I vårt hus tänds och släcks en del lampor av en VSCP server som räknar ut när solen får upp och ner och hur länge twilight perioden varar. Idag tändes de ungefär vid 14:30 och jag var tvungen att kontrollera att beräkningarna är korrekta. Ja och det var de. Vi lever i mörkret just nu. Inte mycket dag att finnas i.
Den 22/12 vänder det dock. Då färdas vi mot ljuset igen. Men först en seg vändning kring midvintersolståndet.
Pratar med Paris. Sirene. Hon bryter verkligen sådär härligt Parisiskt. Jo jag kör, vi kör. Kul. Nervöst. Kommer jag kunna svara på frågor ställda av Franska män och kvinnor med samma brytning? Det visar sig…
Nog är det tydliga gammelgubbespår jag ser när jag blickar tillbaks på mina egna fotavtryck här om lördagen. Ja jag säger då det…
Jag dricker te. Har jobbat ett tag. K nedskjutsad till skolan och sina bildlektioner. Motvilligt. Vill stanna hemma. Som jag. Vinden avtar efter hand som solen tar sig upp över horisonten. Också den aningen motvilligt den här tiden på året. Själv är jag sugen. Måndag efter en helgs jobb. Det skall göras “klart”. Ja så långt och så nära det går. Så man kan börja på nästa projekt som också det skall färdas mot “klart”. Inte i cirklar utan i spiraler får man hoppas. Just den där skillnaden är kanske den viktigaste skillnaden. Att växa medans man färdas framåt i livet, inte stanna i samma trygga omloppsbana. Frihet kontra fotboja.
Ja det stora gula huset står kvar här på sin kulle. Det har varit med om värre vindar än de natten har bjudit på. Dessvärre är den lösa plåten också kvar. Smäller i vinden och har väsnats ikapp med stormen under natten. Ytlig sömn hos ocoola gubbar är resultatet. En smärre bagatell som gissningsvis kommer att märkas och bli icke försumbar efter hand som dagen går. Det är som det är. Som det skall vara. Sånt man får ta med jämnmod.
Snön blev till is där ute. Ja man vill hålla sig inne. Men vägen här utanför, den upp på berget, Brattberget, är framme. Det är väl inte direkt vardag den här tiden på året. Men El Ninjo skall väl förändra det där efter jul sägs det. Fimbulvinter. Den som lever får se. Jag deltar inte i de där gissningslekarna. Spådomarna. Mediakvasivetenskapen. Det blir som det blir. Jag försöker bara beredd på det det blir.
Måndag är en bra dag. Man har hela veckan framför sig. Det finns tid att göra saker på. Tror man. För swiiiich så är det fredag eftermiddag. Så ser det i alla fall ut här. Trotts kontorssittningar från en bit före åtta till framåt tolv och efter det. Tiden räcker inte till. Livet räcker inte till. Mindfullness . Det finns ingen tid. Men det finns liv som tar slut. Tid som rinner ut just därför. Saker som skall markeras klara innan det där sker. Men när det är slut är det såklart slut. Spelar ingen roll om man hunnit dit man vill då. Så det är bara att köra på. Tro på det man gör.
Backupserverns fläkt har gett sig. Processorn kokar. Var tvungen att lyfta av förra veckan. Finnes inga fläktar här heller. Får göra någon specialare vad det verkar. Är det något jag lärt mig så är det värdet av backuper.
Nej nu skall jag återstarta min Windows 10 burk. Det behöver man då och då. Speciellt om man kör Java appar. De ärter upp det mesta minne man har till slut. Stavas SKIT. Men man får överleva eftersom man måste.