Month: March 2016

Det där lilla “klicket” när asken låser. Så genialt. Förpackningsindustrin är och förblir mina hjältar.

Jag går förbi de döda och kan inte för mitt liv förstå att han/hon/det/gud låter mig leva när dom inte fick det.  Två av dem yngre än mig. Älskade av många. Kan inte låta bli att tänka att det borde ha varit jag. Istället. Om vi stått där tillsammans och fått välja. Men det får man nu inte och jag har lovat han/hon/det/gud att leva hela livet. Ibland önskar jag att jag inte gett det löftet.

Det är fint att promenera på morgonen. Fåglarna har satt igång sin konsert. Lyssnar man lyfts man. Ja också sådana som jag som “bara går hemma”. För det är med fågelsång som med allt annat, det är inte alltid de som förtjänar den som får den till sig.

Skogen och berget ropar åt mig att komma till dem. Men ännu ligger snön. För mycket för att ge sig ut. Men snart. Mycket snart nu kan man äntligen komma ut dit där man hör hemma. Vinterfängelseförvaret är över och man har överlevt ännu en gång. Knappt såklart. Som vanligt. Först där ute förstår jag hur betydelselöst det jag gör när jag sitter här inne verkligen är. En god insikt. En som gör ont. Som alla goda insikter.

Idag är det då mjukvarudag. Som det nu blev bestämt. Motvilligt lägger jag hårdvaruprojektet åt sidan tills på måndag. Då är det precis tvärtom. Jag är inne i mjukvaran och måste motvilligt lägga det projektet ifrån mig. Men det är som att tänja på en oanvänd muskel. Det går bättre efter ett tag.

Jag skulle kunnat skrika “oh gud låt mig dö” för ingen hör mig. Allra minst han/hon/det/gud. Men gör nu inte det. Jag jobbar vidare istället. Av någon outgrundlig anledning gör jag det. Meter efter meter. Eller mikrometer efter mikrometer. Mot ett mål som är för långt bort för att en ensam man skall kunna nå det själv under ett liv.

Bergfinkarna plus en och annan bofink dök upp i helgen. Dom rensar rent bland fågelfröna. Dom signalerar också vår, att det är vår på riktigt. Det kan bli hur många bakslag som helst men är bergfinkarna här så ÄR det vår. Oavsett. GRATTIS till oss som lever alltså.

Champinjonerna i champinjonodlingen exploderar. Liksom. Bilderna ovan visar en dag till en annan. Det är underbart. Vi har letat sedan den senaste gången vi testade, 1986 tror jag att det var, länge sedan,  men nu säljer ICA en pott för femtio spänn.  Första skörden idag. Gott! Roligt! Härligt! Underbart!

Simone Giertz är med på Rapport. Välförtjänt. Ni har sett henne här i bloggen också. Om ni nu orkat följa en länk. Varit lite vetgiriga. Ny chans här. Men som hon säger man kan surfa runt på Facebook och Instagram eller också kan man göra saker. Vara passiv eller aktiv. Man bestämmer själv. Ingen annan. Heja Simone säger jag. Du är med och förändrar världen.

Japp. Korta meningar fortfarande. Gillar det. Så länge. Tills jag gillar långa meningar igen. Men inte ännu. Allt hör till sin tid. Jag tror inte på fel eller rätt. Tror mer på “tycka”. Tycker därför en massa men påstår inte att jag sitter på sanningen. Inte min, inte din, ingens. Jag söker fortfarande. Älskar när jag hittar nytt. När det jag tror på inte går att tro på längre. Men är envis. Ja och en dålig människa. Inte som alla andra bra. Nehejdå. Jag borde lida av den insikten. Såklart. Men är för dum för det.

Men jobba nu. Fast det är idiotiskt. Men jag kan inte annat. Lär mig det någon. Snälla.