Det är söndag. Det jobbas här. Ja det jobbas med lång startsträcka och glass. Men kvällen finns där framför mig också. Min vecka börjar på anglosaxiskt vis, på söndag. Det är bara så. Lediga helger startar den vid pass tjugo. Annars alltså oftast tidigare. Helgen som vilken dag som helst. Företagarliv. Den hungriges liv. Men fredagskvällar är fredade. Japp, heliga.
Tio miljarder extra till förvaret. Danmark klarar att värja sig en natt, inte mer, när Tyskland inte ens kom vällande över gränserna under andra världskriget. Norge lite längre med Engelsk hjälp. I Narvik. Som var vrångare. För järnmalmens skull. Man tror att tio miljarder ökar Sveriges chanser att stå emot. Samtidigt tvåhundrafemtio miljoner som en storssatsning på företagarande. Ungefär lika mycket som en startup i silicon Valley tar in på sin första finansieringsrunda. STORSATSNING. Ja lika mycket nästa år. Var kommer de tio miljarderna ifrån? Kan det vara från företagen? Så och man får skörda och allt det där. Nä det gäller inte längre. Ta bort. Satsa pengarna på något vettigt istället. Tänk nytt.
Inne i en korta-meningar-period, Gillar det upphackade. Just nu. Kännare klagar såklart. De som kan språk. De som vet. De som bestämmer. För kort. Orkar inte läsa. Men skit i det då. Korvhjärnor.
Det blåser här på Hälsinglands tak. Den lösa plåten ja den jäveln lossnar däremot inte. Den flaxar där i vinden. “Hej Hej här hänger jag och hänger” tycks den säga. Tamefan om den inte flinar också den saten. Vet att jag inte vågar gå upp och plocka bort den. För högt för mig. Vet att stegarna inte räcker ända dit upp. Plåtjävel!
Hela gräsmattan framme. Japp vår också här på kullen. Men mitten på april. Jag har inga illusioner om en helt smärtfri resa fram till midsommar. Men tiodagarsprognosen lovar värme. Allt det där är hoppet. Att ha klarat av en vinter till. Januari och Februari och Mars. Jag är inte konstruerad för att leva de där månaderna. Resten fungerar OK. Men inte de där tre. Men var finns mitt ide. Femtioåtta och har inte hittat det ännu. I Frankrike kanske. På en sluttning nära Siene? Jag vet inte om jag klarar så många fler av de där månaderna. Det är bara jobbet som gör att jag överlever fram till Vasaloppsöndagen. När det vänder. När det finns hopp igen och inte bara rutskrapande och påpälsande och skitväder som aldrig någonsin tar slut.
Åtta låtar har jag. Borde ha tolv. Men har inte gjort något i studion under hela det här året. Inte ett skit. Det är synd. Egentligen. Kanske. Eller bra. Men borde i alla fall hållit i gitarren oftare. För att den känner sig ensam annars. Men jag har i alla fall varit fokuserad. Ja, på det jag gör. Fast behöver annat än det där jag kallar jobb också ju. Det är därför det är synd. Försökte sälja mixerbordet i vintras men ingen ville ha det. Får väl ställa det i ett hörn. Dated. Men borde sälja av lite andra smågrejer därifrån studion också. Det som bara står och samlar damm nu. Ingen mening med det ju. Måste dra tillbaks Bara för att jävlas också. Trippelalbum. INte ofta det ges ut sådana nu. Men kostar pengar. Pengar som kan användas till bättre saker än att föda de som redan har. Men backar såklart. Fast man borde gå framåt med raska steg. Men de var tvungna att göras ändå de där låtjävlarna. De skulle ut och de kom ut. Det var där behovet satt och de fyllde sitt syfte. Ett oerhört skönt lugn kom över mig efter det. Ja jag blev en bättre människa. Några låtar till blir det nog också ändå och hur som helst. De där fyra som fattas. Men de kanske stannar här på hårddiskarna. Vi får se.
Tror du att de där piloten som körde in flygplanet i bergväggen kommer till helvetet? Det tror inte jag. Tro man det är man religiös. Det är inte jag. Universum “could not care less” över den där händelsen. Samma med flyktingbåten idag. Det finns en jävla massa människor. Ungefär som myror. Folk dör. Myror dör. Men sen handlar det om perspektiv såklart. Humanisering. Känner man den enskildes historia blir det alltid en annan sak. Ja det kan räcka med att ana. Känna igen sig. Man kan bry sig fast än universum inte gör det. Just det gör en till människa. Att man väljer det. Att känna med de enskilda människorna. Men så enkelt som att placera i gott och ont är det aldrig. Men man vill det såklart så gärna.
Moderater och socialdemokrater är ungefär lika stora i Sverige. För mig är det en gåta att det ser ut så i Sverige. De är bara hårfint mer rumsrena än SD. Se efter var de stod i frågor som kvinnlig rösträtt dessa högermän. Eller gayäktenskap, eller allt annat som har någon slags humanitärt över sig och som inte handlar om att skydda det egna intressen, bygga murar och att fylla sina egna fickor med klingande guld. Pack!
Men arbetsveckan har börjat här. Till min glädje fast än jag har haft en helg som verkligen har varit en skön och synnerligen avkopplande sådan. En sån man blir sugen på att komma igång igen av. Så då är det väl egentligen bara att köra.
