Day: 18 May 2015

Solen går upp 3:57 här idag. Ännu en timme inhämtad för ljuset. Tjugosjunde april var den förra. Första Januari gick solen upp 9:17. Ja så har vi sommartid också. Vi pratar alltså från 9:17 till 2:57. Man kan förundras över det eller skiter i det. Man väljer själv. Det händer i alla fall.Själv väljer jag att förundras över så mycket som det vara går att förundras över. Jag kan helt enkelt inte få nog av alla saker som det finns som man kan förundras över. Detta är alltså en av dem. Himlakropparnas rörelser. Planeternas fria fall i tidsrummet.

I midsommartid ungefär går solen upp vid tretiden.  Nätter att älska under. Här upp i Lo(o)s lever ett magiskt ljus under den tiden. Ja det bör upplevas. Dröjer kvar i kanske två veckor, inte mer, sen är det borta. Jag upplevde aldrig det där i Edsbyn. Det är något speciellt med ljuset här. Kanske beroende på höjden. Jag vet inte. Magiska nätter. Twilight. Något att längtas till och ge sig ut på nattliga skogspromenader i. Fjällriporna lyfter och  flyger självlysande om uppskrämda där i sommarnatten.

Förra året kom svalorna den artonde maj. Har inte sett här hos oss än i år. Alltid lika efterlängtade. Älskar hälsningen som svalorna alltid gör när de kommer hit. En störtdykning ner mot längtande människor. Jag saluterar dem varje år. Hälsar välkommen med glädjen pockande i bröstet. Finns det något som är mer sommar än svalors lek i himlen? Jag gissar att de gör på samma sätt mot andra för mig okända människor i Afrika när hösten glöder som starkast här hos oss. Att också de där nere längtar efter dem på samma sätt som vi gör här. Man vill skriva sånger när man tänker på det där. Ja och nog känner jag en samhörighet med också dem där nere. Vi delar ju de här fåglarna med varandra. Mästerflygare utan jetbränsle.

Ljuset väcker oss till liv som människor. Gör till bättre och sämre varelser. Tid för återhämtning.

När jag lugnar ner mig med det jag använder 110% av min tid till just nu så skall jag göra en fotobok om medelålders herrars fåfänga försök att dölja ett hårfäste som obönhörligen kryper bakåt, ständigt bakåt. Börjar man titta efter det så är det riktigt kul. En fåfänga existerar som jag aldrig tidigare har reflekterat över finns  i den här åldersgruppen. Det finns alla varianter. Den ena mer desperatare än den andra. Kul material till en fotobok helt enkelt.

Måndag och lagom avslaget. Får i alla fall iväg lite grejer med posten. Inom Europa den här gången. Det är billigare att hålla sig inom än utom såklart. Man kunde nästan leverera själv. Ryan air och taxi. Men förutom det, inspirationslöst. Tittar man på väderprognosen för den närmaste veckan blir man inte gladare. Helt klart inte. Ingen ljusning i sikte där inte. Men taskigt vårväder är ändå bra för arbetsmoralen. Finns inget endaste minsta dugg att längta ut till liksom. Men landets folk kanske skall glädja sig egentligen. Jämvikten råder i Universum. Den här kylan lovar kanonfin sommar. Senare. Tro mig. Köp badbyxor och bikini idag innan de tar slut. Fläktar också. Själv hoppar jag i det blå och svalkande såsom han/hon/det/gud skapade mig. En syn för gudar säkerligen. Ja köp öl också förresten. Finvädret kommer. Det kan behövas sköljas ner.

Att få iväg saker med posten innebär att ett gäng moment skall gås igenom. Det skall skrivas ut etiketter, frakthandlingar, fakturor packas, ja och tio moment jag glömt. En gång i tiden när jag var proffs på det där tryckte jag på en knapp och ut sprutade alla de där pappren. Men då liksom nu så kan man vara säker på att sannolikheten att ett av de där momenten inte fungerar som det skall tilltar med hur lite tid man har på sig innan posten måste iväg. Som idag t.ex. när jag skulle skriva ut etiketter. Jaha!??  “Det finns ingen drivrutin till skrivaren”. Det enda jag vet är att det fanns en igår. Eller som förra veckan. Postens system kräver ett Javaplugin. Höll på en timme och lite till innan jag fick det där jävla Javaplugginprogrammet att starta.  Det enda jag ville var att skriva ut en frakthandling. En enkel sak som blev oerhört komplicerad och irriterande. Sådana här gånger skäms jag över min bransch. Storskäms. Vi som skall förenkla och förbättra med våra appar och plugin. En kamrat lyfte ursinnig upp sin skrivare i en liknande situation. Frågade sig själv “vad kostar en ny?” Kom till en slutsats där han ansåg sig ha råd med det och drämde den i golvet. Sköööööönt liksom. Ja det är så man vårdar sin mentala hälsa. Ger efter när trycket stiger. Nästa gång intalar jag mig varje gång. Nästa gång gör jag på samma sätt. Allt medan frustrationen bygger upp där inom mig. Kan tänkas att datorn följer med då också. Och att jag hoppar några gånger på dom när dom ligger där på golvet och skäms.

Det sägs annars allmänt att vi har ett helvete här på landsbygden. Först la apoteket ner och man började få alla apoteksvaror direkt i postlådan. Oj sicket elände. Sen la banken ner men det märkte man ju inte för man skötte ju redan allt på nätet. Men sicket elände igen och egentligen. Ja nätet förresten. Fibern kom upp hit ganska snabbt. Ja sen har det fungerat. Ja, visserligen har vi inte fiber ut i alla stugor men ändå. Man kan sitta här och jobba mot världen hur som helst. Ja sicket eländes elände. Den som är så stor. Sen la posten ner och då började brevbäraren ett komma in och hämta och lämna posten om dagarna. Jamen sicket elände. Personlig service. Skall det va något att ha. Det går år helvete för Norrland och glesbygden säger intelligentian men tametusan om allt inte har blivit bättre de sista tjugo åren. Sicket elände. Vad skall man då klaga på?

Fast egentligen och med raska steg så skulle man väl skaffa sig en biljett på ett flyg, ja varför inte första bästa med okänt mål, söderut. Datorn kan man ju ta med sig. Jag menar vad är det för fel på att sitta och programmera under en palm med doften av havet svävande i luften runt om kring sig. Ja ljudet av vågor mot kritvita stränder smekandes de inre gångarna i öronen kunde det ju också få vara där i det livsutrymme man skapat sig. Ja och tappade man inspirationen kunde man tassa där efter stränderna och låta havet fylla en med kodrader inför framtida segrar. Jo, det låter bra. Jävligt bra. Man skall liksom bara göra slag i saken. Komma till skott. Ge sig iväg. Ja varför inte? Nu!? Nu på en gång? Njaeeee…. Nu när det blivit så förbannat bra här i Norrland. Nä jag stannar allt ett tag till jag. Tills det blir sämre. Tills det blir dåligt. På riktigt.  Ja då får det bli palmer och stränder. Ja dom får tamefan lägga ner skolan först. Ja det får dom. Då kan det väl för sjuttsicken inte bli bättre i alla fall.