När jag står där i skogen och tittar upp mot det stora gamla huset så vill man såklart inte flytta. Det är fint här på våren. Speciellt såhär på årets första riktiga utedag.
Jo jag röjer sly. Det första vårbruket. Men jag bränner av stammarna. Klingan är slö. Mina skärpningsförsök biter inte på den. Jag är programmerare. Kan andra saker. Inte det. Slipa rätt. Det är vinklar och skit. Så det går långsamt. Men det är så jäkla skönt att vara ute.
Såklart dricker vi kaffe vid den idag utplockade utegruppen. Ja, ett av livets stora fröjder är verkligen den att dricka en kopp kaffe ute i det fria och äta några sockerkaksbitar till det. Kostar inte många kronor heller. Precis som det ofta är med det verkligt stora och goda sakerna i livet.
Ljuvlig tid. Bättre än såhär blir det inte. Nu när man har det goda framför sig. Ja som en fredag inför årets helg. Sommaren. Sen bortåt midsommar börjar det mörkna igen. Man vet liksom vart det är på väg när man slumrar in där på midsommarnatten med kransen fortfarande kvar i håret. Nu är allt kvar. Förväntningar. Gillar förväntningar. Vill finnas kvar i förväntningarna så länge det går.
Den här damen resonerade jag med i en timme eller så morse medans K susade lugnt bredvid oss. Godtid det också.