Day: 16 March 2015

Får till en bootloader också ikväll. Då kanske man törs börja tillverka och skicka ut. Till Indien och USA går de första. Lite Columbus över det där. Var märkvärdigt då. Inte idag.

Men klockan är bara kvart över elva. Jag är trött som en plastdocka som är utan hår och som har ena armen bortryckt av sin vansinnige dockägare. Jodå har gnetat på idag. På allvar. Fast det är ju ingen skillnad mot andra dagar. Det är inte många dagar gnetandet inte fungerar. Men natten. Jag reds av maran i stort sett hela natten. Sov lite, vaknade, somnade igen, drömde otäcka konstiga drömmar, vaknade igen, svettades och så där höll det på. Ja typiskt när maran rider en i full galopp. Febermaran. Sjukmaran.  Inte ens lillkatten som brukar dela med sig av sin värme och mjukhet till mig under täcket och som gärna vill vara nära i nattens insomning klarade av att finnas nära mig. Trött nu alltså. Jag. Katten verkar pigg. Behöver en natt utan marans ritt. En natt i lugn och ro med lagom våldsamma och lagom underliga drömmar. Man kan be om det här vi denna tid alltså. Hoppas. När man snart får sova. Om man får det.

En gång låg jag en hel natt i Hudiksvall och såg färgglada ormar krypa på tak och väggar. Stängde jag ögonen så slingrade de sig och kröp de alla mot mig. Otäckt som fan. Så jag vågade inte stänga ögonen på hela natten. Låg vaken och svettades och plågades och nojjade till morgonen. När de blev blekare. Ormarna. Nästan osynliga. Men kvar. Jag hade precis blivit opererad i axeln. Fått en överdos morfin. Ja det fattade man ju. Nattsköterskan hade gärna givit mig både en och två sprutor till men tack tack tack men nej tack. Jag har hellre ont. Kan liksom inte begripa hur någon vill utsätta sig för det där frivilligt. Jodå det har funnits tillfällen jag har varit räddare i mitt liv men det räckte och blev över den där gången också.

Men det är såklart enda gången jag legat på sjukhus. Hittills. Hoppas att det är sista gången för för alltid kan man ju. Tio dagar själv. Längtade hem så jag häll på bryta ihop. Men tio dagar. Taxi. Hem och jobba. Deadline på resultattavlor till OS arenan i Zurich. Ja den hade passerat. Men bara med några dagar. Jag stoppade i mig värktabletter och lyfte upp den skadade armen på tangentbordet och körde. Debuggade skiten och levererade. Svimfärdig hela tiden. Så man skall väl inte gnälla för att man är lite trött. Det där var värre.

Fast nu kvart i tolv. Läggdags. Läsdags. Sovdags. Godnatt världen. Med lite tur ses vi imorgon.

Under några korta sekunder är man liksom “klar”. Precis innan man skall till med nästa uppgift. Alt fungerar. Ja i alla fall utom allt på den där listan som listar allt som inte fungerar. Den man betar av och fyller på. Här glömmer man det. Just nu. En stund i alla fall.

Jag har använt större delen av gårdagen och större delen av dagen åt att leta en bugg som visade sig vara en felaktig stängning av en resurs. Såklart visar den sig inte i sin rätta skepnad. Såklart är det en trådad drivare. Såklart är appen som använder den trådad.  Ja det blir många möjligheter. En jävla massa ställen att leta på. Så därför tillfredsställelsen när man hittar det man letat efter. Täpper igen och det fungerar. Glädje i tio sekunder alltså.

Sen hugger man tag i nästa grej. De finns alltid en sak till att lösa. Alltid mer att bita i och rynka pannan åt under långa timmar.

Nä man får inga priser. Man får ingen klapp på axeln när man sitter själv såhär som jag gör. Men gott känns det alltså under den här lilla stunden. Jag unnar mig därför en stunds bakåtlutat läge och undrar stilla varför i helvete man använder ett liv åt detta? Det kan bara vara galenskap i grunden. Det kan inte vara något annat. Det är omöjligt…

Alla som har katt vet att det finns ett alldeles speciellt förhållande mellan katter och Skator Ja de som har en skata också såklart. Om man nu kan “ha” varesig en katt eller en skata. Jag tror inte det. Man blir tolererad som inte helt värdelös, alltid som bäst det. En flickvän eller en pojkvän kan man kanske  “ha” men inte en katt.

Men är man kattägare har man mer än en gång sett skatorna busa med katten.  Katten sitter där i godan ro. Tre skator landar i annat ärende. Ser katten. Kan inte hålla sig. Grupperar sig runt den. Den modigaste hoppar fram och rycker katten i svansen och hoppar snabbt tillbaks igen innan katten hinner reagera. Katten gör utfall åt det hållet vilket får en annan skata att göra samma sak från ett annat håll och så vidare. Först tänker man mobbing men efter en stund så är inte det där roligt längre och katten går därifrån och skatorna fortsätter med det dom landade där för att göra i första hand. Man anar att det är ömsesidig lek Egentligen något under katters värdighet. Man ser de också ofta sittande nära varandra i andra sammanhang. Katter verkar inte se skator som bytesdjur helt enkelt. Polare där out in the wild verkar dom vara och på något sätt får jag för mig att de där omaka paret vet något som jag inte vet. Det oroar mig.

I Ovanåker fans det tydligen en tradition förr att lägga befruktade hönsägg i skatbon runt påsk. Någon modig klättrade upp till ett skatbo och någon mogen hämtade kycklingar senare. Ja i Ämnebo i alla fall. Lite grymt sådär.

Är ner till Ljusdal och fixar och ordnar lite grejer här på morgonen. Skönt att komma iväg och skönt att kom hem. Det tar inte lång stund. Ljusdal har aldrig lyckats fånga mitt hjärta som ort. Det finns något surmulet över stället. Men antagligen beror det bara på mig. Man skall inte tycka man skall hålla käften.

Så nu sitter jag här och söker inspirationen  Med solen lysandes in genom alla fönster här på kontoret med full kraft är det inte helt lätt. Snö hotas det med nästa vecka. Man borde alltså hållas ute och njuta. Bara så förbaskat svårt att hitta en hållbar anledning till det. Man borde vara kyrkvaktmästare en sådan här dag. Gräva en grav. Vissla när man gör det. Få vara ute. Undra vem man gräver åt.

Mollstämd idag. Är alltid det egentligen. Men tydligare idag. Tycker det är lite skönt dock. Att vara lite synd om. När jag dyker in i jobbet på riktigt finns inget av det där kvar längre så klart. Eller man kan sätta på någon musik som drar upp en igen. Men ibland vill jag vara i det där. För att det är skönt att vara i moll. Idag är en sådan dag.

Men man kanske skall sätta på lite kaffe. Fast det är fel tid. Vara lite vild sådär. Sen komma igång med jobbandet. Borde vara långt inne i det där vid det här laget. Kanske kaffe kan hjälpa en in genom dörrarna. Annars bara gott. Ja så får det bli. En kaffe för sig själv  i mollton i det stora gula huset på en kulle i Lo(o)s.