Day: 18 March 2015

Ja va fan skall jag skriva om då!?  Nu kommer ju alla säg att jag härmar Lundell om jag skriver om fåglarna här och bäckarnas längtan till havet.  Spelar ingen roll om jag var först.  Jag protesterar!

Jodå kafferast. Före det har det manglats på. Byggt temperatursensorer. Bra med en lokal som det är högt i tak i. Lödröken stör sällan. Den ligger där uppe och svävar. Men lite letar sig säkert in genom näsan. Skapar sådana här unika personer som mig när den når hjärnan. Hrm… Vadå!?

Men kaffe nu alltså. Men fortsätta snart. Hämtat posten har jag nyss gjort. Kaffe kommer efter. Eller när man väntar på den. Bara en räkning idag. Men man är liksom aldrig säker för den skull nu för tiden. De flesta räkningar ramlar in elektroniskt. Bra tycker jag. Inte att det kommer räkningar såklart. Att de ramlar in i elådan. Då finns de nästan inte.  Förstår inte varför just den här kommer på papper. Man får hoppas det inte kommer fler. Myndighetspost också. Ramlar in på nätterna.I natt med.  Man är alltid orolig när man går till myndighetspost.se och tittar vad det är. Av gammal vana då såklart. Men det är alltid det vanliga. Inget att höja ens det egna ögonbrynet för.

Försöker ta lite bilder på mina grejer här efter hand. Men blir för jäkligt resultat såklart. Måste ta en session med min favoritfotograf snart. Om man törs åka så långt österut.  Får samla mod och pengar till det.

Ute sjunger fåglarna. Ja allihop. En sidensvansflock drog förbi norrut i förrgår. Det var nytt. Har aldrig varit med om. Man ser dom på hösten när dom följer rönnbären. Äter sig söderut. Aldrig på våren. Inte här. Inte jag. Men väntar på bergfinkarna. Jätteflockarna. De som rensar rent. De brukar iof inte komma förrän i april men ett år som detta vet man ju inte. Allt verkar vara tidigare. Härligt tidigt. Att få lite vår. Tid att uppleva den och inte den explosion som annars sker här

VINTER – BOOOOOOM – SOMMAR

Just den tiden var den tid jag uppskattade mest i Sörmland, Uppsala och Stockholm. Veckor när det gick att röra sig ute i markerna. När växtligheten fortfarande vilade men när det inte fanns hindrande snö. Här upp kommer man såklart fortfarande inte ut på ännu ett tag. Om man inte vill pulsa i snö. När man sen kommer ut kommer björnarna ut också. Är griniga och har ungar. Finns överallt. Får en att spana i snåren lite extra. Låta. Prata högt för sig själv så man hörs. Men oj vad man längtar efter skogspromenader. Det och öppet hav.

Men det är väl dags att fortsätta. Det är ändå något visst med tillverkning. Ja monotont så in i helvete oftast men kul att förfina och få till bra. Sen gör man ju grejer som folk betalar för att få använda. Som började som en tanke där uppe i en lödröksskadad hjärna en gång. Jag kan i alla fall inte komma ifrån att jag roas oerhört av den här processen. Bland det bästa jag vet definitivt. Ja trotts allt strul som liksom hör till. Trotts brist på pengar. Ja trotts det mesta. Så ligger de ändå där i sina påsar de där grejerna till slut. Skickas i väg till platser som jag aldrig själv kommer att besöka. Sällan ligger de i Sverige såklart. Profet i sitt hemland blir man inte så enkelt. Men mig stör det inte  Jag gör det jag gör.

De här finingarna skall få komponenter nu

Sex kort på varje panel som löds samtidigt

Stencil för lödpasta.

Somnar någon gång efter ett och vaknar strax före sex. Mosig. Förkylning uppe på 9/10. Varje cell i min kropp skriker VILA.

V I L A

Och jag lyssnar inte.Jo jag lyssnar men kan inte hörsamma. Det går inte. Inte idag heller. Ledig i helgen. Kanske vila då. Hålla ut. “Heja mina celler, bara en gång till sen skall jag sköta mig, jag lovar.” Svårt att hålla. Men man kan försöka. Kortar väl livet med veckor, kanske månader. Utmätt tid hur som helst. Han/hon/det/gud gråter. Eller skrattar. Vad vet man.

Annars är allt bra.

Tror jag.

Molnigt idag hur som helst. Åtminstone det är på min sida idag. Lättare att sitta inne. Tillverkar kort idag. Kretskort. Ja det är vad jag skall göra.  Lödugnen skall köras igång och komponenter placeras på kort. Äntligen. Ja det måste jag säga. Verkligen äntligen. Testa också såklart. Lika viktigt det. Kanske viktigast. Programmeras upp och paketeras också. Sista skedet i en skapelseprocess. Hemskt och härligt på samma gång. Sötsurt. På riktigt liksom.

Att hitta en ny krets i min värld som löser ett problem man vill lösa är en stor sak. Hittar en igår. Det enda man kan önska är att man kunde clona sig. Men antagligen skulle världen bäva om det dök upp en till av  “jag”. Ja jag vet att man skriver “mig” där. Men man bestämmer själv vad man skriver. Därför skriver jag “jag”. Hursomhelst mer tid skulle vara en bra sak i mitt liv. Mer pengar också såklart. Det kostar att ta fram produkter. Precis som det kostar att förverkliga alla andra drömmar. Tid också. Men tror man på något så skall man aldrig ge sig. Det tror jag på. Bara att tro på något hjälper en att leva.

Gissa om jag bytt lysrör då? Nehej då. Skrev jag inte den här texten hade jag hunnit byta två gånger om. Men nu känner jag för att skriva det här och dessutom blinkar de så sött. Epileptiskt men sött. Blinkande lysrör brukar synas på säkringar. Om man har den gamla proppsorten som jag har här på kontoret. Har aldrig orkat byta ut dom heller. Men borde. Just där är jag i alla fall händig. Som Martin Timell.  Men får såklart inte göra sånt. Man skall vara godkänd. Gått säkerhetskurser. Ett liv med det där räknas inte. Säkerhetskurs räknas. Som körkort.

Men nu måste jag nog sätta igång om det skal bli något av den här dan. Saker gör sig nu inte själva. Kanske skulle man ta en Alvedon först. Eller skita i det. Låta levern vila en stund. Inte plåga organ där inne som hjälper till och är bra att ha. Som är en del av en och borde förtjäna  respekt. Ja jag skiter i det. Nu fram med stenciler, lödpasta och komponenter. Produktionsdags hos Grodan igen.