Source: När strömmen kom till byn
Day: 7 February 2016
Längtan
Jag råkar springa förbi min dator på lördagen när jag är ledig. Ja LEDIG. Ja skönt ledig. På skärmen det projekt jag håller på med. Vacker kod. Tycker jag. kanske ingen annan. Skiter i det. En längtan inom mig suger till. Vill krypa in i det där. Fortsätta. Finnas där. Få det att fungera. Just det här är lösa trådar än så länge. Andras kod som jag skriver om. Den fungerar inte. Ser hemsk ut. Som fulla stinkande slaskhinkar. Jag MÅSTE skriva om. Fast det tar ett gäng dagar jag egentligen inte har. Kan inte acceptera den där skiten även om det hade gått att få den att fungera. Det skall inte fungera. Det skall vara så vackert som möjligt det man åstadkommit också. Yrkesstolthet. Hellre ta en svår långsam väg men en riktig väg än en snabb väg. ALLTID. Utan undantag.
Ute två och en halv grad. Varmt. Minus 1.3 under snön. Jodå. Trycket 988 millibar. Inne 21 grader. Jag fryser såklart. En fryslort på väg mot våren.
Så söndag idag alltså. Jag är på väg in i den där koden. Men en dag ledig plus en fredagskväll fyller min mailbox. Det tar några timmar att svara på allt. Det tråkiga först och det roliga sen. Jag jobbar alltid så. ALLTID. Fast det är inte så tråkigt att svara på mail heller. Faktiskt. Gillar människor men flyr dem. Det kan inte hjälpas. Jag måste göra det jag måste.
Senast lästa bok (Okända väsen)
Okända väsen av Tracy Chevalier
Oj liksom! Borde kanske inte alla läsa den här boken? Jo! Män kanske speciellt. Ja definitivt. För att förstå hur det var att vara vetgirig kvinna under tidigt artonhundratal. Ja det finns ju massor kvar av det där idag. Men tack och lov inte som här och då. Hjälp liksom.
Men det är annat som slår en också. Hade inte forskningen om urtidsdjur hunnit längre under början av 1800-talet. Helt plötsligt fattar man var historierna om drakar kommer ifrån. Så solklart. För något måste ju människor ha tänk när de sett dessa fossila skelett. För sett dem hade de såklart.
Sen har vi upptäckternas inlemmande i den bibliska världsbeskrivningen. Försöken att få världsbilderna att sammanfalla. Jorden skapades ju på sex dagar. Ja för sextusen år sedan. En biskop har till och med räknat ut det exakta datumet. Var det 24’e oktober? Och så dyker det upp förstenade skelett. Hmm… Sicket dilemma.
OJ OJ OJ vad jag gillar den här boken och OJ OJ OJ vad jag gillar huvudpersonerna i den här boken. Nästan lika mycket som jag beundra Marie Curie för hennes “kvinnokamp”. Styrka. Vilja. Skit i vad “de jävlarna” tycker.
Skall man då läsa den? Såklart man skall. Man förblir till och men en mindre och sämre människa om man inte har gjort det. Definitivt är det så. Så läs!
Senast lästa bok
Det skyddande regnet av Jojo Moyes
Jojo har blivit något av en favoritfeelgoodförfattare. Så när K hittar en gammal bok i hyllorna av henne så måste man såklart läsa den. Inbunden och allt. Bara det. Vi har oftast bara råd med pocketupplagorna. OK såklart. Det är orden man är ute efter och de är desamma i båda versionerna.
Efter några sidor av den här boken så anar jag att jag läst den. Efter några kapitel vet jag. Men det är länge sedan. Jag minns inte plotten så jag läser klart.
Så?
Att skreva feelgoodlitteratur är att balansera på gränsen till det sötsliskiga. Här är Jojo definitivt inne på den “för söta” delen av den balansgången. Det blir för puttenuttigt, romantiskt och tillrättalagt. Men eftersom jag läser klart boken och dessutom gör detta för andra gången så är det såklart inte dåligt. Men Jojo’s senare böcker klarar den där balansgången SÅ mycket bättre.
Ja så skall du läsa en bok av Jojo så finns det andra som är bättre. Den här går att läsa cm man har något surt och otrevligt tillhands för att motverka det sötsliskiga man får in genom texten i boken. Men en bra bok. Det finns kärlek, Irland, hästar, mer kärlek och lite dramatik. Vad mer kan man begära av en bok?