Day: 9 April 2015

Ibland tar krafterna slut bara. Man orkar inte mer. Så är det för mig just nu. Inte vanligt. Klockan är inte ens tio ännu. Kvällsskiftet pågår för fullt. Men jag får nog ge mig för dan. Hoppas på en morgondag och nya krafter. Det kan vara pollen. Jag brukar kunna bli såhär just i början på våren. Snurrig och urlakad. Olyckligt såklart eftersom jag jobbar med en release och det är hur mycket som helst att snickra på innan den går att baxa ut genom dörren. Men man kan inte göra något åt sådant där. Jo man kan låta bli att lyssna på en kropp som säger ifrån på skarpen. Men då är man bara en galning. Tigger om mer stryk. Dit har jag inte hunnit ännu. Jag har för ofta balanserat på gränsen där för att inte ta in och förstå.

Jag har ett par Converse ute på Tradera förresten för någon som har behov av ett par. Ja jag köpte dom som ett par gigg-skor som man kunde ha på scen och hoppa omkring i. Men de var för små för mig. Har stått i skohyllan här hemma efter bara en snabb provning. Så jag säljer dom. Bättre än att kasta. Skippar det där med scen också. Det var ett annat liv. Hur kunde man känna längtan tillbaks till det där.  Kanske för att det var så jävligt och hemskt och när an klev av helt underbart. När det var gjort. Eller när man fick gensvar.  Ja jag kände faktiskt att jag ville tillbaks till det där för några år sedan. Bilda band igen och ge mig ut och spela. Men fattade inte hur man skulle kunna fråga en enda annan musiker om dom ville bilda band med mig och spela mina låtar. Det lät lite väl självupplyftande. Så det blev nedlagt. Innan det ens började. Ett avslutat kapitel i det här livet. I nästa liv när jag är fjäril skall jag nynna när jag flyger omkring där på ängen. Den får bli min scen då. Ja jag har tid att vänta på det. Alla är välkommen som publik. Kanske kommer jag hem och flyger omkring i din trädgård också. Applådera gärna och busvissla om du ser mig.

Sommar är musik annars. Det längtar jag till. UL i Borgholms slottsruin har jag gett mig fan på att det skall bli. Så att det blir lite mer än bara en konsert. Sen blir det väl de vanliga småspelningarna. Gillar det mer än de stora. Eller helst en blandning av båda. De flesta konserter är ganska trista ändå. Men det finns ju guldtillfällen. De man aldrig glömmer. Laleh i gasklockorna i Gävle på liten scen. En timme som bara försvann. Uppslukad. Ja den bästa konsert jag varit på. Utan konkurrens. Just för det lilla och närvaron. Annars har det nog varit små och okända artister som tagit sig genom lagren av “det där har jag sett och hört förr”.

Så jag bjuder godnatt vid denna tidiga timme. Bra bok ligger där uppe och väntar så det går såklart ingen nöd på mig alls. Syns vi så syns vi. Hörs vi så hörs vi.  I vilket fall som helst Be foolish, Stay hungry!  Glöm aldrig det.

Fåglarna sjunger som galna när jag kommer ut här på morgonen. Ja nog är det en lövsångare som tar ton också där en bit in i skogen. Vackert. Ja det tycker jag det är. Vår. Dom sjunger som om det var sommar faktiskt. Tidig sommarmorgon. Jag står där och lyssnar på allt det där och njuter. Men vet såklart att det inte är någon endaste liten skillnad mot hannarnas kåta väsen på krogarna runt Stureplan en fredagskväll. Vad som är väsen och vackert handlar bara om perspektiv. Japp alltid detta perspektiv. Vem är varelsen som stannar upp utanför en krog på Stureplan klockan halv tolv och njuter av ljuden där inifrån? På samma sätt jag jag står här på min kulle nu på morgonen och njuter. En mullvad kanske. Eller en fladdermus. En Marsian möjligen. Man vet inte på den plats man befinner sig. Det finns alltid motsatser. Det finns någon för alla.  Jämvikt är den enda riktigt universella lagen. Allt söker jämvikt.

Eftersom jag gör en hel del affärer med Kina och har gjort så i många år så ramlar det såklart ner en hel del erbjudanden i min inkorg varje dag. Mina lokala leverantörer pratar såklart alltid om kvalitet. Ja det är ju det enda dom har kvar som sitt försvar. Men jag vet sedan länge att man får det man betalar för också i Kina. Pressar man ner priserna får man skit. Betalar man rimligt är det lika bra eller bättre grejer man får levererade. De kontakter jag har där är ofta mer intresserade av en långvarig affärsförbindelse, som naturligtvis innefattar att jag är nöjd, än de ja har i Sverige eller i Europa, Jag är ju en liten spelare. I Kina tas jag emot med öppna armar ändå. Lokalt skrattar de åt mig här på en lokal mekanisk verkstad om jag frågar på offert på mina små serier. I Kina applåderas jag och får grejerna i tid och oftast hjälp med att får dem så bra som möjligt.

Jag vet att så många lokala leverantörer inte förstår att de konkurrerar på en global marknad idag. “De är ju så långt bort de där Indierna och Kineserna. Inte hotar de väl mig som jobbar här och har mina kunder  i Hälsingland?” tycks de resonera. Men de gör de alltså. Och konkurrensen utifrån handlar oftast inte ens om låga priser. Bara om hungrigheten och viljan i att göra affärer. Och det är inte bara fysiska varor det handlar om. Lika mycket handlar det om kod, websidor eller fotoredigering. Skärpa sig eller dö. Man måste anpassa sig till hur världen ser ut. Men det finns möjligheter där. Los där jag befinner mig är inte längre bort från världen än vad San Francisco är.  Visst är det bra!? Visst innebär det chanser till utveckling?

Här är det dags att jobba nu. Seg start idag. Det ljuvliga vädret och fågelsångens fel. Men jag har en release att få ut genom dörren. Ja ni vet och jag har sagt det förr. Jag har en värld att förändra. Jo jo jag vet det finns en del som rynkar på näsan åt att man säger sådär. Jantedönickarna. Vad är det för mening att göra någonting alls om man inte tror att man är lika bra som alla andra. Ja och om andra kan förändra världen så varför inte jag? Eller du!?  Alla kan det. Om man vill. Inte jantedönickarna såklart. De kan bara dra ner andra till sig själva. Söndra.  Man måste inte sitta i New York för att förändra världen. Kanske var det så en gång i tiden. Jag vet inte. Ja det hjälper om man har kapital. Det har jag såklart inget. Så i mitt fall kanske det tar mer än ett liv att fullfölja det hela. Men jag tänker inte ge mig ändå. Så det så.

Apropå kapital så har jag intresserat mig mycket för Edsbyns industrihistoria genom åren. Det finns mycket att lära där för den som vill lära sig. Men nu har ju till och med Edsbyn slutat att lära av sitt egna förflutna. Men just det där att samarbeta i första hand för allas bästa. Att satsa pengar på varandra och lokalt  för att lyfta tillsammans. Att dela med sig om man inte klarar av den där stora ordern. Bygga ett samhälle tillsammans. Känna det ansvaret. Ett samhälle som i princip blir helt känsligt för konjuktursvängningar och annat efter som allt i princip sker i en lokal ekonomi där det också samlas i ladorna för sämre tider.  Gnosjö är väl byggt enligt samma princip. Silicon Valley också (läs SF). Ja det finns många som fungerar på samma sätt. De geniala är alltid det enkla.

Apropå kapital igen. Såg en inslag på TV igår där man byggt upp en  tysk medeltida stad mellan Lund och Malmö. Jakriborg. Torg, mur och hus och allt. Borgarhus. Ni vet de där höga med spetsiga tak. Kullerstensgator. Snygga skyltar och lyktor. Men modernt inrett. HUR LÄCKERT SOM HELST!  Alltså jag fattar inte varför inte människor med pengar gör sådana här projekt oftare. Alltså istället för att köpa sig stora gravstenar. Det här är väl ett betydligt läckrare sätt att göra sig ihågkommen in i evigheten på. Lekfullhet med pengar. Ja vad skall man annars ha dom till om man inte leker med dom. Annars kan man lika gärna sitta med tre mynt skramlande på kistbotten som de jag har. Då kan man såklart inte starta sådana där projekt men skulle ju vilja. Men det är som vanligt. Har man möjligheter så orkar man inte. Ja och tvärt om. Jag skal i alla fall starta ett sådant där projekt när jag får mina 200 miljoner inbetalda på kontor. Ja de i dollar. Då jävlar.