Categories
Betraktelser & Berättelse

Global upprustning och vespaturer i Grekland

003

Slut på fågelmat. ICA har slut också. Granngården med. Det är som förra året. När man bestämde sig för att i år köpa två säckar lite tidigare på säsongen. Innan de är slut. Men gjorde inte det. Bestämmer sig för att göra det nästa år. Så Bergfinkar och Bofinkar kan få sitt också efter lång resa. Men nu är det som det är. De klarar sig ändå såklart. Nu när markerna är framme. De har alltid gjort det. Innan drivorna av solrosfrön fanns tillgängliga. Men man får inte se dom utanför fönstret. Det vill man.

Startar upp studiodatorn. Installerar patchen till CuBase.  Kör igång miljön. Har en låt som jag håller på med. Laddar den. Höjer volymen. Känner den där känslan. Det här är kul. Höjer en gitarr i mixen. Jag måste nog lägga om den. Skramlar lite väl mycket. Men en kul låt. Ja det tycker jag. Vem skall annars tycka. Spar ner den på min sticka. Så jag kan lyssna inne på kontoret. Stänger ner. Måste hitta en studiodag. Tid. Alltid denna brist på tid.

Bilruta behöver skrapas idag. Om man hade tänkt ge sig ut på vägarna. Men det tänker jag inte. Inte nu i alla fall. K vill gå till jobbet på korta ben. Solen får fixa det där på rutan. Jag skall ner och handla vad det lider. Men senare. Här och nu skall det lödas vidare. Toxisk dag. Lödugnen stinker när man kör den. En folie som är fasttejpad i den med billig tejp. Har köpt en annan tejp som skall vara mindre ångbildande. Skall byta ut. Tid igen. Ugnen är Kinesisk. Kineser tänker mest på pris. Mindre på hälsa. Man får vad man betalar för helt enkelt. Som alltid i Kina. Men jag gillar det. Jobbar gärna lite själv om jag kan spara en slant. Måste spara den där slanten.

Torsdag redan. Känns som jag inte hunnit med något alls av det jag borde hunnit med den här veckan. Men har så klart gjort saker. Bara andra än de som jag hade hoppats göra och hinna med. Saker tar tid. Man har ju lärt sig det. Eller borde ha lärt sig det. Jag blir lika irriterad varje gång när det tar längre tid än man tror. Ja saker tar alltid längre tid än man tror. Men där får man kämpa på. Tro på det man gör och kämpa på. Leta också de där sista krafterna. Men jag tycker inte att jag blir tröttare med åren. Det tuffar på liksom. Tack för det.

Tänker inte morgonprata idag. Eller flåsa. Det har klagats på min kondition. Ja med rätta. Men det skall bli bättre. Blir alltid det mot sommaren. Tar tag i det här så sakteliga nu. Också det tar tid. Man får ha tålamod. Ingen vits med att ha för bråttom. Det handlar om resten av livet. Det komiska med konditionen är att jag har jättestora lungor. Skall man ta röntga dom får man ta två bilder. En övre och en undre. I lumpen fick man ställa om apparaten som mätte lungkapacitet. Har varit bra när man sjungit såklart. Hade säkert också varit bra i någon slags idrottskarriär såklart. Men som programmerare som rökt två paket om dan i många år har de väl hamnat fel. Det är inte deras fel. Bara mitt som inte utnyttjar det jag har.

Hade jag fått välja helt fritt just nu så skulle jag farit till Grekland. Vespaturer efter kusten i solsken. Leta upp ensamma vikar och njuta medhavd matsäck där. Åka runt på måfå. Prata med människor eller försöka prata med människor. Har aldrig varit i Grekland Känner att det borde åtgärdas. Egentligen omgående. Men så blir det såklart inte just nu då. Det som måste göra måste göras först. De där vespaturerna verkar avlägsna. Men drömmen om dom är nära. Ja det är ju halva nöjet. Att längta. Jodå jag kommer dit vad det lider.

I pressen i Sverige så framhålls ofta hur vinklad rapporteringen är i Ryssland. Vår egen rapportering däremot anses vara helt opartisk. Men intressera man sig för det där så inser man ganska klart att vi inte är bättre vi heller. Ta Ryssland och upprustning. Bilden jag har  är att Ryssland rustar upp något oerhört. Det skrivs om det i media nästan varje dag. Man tror det är sant. Men så igår i en liten notis, som också den då drev tesen om rysk upprustning, så listade man denna lista

rustning

Ja bilden blir liksom en annan.

 

Categories
Swedish

Cow Milk Without the Cow Is Coming to Change Food Forever | WIRED

Vegan sonen tipsar. Onekligen spännande utveckling.

Cow Milk Without the Cow Is Coming to Change Food Forever | WIRED.

Categories
Företagande

Jag spår Googles nedgång och fall

google_logo

En kompis tipsar om den här. Ja den är rätt skojig att se på. Plattityderna och buzzarna haglar över stan. Det är för enkelt. Det är för fånigt och möjligen i sina bästa stunder på gränsen till en konstinstallation. Så oerhört jävla fånigt så att man tror att det är niondeklassare man ser sittande pratande där. Nej förresten det är en förolämpning mot alla i nian. Dom är bättre, roligare, tuffare, mognare.  En man som inte är klädd i den i näringsliv påbjudna kostymen föreläser från hög häst men är ändå klädd i uniform som alla andra precis som förväntat. Men som ändå frånsvär sig just det. Som om han stod ovanför. Fast inte gör det alltså. Ja är det här urtypen av Googles anställda så fattar jag varför Google Drive suger kraften ur min dator. Varför så mycket skit har börjat flöda därifrån på sistone. Man är på väg utför med stor hastighet. Coola? Nej fåniga. Skärp er!

Categories
Swedish

Rätt skoj

TV – Nyhet.se – En körskolärares första helvetesdag.

Categories
Swedish

Elektronik i Norden

Elektronik i Norden.

Categories
Swedish

Årets första tranor

trana_3_2011

K sms’ar och säger att hon sett årets första tranor. Tranor står högt i kurs här och det är hennes fågel men jag kan ju inte låta bli att tycka om dom jag heller. Den varma årstidens tidiga mornar innefattar oftast deras trumpetande från myren på andra sidan dalgången. Jag ser dem alltid framför mig när jag ligger där i sängen och egentligen skall sova. Majestätiska och vackra hälsande den nya dagen. De är monogama också. Ser alltid älskande ut och dör om partnern dör. Ibland. Ja det är dom som oftast börjar den tidiga morgonen. Sen sätter de andra fåglarna igång. Pavrotti, koltrasten, fyller snart världen med “vackert” så att man nästan svävar där en bit ovanför lakanen stundtals. Sommar öppet fönster, ljumma vindar och morgonsjungande fåglar går inte av för hackor. Tycker jag. Anda vill spränga dom i luften. Så att det blir tyst. Vi är olika.

Sitter här och dricker te. Nyss inkommen från promenaden. Sugen på att komma igång att jobba men unnar mig lite av den här tiden på morgonen ändå. En tekopp där man kan skriva lite ord och kolla mail och nyheter. Ja sen kan man dyka ner i det man har att göra med ett lugnare sinne. Ja det handlar oftast om det. Att få det där lugnet så att man kan koncentrera sig, försvinna från den vanliga världen, tappa av från vår gemensamma kunskapsgröt. Gaya.

Jag skall faktiskt starta igång studiodatorn om en stund. Jodå. Men bara för att installera en uppdatering. Jag kanske vräka på lite också med någon låt. Bra ljud där inne. Allt låter bättre. Ja det kan man inte säga här vid min dator. Här låter allt sämre. Men sen stänger jag av igen såklart. Har annat att göra som besitter högre prioritet. Jobb före nöje. Men undrar om det inte börjar suga i den där musik och studiotarmen lite ändå. Ett gott tecken. Om du frågar mig. Men det gör du såklart inte. Och jag, ja, jag bryr mig såklart inte om vad du tycker där. Jag har alltid gått mina egna vägar och tänker fortsätta med det.

Rusta tycker jag skall köpa en klotgrill för 99 spänn. Fast vi har såklart redan en fyrkantig. Den får duga i år med. Men grilla är gott. Hela grejen är mysig. Fast det blir lite stirrigt det där också hos många. Som alltid. Här grillas det på slump och när man är sugen. Inget märkvärdigt med det. Ja just “märkvärdigt” har jag förbannat svårt med. Märkligt att så många eftertraktar just det så mycket.

Men jobba alltså. Skall löda kort idag. Ett nytt. En ny serie. Det är alltid spännande. Fungerar det eller fungerar det inte. Man vet aldrig. Man kan ha missat något. Jag lever på små marginaler och då känns det såklart. Om man missat något. Pengar åt helvete. Fan vilka jäkla grejer jag skulle kunna göra om jag hade pengar! Ibland känns det för jävligt att veta just det. Det man kunde göra bättre än vad andra kan men som man inte kan göra för att pengarna går till just dom som inte kan. Fast dom tycker såklart att dom kan dom också. Antar jag.  Man skall inte vara märkvärdig. Så att man börjar hata sig själv.  Man får ha tålamod och hoppas att det kommer förbi en rik mecenat en dag som känner att det där ja jävlar det tror jag på. Kör så det ryker. Men flinande här för mig själv inser jag ju att det där är detsamma som den gamla kvinnan som år efter år väntar på sin prins. Han som skall komma förbi och upptäcka hennes sanna jag och rädda henne. Men som såklart aldrig kommer. Man får ta tag i livet själv. Ingen jävel kommer förbi och hjälper en. Så är det bara. Det är skit egentligen att det är så. Många behöver hjälp. Men nu är det som det är. Man får acceptera och gå på.