Räknat klart. Redo för stordåd. Stordåd för mig. Ganska nöjd med slutsummorna. Ändå. Pengarna är där de skall vara. Arbetande. Men det är klart det hade gärna fått ligga kvar en sudd som inte behövde arbeta. Som var rena leisure-pengen. Men nu är det inte så. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att man skall unna sig en sån peng. Men det har jag alltså tydligen inte lärt mig. Finns det kurser för sånt? Måste ju bli ändring på det. Japp det här året. “Öka nu Hedman”. Som om det nu räckte med att skrika ut det. Bli bättre. Men kanske. Affirmationer. En del påstår att det fungerar. Andra skriver böcker och föreläser om det. Skrattar hela vägen till banken sen. Fast jag tror man måste göra. Handla. Det räcker inte med bilder. Hur många det än är. Inte med böner till han/hon/det/gud heller. Nähej då. Ändå beds (heter det så?) det till höger och vänster och i parti och minut. Saker, bra och dåliga, tillskriv han/hon/det/guds vilja. Som om skit inte kan komma ändå och kommer ändå utan att det behövs nån som kastar den på en.
Utanför mitt kontorsfönster vandrar en morrande tiger. En hane. 2,5 meter lång. Ser grym ut. Inget man går ut och leker med. Tänderna ser vassa ut. Fundera över hur den hamnat där. Men måste det egentligen finnas en anledning till allt. Näpp det behöver det väl egentligen inte. Har man en tiger i trädgården så har man och vandrar den fram och tillbaks där så vill den antagligen vara där också. Inget man ringer 114 för alltså. Man få ha respekt för tigern som nu då ändå är ett rödlistat djur. Men gå ut ikväll bör man då kanske inte. Eller också skall man. Resonera med den gul svarte. Höra om läget eller bli uppäten. Men risken för en ocool gubbe som mig är väl minimal för det. Seg och fet i kombination. Låter inte gott ens med bearnaisesås. Gillar tigrar det? Jag menar Indien. Curry snarare kanske. Man borde gå ut och fråga fråga. Nog har vi väl curry hemma? Ja det tror jag. Skall man bli uppäten vill man nu ändå smaka gott. Det är ju den enda chans man får.
Ljuset, ljuset, ljuset. Ja jag älskar ljuset. Det är nog det jag skulle sakna mest, fel, det jag kommer att sakna mest när vi drar härifrån. Det och sjöarna. Fattar man ju att finnarna bosatte sig här. De tusen sjöarnas land här med. Finns överallt. Men man måste upp i luften för att riktigt fatta hur många de är. Nejdå, skogen går inte av för hackor heller, inte folket här heller. Man kan längta bort för att man är för långt bort också. För det är man här. Något som är skönt ibland. Oftast inte. Jag vill ha närmare till både ock. Restauranger. Musiken. Ja allt det där som lyfter och tar tag. För lite sånt här. Eller också har jag bara inte fattat. Kanske finns det där i jakten, fisket och i skoteråkandet också. Jag har missuppfattat mycket i mitt liv. Säkert det också. Det går säkert upp ett ljus för mig när vi väl flyttat. Ja alltså att grejen med att lyfta den laddade bössan och rikta den mot den där älgkalven som är tilldelad och trycka av. Göra kött av den. Sköta om naturen eftersom man är dess överhöghet. Ja att det där är som att gå på en bra konsert eller på en bra teaterföreställning. Ja det är sånt man kanske förstår när man väl flyttat. Nu känns det mest osmakligt det där för en sån som mig. Ja som om jag skulle springa ut och skjuta tigern här ute. Hur skulle vi då kunna bli vänner. Jag förstår inte.
Men jag skall gå och lägga mig. Min mail fungerar inte. Supporten svarar inte. Har ingen incidentrapport heller. Så inget mer för mig att göra här än att ge upp. Jag behöver kommunicera mailledes. Men det låter sig alltså inte göras. Avsaknader av incidentrapporter är den värsta synden en operatör kan utsätta oss behövande (en del kallar oss kunder) för. Då blir man lite som SJ. Ingen vet ett skit. Blir förbannad istället.
De här orden skulle egentligen inte ha skrivits. Men blev skrivna ändå. Karaktär är inte min starka sida. Speciellt inte när jag slutar med något. Jag får sluta några gånger innan jag slutar. Antagligen såå med orden också. Till slut så. Trägen vinner och jag med den. Men tigrar i trädgården eller inte så tänker jag ge mig för dan. Så är det och svårare än så behöver inget vara.