Categories
Betraktelser & Berättelse

Simon och ekarna

Ser “Simon och ekarna”.  Varför griper vissa filmer tag i en på det där sättet? Sätter sig som en klump där i halsen. Sitter kvar där. Hård. Sugande. Krävande. Ett universum av tomrum i en hals.  Men tryck samtidigt. Jämvikt. Tomrum kräver tryck. Når bara nästan upp till ögonen. Nästan. Ihopsamlad sorg. Ligger kvar där bakom med ögonlock som en damm som dämts upp för många år sedan. Men som lämpligt (och manligt nog) har byggts av prima betong och klarar sådana en-på-hundra-år-flöden. Kanske är det det där att någon uppmuntrar och vill när du vill och som finns där som ett mjukt, mjukt bolster att falla på om vingar inte bär, om livet får en att snubbla. Kanske är det när du ser någon som vägleder dig i musiken och i livet för att du är värd det för att man får älska musik och göra musik för att världen vill det fast den då sägs “suga”. Kanske är det någon som säger att du duger. Fast någon annan får höra det som inte är du men som är du då för en liten, liten stund. Jag förstår inte varför men suger åt mig och älskar en film som det här. En bra film. Tyvärr har jag inte läst boken. Den lånades och lämnades tillbaks innan den nådde mig. Finns från och med nu med på min att-läsa-lista. Om ett år. Då skall jag läsa den. Då är filmen glömd. Marianne Fredriksson.  Filmen finns på Netflix bland all skit som finns där. En diamant på den dyngstack. Se den någon gång. Du ångrar dig inte.

Categories
Betraktelser & Berättelse

“Eller om det är med lantnollor som med tomten.”

 

2015-12-11_15-31-38

En journalist på den högborna Ljusdals posten skriver

Den nya anställningen medför inte bara en ny arbetsplats utan även en flytt i det privata livet. Men inte vart som helst. När Kerstin gick ut gymnasiet flyttade hon från föräldrahemmet i Los dit hon nu återvänder tillsammans med sin man.

Jag hänger upp mig på det där “Men inte vart som helst“. Blir lite uppretad. Nästan.  Vadå “inte vart som helst“.  Inte hade det skrivits så om hon valt att bosätta sig i Färila eller i Järvsö eller i Ljusdal. Inte ens om flytten gått till en plats utanför en av de orterna. Så varför de där orden? Jag förstår inte. Jag förstår inte alls faktiskt.

Men bara ord såklart. Men ofta förekommande i liknande form i media. Den s.k “lokala” radiokanalen och tv-kanalen  ser en plats som Lo(o)s som närmare månen än månen själv.  Det är skitlångt till Lo(o)s.  Förbannat långt bort ligger det. Mitt i skogen. Så det bor bara dumskallar där. Det måste det ju göra. Eftersom det ligger där det ligger. Alla vet ju att det är så.

Ja alltså precis som man tänker i Stockholm om Gävle. “Byhålan”. Eller som Gävleborna tänker om Ljusdal eller New York borna tänker om Stockholm. Är man en nolla måste man försöka höja upp sig på andras bekostnad. Katten på råttan och  råttan på repet i evighet amen . Som barn. Små barn med blöjor.

Onödigt. Onödigt som fan.

Ja det är lika onödigt det omvända såklart. De nedlåtande snacket om noll-åttorna.  Okunnigt och löjligt och barnsligt.

Jo visst fan vet jag vad jag pratar om. Jag flyttad hit som noll-åtta. Är fortfarande noll-åtta i mångas ögon här.  Men nog kan jag konstatera, empiriskt men ändå, att nog fan bor det fler smarta människor i förhållande till folkmängden här än det gör i vilken storstad som helst. Man skal inte underskatta glesbygden. Ja det finns mer kulturellt intresserade  och utövare också. Kunnigare människor.  Lantlollorna finns inte här.  Tamefan om jag inte bland tror att dom finns i storstäder och centralorter istället då. Om de nu finns. Eller om det är med lantnollor som med tomten.  Men det är troligen bara okunskap från min sida. Såklart.

MEN den springande punkten är att jag bott både i storstad och här ute i skogen. Jag har i alla fall egen erfarenhet av båda världarna och det har inte alla andra som pratar om det här.  Men kan vi inte bara sluta med det där. Visst det kommer alltid vara längre från Lo(o)s till en valfri centralort än det är åt andra hållet. Men avstånd idag är bara en petitess. Se dig bara runt i ditt hem och titta vad alla prylar du håller kära kommer ifrån.  Inte är de tillverkade i din egen hembygd de flesta. Inte tankarna som skapade dom heller. Inte arbetarna för den delen heller. Så sluta nu. Ja Ljusdal Posten med.