Categories
Betraktelser & Berättelse

Människor är olika

2015-04-07_12-52-47

Jodå det är härligt att jobba. Och man får kaffe efter lunch vid skrivbordet. Lyxigt liksom. Två koppar brukar det bli. Idag med. En för mycket, men skit samma. Livet är gott här i kodfabriken.

Gävleborg har 60 ggr mer ADHD diagnoser än landet i övrigt. Någon uttalar sig om att “de kanske är mer genetiskt lika där”. Ja jämfört med Stockholm då. Lite, “det har vi ju alltid vetat att lantisar är dumma i huvudet”. Fast hela Stockholm egentligen bebos av lantisar. Hela bunten är ju det nästan. Man byter inte gener bara för att man flyttar innanför tullarna. De där 60 ggr visar bara på godtycket i de där diagnoserna. Människor är olika. Systemet är inte byggt för olika. Ändra systemet istället för människorna för tusan. Försök inte få in fyrkantiga klossar i runda hål om och om igen. Gör om gör rätt.

Vindarna suger i ordentligt här ute ibland. Min egen vindmätare är inte på plats. Det måste bestigas tak för att få upp dem, ja de är tre, men ett tak, det som är problemet. Men en sex till åtta sekundmeter visst. Torkvindar. Vårvindar. Perfekt drakväder förresten. Blir det drakfestival på den där åkern i Edsbyn i år? Tusen pers med drakar, ost, vin, baguetter och lite musik. Va!? Drömde jag nu igen. Sannolikt. Inte ens på gärdet i Stockholm inträffar det där längre. Man får dra till Kina eller Provence för att uppleva det där. Ingen människa kan väl vara ung och kär utan drake, solig dag och sådana där dagar. Inte ens de som bara är unga i själen.

Äter rester till lunch. Påskrester. Paj. Inte illa allas. Lyckas faktiskt värma upp utan att bränna. Vatten till. Det bästa. Som vin här uppe. Fjällnära och radioaktivt.

Koltrasten sitter här på backen utanför fönstret. Ser vilsen ut. Undrar varför i helvete han åkte hit den här tiden på året. Inte en hona i sikte. Inte en like så långt ögat når. Bara talgoxar, entitor, domherrar, blåmesar och en konstig grå en med rött huvud som vi båda undrar vad det är för en. Men jag hoppas han håller ut. Jag spiller lite extra solrosfrön på backen i dessa tider för att lindra den där smärta som en vacker talgoxe antagligen känner när han sitter där för sig själv och stilla undrar “var är brudarna?”.

Månen släpper sitt totalgrepp om mig i natt och låter mig sova normalt. Ja nästan. Jag sover i alla fall ordentligt. K är upp i ottan. Ja jag är vaken jag med. Men stiger upp först när hon går. Draaaar mig långsamt efter en långtradare… Ja eller om sanningen skall fram kommer jag upp strax efter att hon gått iväg. Hon skall visst upp ännu tidigare imorgon. Stackarn. Då får jag kanske sympati-gå-upp. Inte draaaaaaa mig långsamt efter en långtradare. Kan det där missförstås förresten? Ja kanske. Men det är inte så jag menar.

Det där snabbjobbet som jag tänkte göra på en dag förra veckan håller jag fortfarande på med. Det är så i min bransch. Fast det finns många i branschen som inte förstår det. Hellre håller tiderna än gör bra. Men bra måste vara huvudmålet. Nästan till vilket pris som helst. Det gäller för en snickare lik väl som för en författare och en programmerare. Klåpare de övriga. Jag står för det.

Men som du märker så har jag inget att skriva om idag. Inte ett dyft. Som vanligt egentligen kan man väl också säga. Ber om ursäkt för det. På mina bara knän ber jag om ursäkt. Men höjer såklart fuck off fingret på ocoola gubbars vis. För min egen självrespekts skull. Nja eller hur det är. Skitsamma. Nu skall jag arbeta.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Här åker man västerut när man skall österut.

012

Måndag, liksom, fast det nu ju är Tisdag, tror jag. Man blir dygnsvill efter helger. Ja Tisdag med stort T. Därför att jag är sugen på att komma igång. Mycket sugen. Skitsugen.

Ute blåser det. Förlöpare till morgondagens storm som vi tydligen bara skall få känna en liten del av. Tio sekundmeter. Det är inget för en viking. Har en lös plåt på taket som jag hoppas blåser ner imorgon utan att ta med sig några andra plåtar. Det som sätts upp sist blåser ner först. Alltid så. Man kunde tydligen bättre förr. Hantverkarna. Kunde sätta fast saker så att det höll i decennier. Själv går jag inte upp på taket. Tolv meter. Nehej du. Ja om jag måste kan det fungera. Om jag sitter där en stund först. En stund som blir längre och längre för varje gång. Man vänjer sig med allt. Men helst inte. Jag vill inte vänja mig vid det där längre. Fast konstigt egentligen. Nu när man snart skall dö så borde man väl vara mindre rädd för sådant där än förut när man var ung och hade mycket liv kvar. Men tvärt om såklart. Man var modigare förr.

009

Försöker tina en macka till frukost. Ja det går sådär. Inte ens jag klarar av att äta upp den och det är när att brandlarmet löser ut. Man skall koncentrera sig också på så meningslösa saker som att tina bröd. Tydligen. Note to self hur som helst.

007

Petite är såklart med och jobbar. Man skall vara två på kontoret för stämningens skull. Kontorskatten. Inga möss här inne. Det kan jag lova.

Vindarna avtar där ute. De kommer från nordväst. Tror jag. Att västerut ligger åt det håll de ligger här i Lo(o)s har jag svårt att ta till mig. Norge, USA och allt det där åt det hållet. Ryssland år andra hållet. Skulle nog vilja ha Norge lite mer norrut. Men nu är det inte så. Skall jag österut så tar jag i alla fall en väg som för mig känns som den går västerut. Det är antagligen där problemet är. Den måste väl svänga någonstans. Göra en u-sväng liksom. Men den har man ju aldrig sett. Skumt. Kommer aldrig att bli klok på det där.

Nu skall jag jobba.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Senast lästa bok

article.php

Inga ormar på Irland av Frederick Forsyth

En samling mycket välskrivna noveller som det var ett stort nöje att läsa.

Categories
Swedish

An estimation of the number of cells in the human body, Annals of Human Biology, Informa Healthcare

An estimation of the number of cells in the human body, Annals of Human Biology, Informa Healthcare.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hugger sten

aglais_urticae_001

Halvjobbardag blev det. Kom igång till slut och skall alldeles strax ge mig. Tack gode han/hon/det/gud för det. Igång igen. Kort startsträcka. Jag är annars en svårstartad jävel. Resten får ske imorgon och dan efter det och sen dan efter det. Tills det inte blir fler dagar.

Funderar på att byta bloggnamn från “ocool gubbe” till “cool gubbe”. Bara för att jävlas liksom. Gissar det retar fler. Eller “Kungen av Lo(o)s”. Ja helvete det skulle ta skruv. Sånt där har folk svårt för. Därför roligt att göra såklart. Vi får se vad det blir till slut.

Fullmånetider så man sover sådär ryckigt som man kan göra i fullmånetider. Ja hellre det såklart än att ligga vaken. Det är sällan jag gör det. Mest tack vare böckerna. Innan jag började läsa som länk mellan vakenliv och sömnliv så snurrande tankarna i tornardohastighet när jag skulle sova och inte fan gick det att somna då såklart. Men med en roman i näven kan man läsa sig trött. Hjälpa hjärnan att ta sig från det där analyserande läget till det drömmande läget. Ja man måste inte läsa “bra” litteratur då i avseendet utsedd till “bra” av andra. Man kan läsa vad som helst som är mjukt. Alltså inte teknik och vetenskap och sådant där. Fantasi. Historier. Kärlek, Resor. Man får försöka följa med andra mänskor och se världen genom deras ögon en stund. Ja det fungerar för mig. Kanske inte för någon annan. Vad vet jag. Jag är inte och vill inte bli någons guru. Men delar gärna med mig. Jag skyddar inte med patent.

Imorgon skall jag tamefan börja gå igen. Måste komma igång nu. Men hatar att vandra efter vägarna. Men vad fan skall man göra om man inte kan gå någon annanstans. Men helvete det här går tamefan inte. Jodå det är som att sluta röka. Jag bröt sönder många halvfulla cigarettpaket och spolade ner i toalettstolen innan jag till slut lyckades. En jävla kamp. Men det fungerade till slut. Klarade jag det så skall jag tamefan klara det här också. HELVETE om jag inte skall. Vi, ja det är jag det och alla mina drygt 100 biljoner celler, lika många virus och lika många tarmbakterier, försöker från och med imorgon igen. Nytt liv. Nyliv. Ja tametusan.

Men det får räcka med det här nu. Den här dagen får sägas vara gjord. Krypa ner i sängen med boken som skall ta mig över gränsen är det som återstår. Japp till björken. Där jag vilar under nätterna. Den vid sjön. Där jag tränar på att vara lätt och smidig som en fjäril och på att flyga sådär härligt vingligt över ängen i en ljum bris från sjön som ligger och glittrar där alldeles nära. örjar bli ganska bra på det. Syns vi så syns vi. Annars får det vara godnatt här och nu kamrat.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Hej och hå

Hej och hå vad det går bra att jobba (NOT!) trotts bästa möjliga sällskap.

006