Day: 16 February 2016

Jag går rakt in i solen på väg hem från promenaden idag. Som en nära döden upplevelse är det. Det är bara solen och jag. Om det inte vore för den där lilla värmen man känner i ansiktet så fanns det inget annat just där. Solen värmer. HURRA! Ljus åtta minuter bort hittar mitt ansikte. Tack! Tack. Mitt hjärta fylls av hopp. Kanske kommer jag att överleva dessa svårmånader också. Ett år till. Tack!

Det kommer beställning. Det händer inte så ofta.Finns jag? Därför stor glädje när det faktiskt kommer beställningar. Stötvisa. Belgien igen. Där är vi störst. Av någon anledning är det så. Ja Tyskland också. Frankrike. Holland.  Jag vet att om jag håller ut kommer resten. Som de alltid gör. Hemma är man såklart inte profet. Varesig hemma är i Los eller Sverige. Som om det skulle göra något. Göra något endaste  minsta lilla dugg. De kommer de också. Ja kanske inte Los såklart. Varför skulle det det? Här som överallt annars skramlar tomma tunnor högst. Så varför skall jag låta. Som om man skulle höras liksom.

Kontoret, 29 grader här inne. Japp plus. Alla element av. Ja då solen värmer genom stora skolfönster mot söder. Man skulle kunna tycka det är för varmt. Men det måste vara något Finländskt i mig som gillar de där temperaturerna. De som tinar upp gammelkroppar. Man borde kanske bygga bastu. Fast jag aldrig gillat det. Kanske gör man det nu för tiden. Om man provade. Tro fan.

Skickar in en insändare till “tidningen” idag. Vill tycka. Den editeras hårt.Tar bort min röst. Spar ord.  Av någon som kan skriva. Gör mig inget. Det är OK. Det finns rätt sätt och det finns fel sätt. Jag gör gärna fel bara jag får göra på mitt sätt. Med mina krönikor var det aldrig så. Man möttes av respekt för de där 2000 tecknen man levererade. Det var liksom min konst. Fast det kanske var fel. Mitt. Mina ord. Mitt sätt. Men inte så i en insändare alltså. Den behöver “förbättras”. Tycks det. Blir lite stött. Det måste erkännas. Mast bara pyttelite.  Det krigas i världen och folk lider och dör. Det finns proportioner på att bli stött..

Ansluter Iphonen till Linuxburken. Tror ju inte det skall vara så enkelt. Men det är det såklart. Enklare än i Windows. Jag finner mig jobba mindre och mindre med Windows burken också för de praktiska saker jag gör. Egentligen är det bara en del Windows utveckling och bokföring/fakturering kvar där. Men jag funderar på att kanske inte ens stödja Windows längre i VSCP. Eller i alla fall minimera. Det finns ingen anledning att finna där längre egentligen. Något har hänt. Något stort.

Apropå att finnas till. Vi har en knivmakare här i byn som kanske är en av världens bästa. Antagligen är det så. Det Står nog mellan honom och en kille i Edsbyn. Gammal klasskamrat Han i Edsyn. Kaj. Conny heter våran.  Nej och det är inte jag som gör den bedömningen. Anra som vet gör den.  Se själv. Det skramlas inte så mycket där heller. Erkänner “de styrande” i byn ens att han finns? Knappast. Inavlade tunnor skramlar ännu högre än tomma tunnor. Navelskådartunnor. Klia-varandra-på -ryggen-tunnor. Korrupta tunnor. Fyfan!

Nej jag skall återvända till mitt. Det jag kom till jorden för att göra. Ett kall är det. Ja jävlar. Som något jävla “korsfareri”. Det är så det är. Bara galet. Helt galet. En vem har bestämt att galet är dåligt. Nej ingen. Ja just det!