Month: June 2015

Klockan är några minuter över halv elva. Jag har precis checkat in min kod och låtit den susa över Atlanten och landa i en server där på andra sidan. Nu skall jag vara ledig i två dar och jag längtar efter att vara det. Japp skitväder. Men det spelar ingen roll. Vi blir hemma. Soffan. Bok. Film. Sova. Äta tårta. Inte mer. Nej definitivt inte mer.

Lundell hudflängs i medierna idag. När han “ger sig på” sin egen dotter. Det tas parti från olika håll. Sanna verkar vara den man skall ta parti för men mot den “dumma fyllegubben”. Men ingen vet ett skit såklart vad allt det där handlar om. Bara de inblandade gör det och det finns inga snälla och goda som vanligt. Hollywooddramaturgi hör hemma på film inte i verkligheten.  Offer är vi allesammans mer eller mindre. De flesta av oss stannar inte kvar i det där utan går vidare. Växer upp. En del lägger hela sin identitet i den där offerrollen. Vill inte vara annat än det där offret. Fast det är tio, tjugo, trettio, fyrtio, femtio… år sen.

…..

ja så tappade jag bort halva den här förbannade texten. Orkar inte skriva mer eller skriva klart. Du får tänka dig fortsättning. Trevlig midsommar vill jag i alla fall önska dig.

Det är midsommarafton i övermorgon. Jag fattar inte. Hur skall man kunna det. Jag har fortfarande elelementet på här på kontoret. Istället borde det vara öppna fönster som släpper in ljumma sommarvindar och fågelsång. Men icke. Jag sitter här och fryser. Men midsommar på gång alltså. Man fattar inte. Det går inte att ta in. Trotts ljuset. Jo ljuset säger midsommartid. Man kan inte komma ifrån det. När jag upptäcker att klockan är elva går det inte ihop med ljuset. Måste kolla klockan på datorn också. Bli överbevisad. Köpte jordgubbar och grädde idag. Inte för att jag förstod utanför att det stod på handlingslappen. Jordgubbstårta skall det i alla fall bli. Men det blir nog den enda eftergiften för sommarens storhelg detta år. Ingen grillning. Inget mer. En soffa, en bok, en film. Ja ungefär så. Och sova. Behöver det. Det behövs inte mer.

Skriv en timme om dan säger en författare. Två om du har den tiden. Blir en bok till slut och det vet jag ju. Jag tänker, tamefan om jag inte skall skriva mellan elva och tolv varje kväll. På boken. “The book”.  En timme innan midnatt. Finns tre hundra sidor. Skriver man trehundra till och kortar till hundrafemtio så… Det skiter sig såklart första kvällen. Man får betala för en dags koncentration med tröttheten. Men imorgon kanske. Eller också skiter man i det. Vem läser mer än rubriker nu för tiden. Ja man skulle såklart kunna skiva en bok som bara bestod av rubriker, Ha sådana där webbyggartexter däremellan rubrikerna i själva boken. De flesta skulle inte märka skillnaden. Definitivt de som kallar sig intelligentsian. De dömmer helst oläst. Så varför anstränga sig liksom.

Kommer mer reservdelar till bilen. Snart bytt allt. Hjälper inte det här heller så är det väl slut. Man når punkten där man måste fråga sig hur mycket man skall kosta på en bil. En 2002’a. Borde kunna rulla några år till. Ingen rost att tala om. Någon fläck. Man får hoppas på en lösning. Men kostar pengar som jag inte har egentligen. Som kunde använts till sommaren. Kunde använts till att se UL på Borgholm. Vi får väl helt enkelt stanna hemma. Gjort det förr. Jämnmod. Svär lite på han/hon/det/gud som inte har mer ansvar för det där än någon annan. Trött på gamla bilar. Men har aldrig haft annat. Dom skall skötas om. Mitt fel de flesta felen. Mitt och tidens. Vi delar nog lika.

Klockan börjar närma sig tolv och jag tänker ge mig för dan. Borde inte det. Borde jobba några timmar till. Eller skriva bok då. Men sova känns som grejen. Man kan ju inte ens hoppas på skönhetssömn heller nu vid nästan sextio. Det enda man kan hoppas på är att få vakna imorgon när klockan ringer. Att man inte befinner sig i det stora svarta. Eller alternativet, står till svars inför han/hon/det/gud. Men det är med sova som med att flyga. Man kan inte fundera så mycket. Måste släppa kontrollen. Så det är vad jag tänker göra nu. Vandra uppför trapporna. Läser bok som utspelar sig på Sri Lanka fortfarande. Halvbra. Eller rätt bra egentligen. Jag är orättvis. Det är jag som inte är i rätt mod för just den där boken just nu skulle jag tro. Men jag tar mig igenom. Jodå. Visst. Godnatt!

Beijing heter den modul jag håller på att jobba med för tillfället. Klar i slutet på veckan om allt går väl. Den sjätte modulen i en serie om tolv. Ja en enkel I/O modul men ändå. Även det enkla behövs för att få det svåra att fungera. Men grejen är inte att just Beijing har en ganska enkel funktionalitet. Den kan utföra större saker än man kan tro vid en första anblick.

Verka utan att synas är ändå mottot för fler än Wallenbergarna. En del funktioner behöver inte göra så mycket väsen av sig utan kan bara de gör det de skall göra från en undanskymd plats. Sådana är de här modulerna.