också. Förstärk det där. Det är inte dåligt något av dem.  Vi har båda sidor i oss allesammans. Man får förstärka det man själv vill. Snippa eller snopp spelar liksom ingen roll. Människor först är vi. Lika lön borde i alla fall vara enkelt. Där är det bara att bestämma sig. Vilken man håller inte med? Res dig upp! Resten kan ta några år till. Men vi är fanimeg på väg. Det är bara att se sig omkring.  Tro inte på svartmålarna. Det finns för många kvinnor som går med sandwischskyltar också. Bort m dom. Fram med dem utan. Tuttar och jävlaranamma. Mycket bättre.

Sju grader där ute. Blåser lite. Jag skall passa på att fixa den där lampan. Man får passa på när man inte behöver frysa.  Dra österut och visa upp under veckan. Kanske imorgon. Hämta ledljus från gravarna och köra en tur efter Långgatan i Edsbyn. Ja jag brukar göra det. Fast ingen längre finns kvar där egentligen. Men minnena såklart. Hur många tusen vändor har jag åkte efter den där gatan och längtat. Rockstjärnedrömmar, kärleksdrömmar, längtan bort. Mest en längtan bort såklart. Jag var predestinerad att lämna. Som varje yngre person borde vara. Sen kan man komma tillbaks och älska det man hatat och längtat bort ifrån. Men först måste man upplev det världen där ute har på sina serveringsbord. Ta för sig. Njuta eller spy för att det blir för mycket. Men prova allt ihop som finns där.

“Man skall göra allt för att barnen flyttar härifrån, men samtidigt skall man göra allt för att de skall villja återvända”

En arbetsförmedlare uppåt Norrland var det som sa det. Visdom. Ut med ungarna. Släpp dom fria. Vill de tillbaks så blir de en tillgång. En tillgång på samma sätt som en man eller kvinna från ett främmande land är det. Som ser saker från ett annat håll. Berikar.

Det går inte att skriva dubbeltecken på det här tangentbordet. Omöjligt. “ll” blir altid “l”. Skitbord. Eller kanske är det skitfingrar. Eller skithjärna. Vad vet jag. Skriver för fort, för hårt. Jag jag vet. Svamlar också.

Men tänker sluta med det nu. Gå ut istället. Mäta och dra o, fixa och trixa. Vi får se. Det blir som det blir. Bara det lyser till slut. Det räcker med det denna dag. Ett positionsljus för kvinnorna en dag som denna.