Month: July 2015

För det mesta är det gott att leva. Det kan inte hjälpas. Jag ligger i hängmattan i tio minuter idag. Väntar på kaffe och glass. Det kvittras och det gnistrar sol genom den gamla damens bladverk och jag är lycklig där en stund. Det behövs så lite för att fånga den där lyckan. Så förbaskat lite för att livet skall vara gott. Ändå sliter de flesta av oss som djur för att det skall bli just det. Ja, fast vi egentligen bara behöver stanna upp som jag gör där i hängmattan för att fatta att det är där, just då, som det verkliga livet utspelar sig. Att det inte kan bli bättre än så och att det varken behövs arbete, svett och slit eller pengar för att få finnas i det där. Man bestämmer sig bara. Man slänger sig i hängmattan. Sätter sig på den där stenen och tittar ut över havet, kastar sig  i den där insjöns vatten och flyter på rygg en stund och bara betraktar himlen. Hur enkelt som helst är det där. Om man vill. Jag vill. Ja och du får ju bestämma vad du vill såklart. Vi har våra val allesammans.

Tassar barfota runt i trädgården och vattnar växter. Pratar lite med dom. Dom svarar inte. De är som gud. Han/hon/det/gud har inga svar heller. Jag förlåter växterna. Storsint och på gott humör idag så han/hon/det/gud kommer också undan med lite lätt gubbmutter.  Pionerna får däremot en smekning och ett leende. Man ser om de sina. Kärlek kallas det där.

Det är skönt såklart. Två katter följer mig runt men låtsas som som håller på med annat. De har sin stolthet. Var och en en singularitet. Om det inte är mat. Då kan också katter svälja mycket av sin stolthet. Men ljuvligt ute alltså. Skönt väder gör inte skillnad på coola eller ocoola gubbar.  Man behöver inte ens pengar på banken, för varma sydländska vindar smeker håret lika väl på fattig som på rik. Tupéförsedda eller framåtkammande gören sig dock icke besvär.  Den blåser av i fåfängans vindar en sådan här dag. Men det kanske finns lim. Eller tejp. Vindarna tar det dom vill ha. Men någon hittar väl på ett sätt att ta betalt för varma sommarvindar snart också. Entreprenörskap kallas det visst. Jag brukar hylla det, men när vattenräkning och elräkning svischar in, modernt utan varken brunt eller vitt kuvert in på Internetbanken, känner jag tvivel.  Död åt mellanhänderna.  Eller nått. Det är så varmt och skönt att man inte orkar tänka på revolution, fast man borde. En lugn en utan blod är jag annars för ibland.

Alla fönster är öppna på kontoret. Just det är sommar här. Igår letade sig grilloset in i lokalerna nerifrån husen i byn. Folket ger sig hän och det tycker jag folket gör rätt i. Själv jobbar jag. Är nästan “klar”. Om man nu någonsin blir det. Jag vet inte. Men försöker konstant komma dit. Av just det kan man lära sig mycket om livet. Om man så vill. Vill man inte kan också det såklart kvitta. Man kan leva ett helt liv utan att bry sig en enda gång om livet. Jodå och javisst.

Av fullmånen synes ännu inget här uppe på berget.  Andra Hälsingeberg står där och blånar i vägen.  Men Tellus syster låter sig inte stoppas av sånt. Reser sig snart upp över berg och trädtoppar och får ocoola gubbar som mig, ja och en del andra också, att förundras över det vackra. Men det är klart man kan skita i månen också. Till och med när den är full och praktfull som ikväll. Alltid har man ont någonstans eller så är det synd om en på något annat sätt. Men man kan alltså förundras också. Ta in och tycka om.  Ja jag tror jag väljer just det. Står där och tittar en stund. Tar ingen bild för att den finns där redan i huvudet. Så annorlunda mot den där fullmånen med oljuset en kall vinternatt i tjugo minus.

Men jag skall jobba vidare. I det som är min glädje och mitt knark. Arvet efter en far som var likadan. Vi som jobbar istället för att leva. Tror det gör skillnad. Men det gör det inte såklart. Inte skillnad. Det hjälper en bara igenom livet. Som att lösa patiens eller lösa korsord eller se på tv. Man måste bara välja en väg som man gillar. Vika av från en som man inte gillar. Det är det enda ansvaret mot sig själv som man har. Japp. Sen är det lugnt.

UL tar sommaruppehåll på sin blogg. Det gör inte jag.  Kan inte tänka mig att det är någon som bryr sig om det senare men en hel del, däribland jag, som beklagar det första. Men den som väntar på något gott och allt det där.

Här jobbas det. Ny “hem”-sida för VSCP idag. Jag är inte och vill inte vara någon hemsidesnickrare men måste göra mina sidor ändå. Också med det är det som det är. Modernare än den förra layouten är det i alla fall och fungerar i mobiltelefoner och på andra små skärmar gör den nu också. Inte många bryr sig om det heller. Men jag gör det.

Jag säljer min första modul i Sverige idag. Det är egentligen värt att fira. För jag har sålt till alla andra världsdelar. Det är som vanligt svårt att övertyga de som finns nära. Det roliga är att det rör på sig. Inte med en kaboooom men mer med pyyyyyyyyysssssss. Men det är precis som jag vill ha det. Kaboooom kräver extern kapital. Pyyyyys kan vi finansiera själva.  Ja finansiera och finansiera. Som för de flesta små handlar just det bara om att ta ut ingen eller en liten lön. Jodå jag kunde konsulta som alla andra och plocka ut bra pengar men vad skulle det tjäna till? Vad är meningen med livet egentligen? Att ta det lätta vägarna eller utmana sig själv och göra det där man verkligen vill. Jag tror på det senare. I alla fall är det värt att kämpa för att få göra det man tror på. Om en tjugo år sisådär så når kanske företaget break even… 😉  En suck på det.

Fönster öppna på kontoret för första gången i år. Härligt. En blomkruka blåser ner och går i kras, Det är alltså precis som det skall vara och är varje år. Imorgon pratas det om tjugosju grader. Temperaturer att lida i. Men jag välkomnar. Jag hurrar. Jag längtar. Kom an bara högtryck här har ni en som är beredd. Vill ha veckor med nästan dödande värme som vi hade fotbollssommaren när det nu var “vi grävde guld i USA”. Ja till och med jag satt uppe på nätterna och tittade på fotboll. Allt var magiskt de där veckorna. Aldrig har vi heller haft så många körsbär. Vi hade en “platta” då också. En Fijitsu-Siemens med en variant av Windows XP. Jodå den fungerade som de gör idag men var tyngre och hade kortare batteritid. Men också med större skärm. Ipad kom en jävla masa år senare. Tål att tänkas på. Fast det hade ju inget med varken fotboll eller varma somrar att göra.

Grillsugen förresten. Grillad morot. Hmmm… Knyten.  Quornfiléer.  Spett. Nedsköljt med Rose’. Det var inte så många år sedan jag blev hånad för att jag gillade Rose’. För jag har alltid gillat det. Ja sen började det fina folket gilla det igen också. De som slutade där under 80-talet för att pöbeln, sådana som jag, drack och gillade det. Alla följe såklart efter så nu händer väl samma sak igen. Men jag fortsätter gilla. Det är så många som vill göra livet svårt att leva. Svårt ändå säger jag och gör som jag själv vill. Har alltid gjort. Är stolt över åtminstone det. Kanske inget mer. Är det vara i Sverige det ser ut sådär?

Kamrat utanför Paris svettas. Lider. Trettiosex grader idag, trettiotre just nu. Samma som för en annan kamrat i Dallas. Båda jobbar. Men har luftkonditionering på jobbet. Man kan fortsatt vara nörd då. Men det märks på mail och listor att det är varmt i Europa. Det är tyst som om en atombomb hade briserat över de centrala delarna. Ibland kan man tacka för att det är så. Det blir tid över för arbete. Man får saker gjorda.Om man nu har inspiration. Idag återfann jag min. Den låg bakom en soffa. Oväntat ställe men väl hittad så var det ju ingen konst längre såklart.

Snart bara en vecka kvar till semester. Ja K har semester då. I ett svagt ögonblick skrev jag in två lediga veckor i min kalender också. Har en del jag borde hinna innan dess. Definitivt är det på det viset. Bara tanken på att vara ledig i två hela veckor får det att pirra till av oro i magen. Jag är liksom inte van. Jo jag tror det är bra för mig. Är övertygad om det. Men.. men… men… ok då vi försöker.

Klockan är snart elfva här. Ja man skrev så förr. Skulle vara fint. Som Loos också. Ju fler vokaler desto finare. Jag inser att om jag startar om datorn nu så hinner jag koda några rader innan jag måste hämta hem skönhetssömn för att inte skrämma barn. Så… so long camerados. Ja eller nått.