Month: April 2015

Jodå fredag. Sitter fortfarande på kontoret en bit över sex. Försöker hinna klart men inser att jag inte kommer att hinna göra allt klart om jag vill ha ledigt ikväll. Får spara tills på söndag. Nya tag då. När arbetsveckan börjar. Nu fredag. Ledig kväll. Skööööönt. Skiter väl du i säger du. Fast det gör inte jag och det här är ändå min blogg så skit på dig. 😉

Läser att Kina släpper ut fler med universitetsutbildning än vad USA och Indian släpper ut tillsammans. Av egen erfarenhet vet jag att större delen av dom är hungriga också. Det händer saker där österut. Skall vi hänga med får vi jobba på. Men framförallt är utbildningen Kinas hopp. Tillräckligt många högutbildade och  någonstans uppnås en kritisk massa, sen kan man inte ha ett diktatoriskt samhälle längre. Det faller samman av sig själv. Utbildning är medicinen mot det mesta. Fattigdom. Religiös fanatism. Ren dumhet. Allt kan kunskap och utbildning ta sig ann och neutralisera. Lärare är våra hjältar. Eller borde i alla fall vara. Ett fint jobb. Ett av de finaste. Utan de där lärarna skulle vi ha en värld som var mycket jävligare än den är idag.

Nu har jag ju haft ynnesten att vara lärare själv. Men det där med hjälte handlar såklart inte om mig. Det handlar om de som är och har valt det där som sitt yrke. Jag har bara hoppat in. De som med energi och entusiasm tar sig ann elever med och utan entusiasm utan att stoppas. Heder åt alla lärare alltså. Ja man borde skicka lärare istället för soldater till krigshärdar, Ja möjligen soldater för att skydda lärarna medan de utför sina mirakel. Var så säker. De skapar fred. Ja de föder också. Och de får oss att tro mindre på tomtar och troll. Och att vi inte behöver kriga för rätten till den tron. Heja alla lärare.

Men fredag här alltså. Jag har blocket och lite utskrifter redo. De som alltid följer med upp. Men oftast ligger de där på bordet nu för tiden. En eftergift för snart sextio. Jag somnar ändå till slut i grön IKEA soffa. Speciellt idag när jag ramlade upp kvart i sex. Ja, det blev för få timmar i natt. Men har jobbat hårt idag. Inte hunnit tänka eller känna efter.

Men skit i samma. Det är bara en till i en räcka av hårda veckor. Om jag somnar en stund där på/i soffan så är det för att jag är värd det. Ingen skall säga annat. Ja vem som helst får säga vad de vill såklart. Men jag tar mig rätten att låta bli och lyssna om det är OK.

Funderar redan på att lägga ned fejjan igen. Jag vet inte vad det är med det där. Jag mår tamefan dåligt av att finnas där. Kanske är det avundsjuka bara. Att jag inte får lika mycket kommentarer och gilla som de där populära. Men det hjälper inte. Jag blir irriterad på skiten. Känner mig mer ensam och utesluten ur den stora gemenskapen när jag finns där än när jag inte gör det. Borde lägga ner. Ja borde det. Men skal fundera på saken. Någon dag till.

Längtan bort finns i mig fortfarande. Är stark. Paris. London. Ja egentligen vart som helst fast bort. Men inget sådant i sikte. Mer konferenser behövs i det här företaget. Ja helst skall man ju bli bjuden över också såklart. Sen ha några dagar fria när man kan upptäcka och utforska och träffa och framförallt fånga energin. Bli supersugen igen. Det är sällan jag inte är sugen. Men är ibland alltså bara sugen. Vill vara supersugen. Det kan inte hjälpas. Vill det jämt.

Men nu får det vara fredagskväll. Jag bestämmer det nu. Hemlagad pizza skall det visst bjudas på här har K meddelat. Väldigt ok. Hennes hemgjorda är förbannat god helt enkelt. Ja och set syns på mig. Men va fan. Så god helg på er alla hottentotter.

Klockan är helt plötsligt halv tolv. Dags att avsluta skift 2. Om man skall orka med morgondagen. Och hinna läsa lite. Dessutom kommer sotaren imorgon så man får jaga upp tidigare än vanligt. Att läsa en timme, ett kapitel eller vad det nu blir varje kväll är heligt här. Utan det lever jag inte. Sover inte heller. Böcker är nog min största passion. Eller också är det musik. Eller också programmering. Eller allt vacker. Eller koltrastsång eller en massa, massa annat. Shit vad mycket skoj och bra och… ja…. roligt och vackert det finns. Saker man kan bli glad av.

Annars är jag rätt blå i sinnet idag. Det sätter sig ibland. Djupt. Jag misströstar. Men samtidigt kan jag använda det där till att jobba. Ja jag jobbar som bäst, koncentrerar mig som bäst, när sinnet är i det där blå. Idag ingen skillnad. Sluttestar en produkt. Det betyder systematik, systematik och mer systematik samtidigt som man får försöka hålla i koncentrationen. Inte släppa iväg tankarna på vift. Det är så klockan har blivit halv tolv. Ja jag tittar på den och förstår inte vad jag ser. Halv tolv? Tiden går, rusar iväg. Man hänger inte med. Inte riktigt. Förhoppningsvis har man en dag imorgon också. Om det vet man inget, men kan i alla fall hoppas.

Vulkanen Calbuco i Chile får utbrott idag. Mäktigt. Ja man kan väl inte säga annat. Småpluttar blir vi av att se det där varenda en av oss. Nyttigt. Värdens ledare borde sättas vid ett runt bort väldigt nära den där vulkanen. En enda instruktion. “Lös problemen.”  “När ni är klara kan ni åka härifrån”. Ja så skulle allt av värde i världen lösas. Nära urkrafterna. Så man inte sölar och slappnar av utan löser.

Vind är det fortfarande mycket av här utanför. Fortfarande drakflygarväder alltså. Men inget för båtfolk. Eller kanske ändå. Går ju undan om man vill. Man vet att man lever. Själv blir jag nog bara sjösjuk. Trotts ett förflutet i flottan. Ja hur jag nu kunde hamna där. Fans väl ingen annan plats ledig kan jag gissa. Kom därifrån gjorde jag i alla fall. Men utan goda vitsord. Befälen var inte nöjda med mitt uppförande. Det är jag stolt över.

Jag är gravrättsägare. I Ovanåker. Det är lite som att vara hemmansägare fast utan hus och speciellt mycket mark. Morsan och farsan ligger där tryggt i trettio år. Ja det är avklarat. Själv vill jag inte ha någon grav eller sten. Dom får väl kasta askan i soporna. Helst skulle jag vilja flyta nerför Voxnan och förbi Edsbyn en sista gång. Men det får man väl antagligen inte. Inte för att det är så viktigt heller såklart. Det viktiga är avsaknaden av sten och begravningscermoni och allt det där. Nu är han här – nu är han borta liksom. Det där med Edsbyn kan jag ändå klara av i nästa liv eftersom jag skall bli fjäril då. Man får flyga förbi helt enkelt. Varför inte efter Voxnan. Hylen – “hej vad det går”. Ja i sinom tid alltså. Jag har lovat han/hon/det/gud att leva klart det här livet först. Hur det nu än blir och hur länge det nu varar. Låt mig slippa sjukhus och ålderdomshem bara. Jag vill dö snabbt som farsan när det händer. En dag sen är det över. Med oförstörd stolthet alltså. Det enda jag egentligen har kvar,

Men nu har klockan passerat tolv. Dags att ge sig för ocool gubbe på kulle i Lo(o)s. Godnatt!

En evigt ung kamrat skriver

Jepp! Lirade häromdan med på Rock-a-Billy hall Of fame när Carl Perkins’s födelsedag firades! Med tunga boys, Rocky Perkins bl.a.
Fick hälsa på Borgmästaren bl.a
Kul som fan!
Mycket musik här i Jackson!

Han är i Tennesse den jäveln. Lever drömmen. Och det gör han såklart helt rätt i. Varför skulle han inte leva drömmen. Rock on Bosse the rocker!

Ja själv är jag alltså inte ens nära det där där jag sitter på ett gammalt hus på en kulle i Lo(o)s.  Får trösta mig med att jag i alla fall har mer hår än Bosse har. Men det kompenserar han iof med fler gitarrer och en bil som fungerar. Bara det.

Blåsigt. Så jag stannar inne. Märker, här på morgonen,  att jag tappat nyckeknippan när jag skall skjutsa körkortslöse K till jobbet. Det blir reservnyckel och iväg. Men på vägen dit kommer vi på att vi hämtade tvätten när jag hade hämtat K igår.  Trasiga byxor. Hål i fickan. Tänker man inte på. Ja där vid tvättställningen  låg de. Antagligen det mest dramatiska som händer här den här månaden. Ja eller året. Men sånt vet man ju inte. Har ni sett Bodagrottorna. Europas längsta grottsystem. I Hudiksvall. Jordbävningar kan hända här med.  Nu skall jag jobba!