Categories
Betraktelser & Berättelse

Jag en produktmänniska

IMG_1303

Lödning står på schemat idag. Fabriksarbetare igen alltså. Därför ont i nacke, rygg och resten av kroppen nu såhär vid halv tolv. Men jag har monterat de kort som skulle monteras. Två batcher. Ja och det finns alltså maskiner till det här. Jag har ingen. Men någonstans måste man börja. Jag har en plan som det heter. Ja och jag är snål och försiktig. De flesta hade lånat upp pengar men inte jag då alltså. Tjäna först – göra av med sen. Det har i och för sig aldrig hjälpt mig tidigare. Men ändå. Det känns rätt.

Det finns något underbart i det där att tillverka någonting. Ja och att göra det själv. För först finns det en tanke. En ide om vad det skall bli i slutänden och sen jobbar man för att få det att bli något som ligger så nära den iden som möjligt. I mitt fall välja komponenter. Rita kretskort. Skicka iväg beställningar på kort till Kina och komponenter från USA och andra länder. Sen när de är tillbaks bygga den där prototypen. Skriva programvara. Verifiera att allt fungerar. Iterera om det inte gör det. Men sen stämplar man “klart” någonstans. Motvilligt men man gör det och då är det dags att tillverka flera av varje enhet. Ja och tala om för världen att den finns. Få sin första order från någon där ute någonstans i världen. Få ris och ros. Se grejer man själv gjort och tänkt ut användas. Magiskt. Ja det är i sanningen underbart. Jag är och har alltid varit en produktmänniska.  Det finns inget roligare än att göra produkter. Som att göra barn. Lika roligt. Det är sjukt men det är det.

För ett år sen, tror ja att det var, höll jag på att sälja halva firman. Tanken var att få in mer kapital. Men det skulle innebära att jag tog in en hälftenägare. Idag är jag glad att jag inte gjorde det. Känslan att det håller på att lossna är stark. Om en tio år till så händer det…. 😉

 

Categories
Betraktelser & Berättelse

Inte Venus

venusmar1

Igår kväll strax efter tolv när jag skulle lägga mig tittade jag ut genom fönstret. Brukar det.  Såg Venus. Trodde jag. Ja ni vet nordväst ungefär. Aftonstjärnan.  Men när jag stod där så förbleknade den och slocknade. Försvann. Nehej inte Venus. Men vad var det då!?

Categories
Betraktelser & Berättelse

Lunchrast

augusti

Lunch. Kylskåpskall Bollnäsfil och en macka utplockade på bara fötter ut i trädgården. Sol. Ja det blev sommar till slut. Man suger i sig. Man vet att man behöver det. Två riktigt stora svarta trollsländor jagar över gården. Som reaplan. Som helikoptrar. Allt på en och samma gång. Inte ens svalorna har en chans om flygkonsternas mästare skulle mätas och bedömas  och koras denna dag. De är mästare. Mästare med sina skimrande, glittrande silver/guld vingar. Ja och dom var med när dinosaurierna vandrade på jorden, 300 miljoner år har de varit med läser jag mig till. Jämför man med människans ungefär tre miljoner år så måste man såklart känna respekt. Stor respekt. Betraktaren, jag,  är bara en nykomling. En prototyp i jämförelse. En vars släkte i övermod betraktar sig som skapelsens krona. Så fånigt.

Det tar en stund för mig att inse att de jagar.  De jagar som vargar här i trädgården. De där svängarna upp och ner och åt sidorna är bara för att deras byte också gör de där svängarna. De är uthålliga. Skall klara att hålla sig på vingarna från soluppgång till solnedgång läser jag. Klart de måste jaga då. Behövs energi för det. Såklart. Den enes död den andres bröd. Det är inget konstig med det. Man kan ´bara välja att inte döda, som jag, om man är mätt. Har ett val.

250px-Dragonfly_eye_3811

Vackra är de. Också de här svarta. Men vackrast är såklart de metallic-blå eller metallic-gröna eller de med andra häftiga färger som gör att de gnistrar som ädelstenar när de fritt enkelt och lätt flyger där i solen. Ja och Dragonfly är väl inte heller ett så dåligt namn när man tänker efter.

Min lunch blir alltså lyckad. Jag upplyfts av det där. En halvtimme i solen med show. Allt gratis, utom Bollnäsfilen och smörgåsen då som nu ändå inte kan sägas vara en allt för kostsam lunchmat. Upplyft går jag in till mitt. Monterar kort idag. Som en fabrik. En liten. Men huvudet känns enklare att bära på en gammal ocool gubbes kropp efter det här. Jag blir en bättre människa av att uppleva det där. På vägen in stoppar jag ett rött solvarmt körsbär i munnen plockat från den gamla damen. De exploderar liksom där i munhålan.   Sommar, sommar sommar. Denna ljuvliga sommar.

Bilden är härifrån http://www.bernerson.com/kalender2008/kalender/augusti.htm

Categories
Swedish

Han var otrogen med sekreteraren och sparkade ut sin fru. Hustruns reaktion? Hämnden är ljuv… | Newsner

Så kan det gå 🙂

Source: Han var otrogen med sekreteraren och sparkade ut sin fru. Hustruns reaktion? Hämnden är ljuv… | Newsner

Categories
Swedish

Så drabbas Ninas konditori av de höjda arbetsgivaravgifterna | Driva Eget

Nina Johanssons konditori i Mörrum får ökade kostnader med mellan 160 000 och 170 000 kronor om året när regeringen nu höjt arbetsgivaravgifterna för unga. Här är hennes verklighet. Nina, hur många unga anställda har du? – I dag arbetar åtta unga anställda hos mig, vissa arbetar heltid andra halvtid och en del extra på helger. Hur mycket har kostnaderna ökat för dig? – Mellan 160 000 och 170 000 kronor om året, vilket är enorma summor för mitt lilla företag. Måste du avskeda personal? – Jag sitter just nu och gör en budget för nästa år, sedan får jag se vad som kommer att hända. Det här året kommer jag inte göra någon förändring i personalen men priserna kommer att höjas så det kommer ju att drabba mina kunder. Jag måste ta pengarna någonstans ifrån. Hur har detta påverkat ditt företag? – Jag blir frustrerad när jag hör från vissa håll att sänkningen inte har skapat jobb, det är långt från min sanning. När sänkningen infördes kunde jag anställa en till konditor, höja timmarna i butik

Source: Så drabbas Ninas konditori av de höjda arbetsgivaravgifterna | Driva Eget

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hurra, hurra, hurra

10527860_10152310549122098_3885793253067293053_n

När andra människor når sina mål blir jag alldeles varm inombords. Ja glad. Inte avundsjuk. För när jag själv når mina mål blir jag låg som en marktäckande blöt mossa. Det finns ingen anledning att fira liksom. Som på bilden här ovan. Jag har precis vunnit tio tusen kronor. Är en av finalisterna i en entreprenörstävling. Ja och man borde sprudla av glädje där på scenen. I alla fall efteråt när allt ståhej är över. Men allt jag känner är den där stora tomheten som jag känner igen så väl från varje spelning där i forntiden. Ja eller snarare EFTER varje spelning. Ett stort hål uppstår inom en som i alla fall jag inte har en aning om hur man fyller igen utan att kliva upp på den där scenen igen eller köra om den där tävlingen igen.

Efter att den där bilden tas är det fotograferingarna,  intervjuer och mingel. I det hinner man inte tänka så mycket såklart. Men när andra sen går till lokalerna för att fira eftersom dom är några stycken så vandrar jag ensam hem efter Sveavägen till mitt hotell. Jo jag köper en coola och en chipspåse och en påse bilar också för att fira. Eller kanske bara för att jag helt enkelt är hungrig och inte orkar leta upp något annat. Hard rock cafe, bredvid hotellet, känns inte heller som en höjdare när man är ensam. Så mer är det inte. Inte ett dugg. Jag kunde alltså lika gärna varit utan. Någon annan borde vunnit/uppnått det de ville istället. Någon som kan uppskatta det.

Ja så känns det. Nästan. Eller ja det gör det. Att cacha in den där checken kändes inte mer det. Tiotusen är inte mycket pengar. Fast ibland är det ju det. Men bara inte just då. Konstigt.

Samma sak var det när jag vann en sådan där “var miljonär för en dag” tävling. Där var jag tvungen att handla för tjugofemtusen i Ljusdals butiker under en dag. Blev skjutsad av en a LBK’s bandyspelare i en ny elbil. Inte kändes det nått. Noll ingenting. Fick hem mer grejer bara. Nyttigheter en del iof. Men gladare blev man det?  Hålrum. Hålrum. Hålrum. Mestadels. En dag bland andra dagar. Ungefär.

Man är alltså en butter jävel. Tydligen. Otacksam och butter. En deppig skit. Ja så måste det ju vara. Som om jag inte förtjänar det där. Verkligen inte förtjänar. Det skall inte vara fest och en massa skratt liksom. Jamen jävlar vad patetiskt det låter då!!!

Måste rycka upp mig. Kan man vara glad när andra skördar framgångar borde man väl kunna uppskatta sina egna. Ja slå klackarna i taket liksom när de inträffar. Fira lite. Vara en glad skit en stund. Ja man får försöka. Nästa gång. Om det blir någon nästa gång.