Month: May 2015

Trettio grader och värmevarningar nere i Portugal. Ja till och med Tyskland har över tjugofem. Vänner som svettas. Inte jag då. Hulken brummar på. På sista versen för den här eldningssäsongen men ändå. Jag har hursomhelst hellre de temperaturer vi har här uppe än. Portugalvarmt. Just nu i alla fall. Kan väl tänka mig en vecka vrålvarmt i sommar. Eller två. Då minns man det i generationer som Svensk. Det behövs inte mer. Men nu alltså lågtryck efter lågtryck som står där på rad och vill vandra in över Sverige. Bra jobbväder hur som helst. Man får leta det bra.

Men trött. Sov dåligt i natt. Inte ofta det är så. Men ingen regel utan undantag. Det är mycket nu. Saker skall lösas och komma på plats. Och man skall orka vandra på och göra det med piskorna vinande och utan morötter i sikte. Ja och man är gammal och trött. Tycker man. Är man kanske verkligen. Låtsas att man inte är det. Tror till och med det ibland. Godissugen dessutom. Var är allt gott godis när man behöver det. Skulle behöva bli sockerhög ikväll. Sådär som man blir av en snabbt intagen påse Vicks blå. Upp som en tupp och ner om en trött pannkaka. Men får väl spara dom pengarna till reparation av bil. En bil som går på tre cylindrar. Låter illa. Bör få vård. Man klarar sig inte utan bil här uppe. Ingen längre stund i alla fall.

Men det är såklart som vanligt efter en vecka i koncentrationen att man är i en svacka. Man orkar inte annars. Får lugna sig och bida sin tid. Tro att man kan det. Ta det lugnt. Som egen. Lura sig själv. Inbilla sig.

Skickar grejer idag. Skall skriva ut fraktsedlar på Postnord. Det tar en timme plus en återstart av maskinen innan jag får ut något på skrivaren. Det är så löjligt att det är skrattretande. Nej det går inte alltid framåt. Det blir för svårt och för krångligt. När det bara borde fungera. Men mantrat är att allt skall ske snabbt idag. När man tillverkar saker alltså.  Inte att det skall bli bra. Inte i min bransch i alla fall. Kolla in Spotify’s klient bara. Ja det är en enkel musikspelare. Men den skulle tamefan behöva en helt egen pc för att koma till sin rätt. Gör om gör rätt skulle man vilja säga. Men inte fan kommer någon att göra det. Man hackar om winamp och kallar den Spotifyamp som en liten tröst för oss som vill ha hjälpmedel och smidiga verktyg inte elefanter som trycker ner och segar ner. Men elefanter blir det ändå.

Men det är väl med bra programvara som det är med arkitektritade hus och prefabricerade hus. Ja folk bor ju i prefabricerade hus. De flesta ändå. Har inget val. Men vill bo i arkitektritade. Om de fick välja. Men de får de inte. Fast de borde kunna. Om det fanns arkitektritade hus till salu. Fler. Billigare. Fast alla vet att billigt blir dyrt i längden. Ja jag med. Samma med programvara. man kan göra riktigt eller slarva. De flesta slarvar. Därför att det är för dyrt att göra det på riktigt. Hittar på några fina ord eller förkortningar för att dölja och försköna.

Men det är klart. Man är en dinosaurie nu. Som snickaren som ville ägna en vecka åt snickarglädje. Ja den satt ju i det där stoltheten. Att få dit det där som var grädde på moset. Men till slut fick de inte göra det där. Eller göra det på fritiden. Det fans inte tid. Dinosaurier dör ut. Hamnar på museum. Programmerare och snickarglädjesnickare med.

Det finns verkligen ingen anledning att skriva blogg egentligen. Ändå sitter jag här och skriver nu. Men jag kunde lika gärna… ja jag vet inte vad. Det borde liksom finnas någon nytta med alltihop. Men med en blogg finn set såklart inte det. Inte en som min. För Blindinbella och hennes läsare kanske. Eller för någon som tror han/hon syns för de där orden. Eller finns.  Men  det gör man ju inte.

Jag saknar UL’s blogg. Lyfte varje dag. Läser inte så många andra bloggar. Ja några. Kolla in till höger på din skärm. Där ligger de som jag följer. Ingen tung uppgift. Näpp. Det blir inte så många ord. Antar att de är väl valda istället. Att inläggen inte är svammel. Sånt som P* T*berg gillar alltså. Ickesvammel.

Men ännu en dag i livet har snart gått. Så trött idag att jag inte vet om det gör något om jag verkligen vaknar imorgon. Gör jag det så blir jag oftast ändå tacksam. Hittills har jag blivit det. Fattar inte hur det kommer sig. Anders Wall uttalar sig i Svenskan idag om Entreprenörer. Det skall gärna ha varit både uppåt och nedåt för en entreprenör. Han nämner sig själv som exempel. Jag ler för mig själv. Vad i helvete vet han om neråt och svackor. Han kunde få praktisera här en månad så fick han se hur det är att kämpa. Ja och njuta av att göra det. För det mesta. Den jäveln. Fast det gör han såklart inte. Inte kungen heller. Ja jisses. Tänka sig att ha kungen som sommarpraktikant. Barfota fil och macka ute i trädgården som lunch. Sexton timmars arbetsdag. Söndagar inräknade. Ha ha. Skulle vara roligt. Fast han har ett större helvete såklart. Det är han som står innanför gallren inte jag. Ja Wall med. En hel hög till också. Fri är jag i alla fall. Ganska.

Men med en klocka som är strax efter nio så finns det några timmar kvar på dagen att göra storverk på. Japp. Byn har björnfrossa. Bössorna plockas fram. Inte jag. Respekt. Men någon måtta får det vara. Klösmärken på komposten. Jodå. Man får låta lite. Springa efter och filma om man ser en. Man kan åstadkomma en viral succé ju. Det är väl det det handlar om alltihop. Virala succéer skall skapas. SER MIG! Eller inte då. Kanske kan det vara rätt bra ändå. Själv. Vara i sitt.  Men nu jobba då. Koncentration Hedman! Koncentration!

När jag står där i skogen och tittar upp mot det stora gamla huset så vill man såklart inte flytta. Det är fint här på våren. Speciellt såhär på årets första riktiga utedag.

Jo jag röjer sly. Det första vårbruket. Men jag bränner av stammarna. Klingan är slö. Mina skärpningsförsök biter inte på den. Jag är programmerare. Kan andra saker. Inte det. Slipa rätt. Det är vinklar och skit. Så det går långsamt. Men det är så jäkla skönt att vara ute.

Såklart dricker vi kaffe vid den idag utplockade utegruppen. Ja, ett av livets stora fröjder är verkligen den att dricka en kopp kaffe ute i det fria och äta några sockerkaksbitar till det. Kostar inte många kronor heller. Precis som det ofta är med det verkligt stora och goda sakerna i livet.

Ljuvlig tid. Bättre än såhär blir det inte. Nu när man har det goda framför sig. Ja som en fredag inför årets helg. Sommaren.  Sen bortåt midsommar börjar det mörkna igen. Man vet liksom vart det är på väg när man slumrar in där på midsommarnatten med kransen fortfarande kvar i håret. Nu är allt kvar. Förväntningar. Gillar förväntningar. Vill finnas kvar i förväntningarna så länge det går.

Den här damen resonerade jag med i en timme eller så  morse medans K susade lugnt bredvid oss. Godtid det också.

Jodå jag somnar innan halv nio ikväll också. Hela den här veckan har varit i koncentrationen, bubblan, eller zonen, som en kamrat kallar tillståndet. Kreativitetens dal. Där ljuset brinner i båda ändarna och gör det så snabbt att man skulle kunna tror att livet snurrar på i dubbel, tredubbel, eller fyrdubbel hastighet. Ingen kan finnas där för länge. Död eller galenskap väntar om man stannar där en sekund utöver den tid man fick sig tilldelad. Fredagen räddar mig. Eller också är jag redan i galenskapen. Vad vet den galne om det.

Men jag är vaken till Tysk kortserie börjar på TV. Jag har kontakt med tyskar varenda dag. I de fredstider (70 år efter freden) vi befinner oss i viskas det “don’t mention the war” där inne i huvudet. Ja de har andra relationer till kriget mina vänner än vad jag har. Det närmast ja kommer är en farsa i beredskap. En morsa och farsa som firar freden efter Kungsgatan. De har en farfar som stupade vid ryska fronten. En morfar som jobbade med judetransporter men aldrig berättade sin historia. Tänk så många oberättade historier det finns från det där kriget. Saker som aldrig kunde återberättas. Därför att ingen skulle förstå.

Ja den är bra serien Levererar!. Nya avsnitt på lördag och söndag. Jag kommer att vara bänkad. Krigets psykologi intresserar mig. Masspsykoserna. Det är så lätt att inbilla sig att man själv är en av de goda. Att det skulle ha varit så lätt att välja “rätt” sida om man varit med då. Men man är bra naiv om man tror det är så enkelt. Inget är så enkelt.

Före kriget var Sveriges relation till Tyskland ungefär som den vi har till USA idag. Tänker man sig det så blir det på något vis enklare att förstå att man kan välja “fel” sida.  Ja göra det och hamna i något som man egentligen inte ville hamna i. Vem är god och vem är ond? Det är inte en så jävla enkel fråga att svara på.

Ute regnar och blåser det som om det var höst. Man får nypa sig i armen för att minnas att det är maj när man tittar ut. Nu i detta nu när klockan är en bit över tolv och jag är på väg att lägga mig och greppa min bok är det såklart bara lite skönt. Ett varmt täcke väntar. En bra bok också. En katt kryper kanske under täcket om en stund. Sinnet är lugnt. Imorgon kan man sova tills man vaknar. Men det har jag såklart gjort hela veckan. Men vaknat en timme före klockan ringer. Kreativitet ligger när mani. När flödet finns i en, kraften, flyter man bara med. Man vaknar och huvudet är igång, tankarna snurrar, det är bara att ta vid där an slutade igår. Då när man gjorde det för att klockan var för sen. För att om man stannade en stund till skulle man falla ihop. Jag gissar att detta är detsamma som en manodepressiv person går igenom. Det är bara dalarna och topparna som är mindre och periodiciteten snabbare. Jag lever på de här kreativa perioderna i mitt liv. Utan dem skulle jag inte orka leva. Livet skulle vara för uttråkande för en sådan som mig.

Men en fredag är slut sedan en stund sedan alltså. Jag skall gå upp. Ge mig. Jag skall vara ledig imorgon. Vara lite kontor. Göra annat. För att försöka hitta den där tråden igen på söndag när veckan börjar här i ett stort gult hus på en kulle i Lo(o)s.