Tystnaden. Över byn. I huset. Jag har ingen musik på och hör den. Om jag filtrerar bruset från fläktar. Datorfläktar. De går alltid här. Fyra brusande runt omkring mig just nu. Jag skulle betala extra för att slippa dom. Så att det blev helt tyst. När man vill ha helt tyst. Kanske hör jag ändå ett svagt droppande där ute. Något lite snö kvar på takt alltså. Det måste vara den sista. Jo jag är säker på att det kommer fler snöfall innan allt det här med vinter ger sig. Men den snön rinner ner från taket så fort solen visar sig. Den är inte lika packad som vintersnön, inte så svårsmält.
Jag tycker det är fantastiskt att man som människa kan sluta ögonen. Så sitter man på en veranda. Ja om man vill det. Man kan se sig själv sitta där och se ut över åkrar som breder ut sig ner mot en sjö som glittrar så där härligt sommaraktigt där i solljuset. Ja sådär så att man längtar efter att gå ner till den och riva av sig alla paltor och naken kasta sig i. Flyta omkring där ett tag på rygg och titta upp på blå himmel med några enstaka moln. Fast å andra sidan sitter man nu här på sin veranda. Man hinner gå ner och bada sen. Visst är bergen där bortom sjön vackra idag. Och hästhagen där med grannens dotters två hästar. Den ståtliga lönnen framför huset. Vårdträdet. Grusvägen som snirklar sig bort förbi grannens hus och ut mot stora vägen. Några vattenpölar efter nattens regn fortfarande kvar. Och där jagar katten efter möss. Lyssnar. Redo för språng. Hönorna som krafsar i gräset där utanför hönshuset. Det svaga ljudet från en en timmerbil på stora vägen. Doften av sommar. Surret av en humla bland blommorna nedanför verandan.
Ja allt det där kan man se. Allt det där kan man höra. Allt det där kan man lukta. Fast det inte finns på riktigt. Fantasi bara. Visst är fantasi fantastiskt. Och vi har den alla den där förmågan inom oss. Tänka sig. Att ta fram precis när man vill. Vill man så kan man plocka fram en kvinna eller en man (beroende på preferenser) med valfritt utseende och valfria egenskaper i den där fantasin. Någon som älskar eller hatar en. Eller skippa dem helt och hållet. Bara sitta där själv. Ja man kan till och med sätta raketmotorer på sin rygg och dra i det där startsnöret som sitter där på vänstra axeln och flyga upp från den där verandan med en hiskelig fart. Rakt upp i luften. Så att hästarna, katten och humlan alla blir rädda och springer och gömmer sig (humlor kan visst springa!). Ja man kan flyga över sjön. Dyka ner mot den och flyga fram i hög fart bara någon decimeter över dess vattenyta tills men precis upptäcker Johan i sin eka som sitter där och fiskar och man skrattade och tjoande styr den där tingesten rakt uppåt med bara en meter till godo från en hård smäll in i Johan eka. Med Johan skakandes på huvudet där nere när man fortsätter uppåt, uppåt, uppåt. Jodå man ser att Johan ser att man stiger. Men van vi alla de konstigheter man har för sig hela dagarna fortsätter han snart att fiska som om inget märkvärdigt har hänt. Så man ökar farten. Drar snart igenom ett av de där få molnen på himlen. Det smakar sockervadd. Fortsätter med rasande fart upp och så är man där ute i rymden. Andningsaggregat behövs inte. Inte rymddräkt heller. Ja med en knapptryckning kan man vara vid månen och äta månost eller likaväl någon annanstans i universum. Instanstant. Tjoff. Man är där. Det är ingen kost alls men det är härligt och ljuvligt och alldeles underbart.
Visst är fantasin en stor och underbar gåva.
