Categories
Bilder

And so suddenly

Screenshot from 2016-02-19 12:07:15

Categories
Betraktelser & Berättelse

Rörigt på kodfronten

ake

River och bygger nytt. Det är stort. Svårt. Jävligt. Frustrerande. Den kommunikationsmotor jag använder i VSCP & Friends är gjord av några ryssar. Snubbar som jobbade på Google förut men nu kör eget på Irland. Duktiga killar. Ja man återanvänder ju såklart kod. Man är en idiot annars. Så den är motorn bestämde jag mig för. Liten och trevlig men (som vanligt kan man väl säga) dåligt med exempel och dokumentation. Men sånt löser sig alltid. Så snart satt den där i min kod, uppdelad som den var i två delar, en som hanterade kod för att fixa en webserver  och en del för generell kommunikation.

Ja så strax efter att jag gjort en release så började man på en ny del som skulle sköta den generella kommunikationen.Ersätta den gamla. INte bakåtkompatibel för ett ruttet lingon ens.  Mycket bättre såklart men alltså inte kompatibel med de andra två. Så jag flyttar delar av den VSCP kod som hade nytta av den nya delen till den ny motorn. Frågar ryssarna försynt om inte man skall anpassa åtminstone en av de andra delarna till den nya. Men det skall man inte. Njet!  Men så ett år senare. Jaha då flyttar man ner den nya delen och låter den ersätta alla gamla delar. Så där står man med helt ny kod igen, inte ens det nya man skrev fungerar som förr. PUST & FRÄS!

Ja ni fattar det är en riktig röra. Men kanske är det här det kommer att stanna.  Man hoppas det. Ja hur som helst så gör jag det. Stannar här. Vidare jobb får man väl göra själv annars. Större och svårare är inte koden. Fast det initialt inte var syftet alls. Sånt är livet.

Annars sen start idag. Fredagsstart. Städstart. Det tar en stund att städa av där uppe. Fortfarande har jag inte låtit dammsugaren fara över lokalerna här nere. Det ser för jävligt ut. Men tittar man in i skärmen ser  man ju inte det. Så där tittar jag. Tro mig.

MEN skall det bli något som fungerar någon gång igen så borde jag väl fortsätta koda. Har jag något val? Jag undviker nogsamt frågan “till vilken nytta?”. Varför jag gör det där? Varför jobba på projektet över huvud taget? Räcker “att det är skoj” som svar på den fråga?. Eller tror man att det skall betala sig i framtiden? Ja om det nu ens är skoj alltid.Mest hårt jobb med tre sekunder tillfredsställelse när något till slut fungerar. De där tre sekunderna är min belöning. Bara för dom jobbar jag. Japp, man är bra skadad. Ett vrak.