Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

En dinosaurie ringde

Clipboard01

Det ringde en dinosaurie till mig i förrgår. Ja jag kom inte på att det verkligen var en dinosaurie förrän en dag senare. Men det var definitivt en sådan ringde, det vet jag nu. Ja det började med att en Italiensk firma som tillverkar kapslingar gjorde prislistan för sina kapslingar tillgänglig på sin site. För att få tillgång till den var man tvungen att registrera sig. Så jag gjorde det. Det är bra att ha de där priserna liksom teknisk data tillgänglig en söndagkväll när man sitter där och designar och skall välja en kapsling till sitt projekt.

Efter någon dag kom ett mail. I Sverige hade den här firman en represen-tant och den “tanten” skulle höra av sig. Så det gick en vecka och sen ringde den där “tanten” då som visade sig vara en dinosarien, men nog egentligen var en snubbe på trettio och några till. Nä någon prislista det hade man inte. Vilka kapslingar var jag nu intresserad av? Och hur många? Ja det visste jag nu ju inte eftersom jag ville ha den här prislistan redo för framtida projekt. Men jag slängde ur mig några kapslingar som jag ev. var intresserad av. Ja man skulle återkomma om en vecka eller så. Suck!

Innan jag lägger på luren så har den här tillverkaren gått bort såklart. Ingen jobbar sådär idag. Varför skall det där mellanledet med den Svenske representanten ens finnas. Jodå jag kan få tag i en del av de här kapslinarna från hyllan i andra Europeiska länder. En enda enhet om jag vill. Skickad till mig så att jag har den på tre dagar. Men mer troligt är att jag väljer en kapsling från en annan firma. Det är nya tider.

BB King är död. Också rocklegender dör. Kungar med. Precis som alla andra. Det är något rättvist med det också.Saknad? Kan inte säga att jag haft den relationen till BB King. En föregångare såklart. Fejjan fylls av hyllningar av honom idag och jag längtar därifrån såklart.

Fredag idag. Men det känns som måndag. Man känner sig lurad. Oklart på vad. Hursomhelst innebär fredag att det blir fredagkväll vad det lider. Ledig kväll. Jag kommer att somna på soffan. Det känner jag redan nu. Trött. Behöver vila. Det är väl just det som fredagskvällar är till för. Men jobba i helgen. Men kanske blir det lite slömorgnar innan jobb. Dessa underbara långsamma mornar med långfrukost och pratsittning i soffan. Eller läsning om man har en bra bok och är på det humöret.

Men innan dess skall det packas lite paket. Saker som skall fara åt olika håll i världen. Ja sen får man väl programmera en stund. Fredagar brukar det göras till Larry på P4. Det finns mycket att säga om Larry på P4. Men det skall jag inte säga. Inte här. Det som händer på turne stannar där. Till och med tjuvar har yrkeskodex. Musiker med. Möjligen inte Journalister.

Så det får vara nog med ord för idag. De övriga har liksom blåst iväg med vinden. Två björnar sköts här under gårdagen. Byn lever inte längre “under skräck”. Åtminstone den ena kunde gott ha fått leva för min del. Den gjorde ingen skada. Hursomhelst finns det en och annan människa i byn som gör mer skada. Just det kan också vara en tänkvärd slutsats.

Categories
Bilder

Ett annat 14 maj

Frihet är något man måste kämpa för.

2015-05-14_21-11-46

Categories
Swedish

Björnen som håller hela byn i skräck | Nyheter | Aftonbladet

En ilsken björnhane har vid flera tillfällen gjort utfall mot Lovisa och Jonas i Los.Samtidigt har en annan björn varit närgången i byn – och båda djuren får nu skyddsjagas för att…

Source: Björnen som håller hela byn i skräck | Nyheter | Aftonbladet

 

Ja så många som är skräckslagna är vi ju nu inte men Aftonbladet… ja jag säger då det.

 

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ja jävlar igen

En av de där man missat men skulle vilja varit med på. Ja om publik då såklart.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Kristus flyger till himlen – inte jag.

2015-05-13_00-13-07

Torsdag morgon. Kontoret. Kristus flyger sin eviga tur till himlen denna dag. Jag som är mer jordnära stannar kvar på jorden. Fysiskt. I sinnet är jag där uppe i himlen också. Som vanligt. Jag känner inte av tyngdlag och andra begränsningar. Han/hon/det/gud vill inte ha mig på sin högra sida dock. Eller också har jag fel. Dom man älskar plågar man. Vilken idiotisk saying!

Ute blåser det som det plägar att göra detta blåsiga 2015. Men man skall antagligen vara nöjd och glad över det. Betyder att det är varmt någonstans. Dit dit luften rusar iväg för att också den som Kristus stiga upp till himlen och dess fröjder. För utsiktens skull kanske. 72% kväve, tjugotvå procent syre. Eller hur var det? Plockat ur huvudet. Minns inte riktigt.¨Går säkert att söka på Wikipedia men jag orkar inte nu.Ungefär så i alla fall.

De som känner mig vet att jag inte är så religiös av mig. I Edsbyn gjorde det en automatiskt till djävulsdyrkare. Ja Edsbyn, lilla Jerusalem. Nej jag längtar inte tillbaks dit. Resten av världen går bort från dialekterna. I Edsbyn, Alfta, Ljusdal talar de unga grövre än någonsin. Symptom på det instängda. Att man inte vill ta till sig utifrån. Att det man har är gott nog. Sorgligt.  Ja man hör det i Lo(o)s också. Nittonåringar som pratar som om dom befann sig på artonhundratalet. Låter som om dom fastnat där i sinnet. Noop gillar inte men var och en pratar som var och en vill. Vad har jag med det att göra?

Jag anser mig alltså inte riktigt förtjäna det där lediga idag. Så jag jobbar. Kallt ute så där kan man ju ändå inte vara. Så kontoret får det bli. Här finns det att göra- Jag älskar det. “Han älskade det” kunde det stått på min gravsten om jag skulle haft någon. Men nu skall jag inte det. Dessutom hoppa jag att jag får leva ett tag till. Inte så länge så att jag blir “klar”. Det kan ingen förvänta sig och kräva men tills jag blir trött i alla fall. Tills lusten har lämnat mig. Ja låt mig leva tills dess. Sen kan det vara skitsamma. Då går det bra att skjutsa mig till närmaste ättestup, lämna mig där, och åka hem.

Tekoppen börjar ta slut. Inte jag. Nu skall jag jobba i mitt anletes svett. Eller låtsasjobba, eller “bara sitter hemma”, eller vad jag nu gör. Vad vet ocoola gubbar om sådant egentligen?

Categories
Betraktelser & Berättelse

Avslut

2015-05-06_22-57-17

Klockan är kvart över elva och jag sitter och jobbar och har snöat in på denna. “Tjejlyssna” heter det tydligen när man lyssnar sönder låtar. Det har jag alltid gjort.  Är det en bra låt lyssnar jag tills den är en del av mig helt enkelt. Vad gör det mig till egentligen? Ingenting. Man lyssnar som man vill.  Man lyssnar på vad man vill.

Tänker strax gå och lägga mig. Helt slut såklart just nu.  Som det skall vara. Som vanligt. som det brukar vara den här tiden på dan här på kontoret. Jobbdag imorgon också. Bara som enkel fakta. Skulle kunna tänka mig tusen andra saker att göra jag också. Som alla andra. Men valen är få. I alla fall för mig. Tyvärr.

K färdas tillbaks till 1910 i rollspel borta i Fågelsjö med skolan. Alla utklädda och lever som om de var en dag då 1910. Bra tycker såklart också jag. Man skall ha en tydlig dåtid att stå med sina ben på. En grund att bygga på. MEN jag tycker att man skall börja titta framåt när väl den där grunden är på plats. Jag har inga förhoppningar om att en liknande dag kommer att ordnas där man blickar 105 år framåt i tiden. Ändå är de åt det hållet de flesta av oss är på väg. Tänker man efter är det jävligt få de som vandrar åt andra hållet. Tänk om man körde bil på det sättet?

Nej nu tänker jag avsluta min dag. Två böcker har ja gett upp. En tredje kom jag på att jag redan har läst så den är också lagd åt sidan. Den första postorder-Japanskor som skeppas till USA före andra världskriget. Jag har sett filmen. Ja, jag skulle ha läst den klart om jag inte gjort det. Nu fungerar den inte. Åker tillbaks i hyllan. Den andra boken en fransk bokhandlare som leker detektiv. Ja den har sina finesser. Definitivt.  Men ofta fattar jag ingenting av den. Är nog inte intelligent nog för den ännu så den får också åka åt sidan. Alltså är den första uppgiften när jag kommer upp att hitta en ny bok att läsa. Helst en bra bok. Känns som jag behöver det nu. En som tar mig iväg på en ordentlig tur in i någon annans liv.

Så godnatt världen liksom. Utan svar såklart. Men ändå…