…jag jobbar idag. Såklart. Men har promenerat med lilla K. För att döva samveten. Något. Lite. Solen värmer. Också inne. Men är såklart skönast ute. En skön promenad. Vårkänslor. Träffar de utflyttade. Smitarna. De visar huset för Uddevallaboende. Vi borde kanske varna dem. Inte för huset. Nej, för boende på skogen. Oj vilken längtan vi kände hit då. När vi satt i lägenhet i Täby och hade hittat “vårt” hus här uppe. Mildare känslor idag. Helt klart. Ånger ibland. Men uppblandad med kärlek. Det blir så efter några år. Man hatälskar mer.
Jag får en gammal NAT av R. Fast det är den första NAT jag sett utan “N”. Finns nämligen ingen nätverksanslutning. Firewire och USB. Fast tydligen en NAT ändå. Om man anstränger sig. Ja och det har man gjort på kartong och i manualer. Kunde ju hetat “extern disk” också. Men det är kanske inte sexigt nog. Hur som helst kommer den nog till användning. Sakerna gör det här på den sista anhalten för allehanda dataskrot. Det som lämnar mina lokaler går inte att använda. Är sönder eller så gammalt att det inte är något att ha. Ingen kan säga att jag överdriver inköpen av datakomponenter.
Melodifestivalsfinalkväll. Tittar inte normalt. Men har faktiskt tittat på alla deltävlingar också i år. Anledningen är att yngste sonen, den hemmavarande, har tittat med oss. Ja och kommenterat. De kommentarer han fäller gör det värt att övervara spektaklet. Jo jag lovar.
Hör farsans namn nämnas i en tv-intervju idag. En livesändning från skidbacken i Edsbyn. Kalle (hans bror) byggde liften där. Det är vad jag hört. Nu får farsan cred. för den också. Det har jag inte hört förut. Men kanske var det så. Dom hjälptes väl åt de där två tekniska genierna. För det var dom. Det tror jag ingen som minns dem säger något annat om. Ja Kalle lever ju ännu förresten. Borde hälsas på. Det måste vi ta tag i. Lilla K och jag.
Men mest jobbar jag alltså. Det är inget koketterande med det. Man måste. Vissa av oss i alla all. Jag hade hellre varit ledig. Men när jag väl sitter här är det inga problem. Kör på men undrar såklart varför jag fortsätter.
På SoundCloud lyssnas det en del. Varför har jag ingen aning om. Just nu? Men jag längtar efter en studiosession. En hel dag där i lugn och ro. Kommer jag dit någon gång igen tro? C grävde en grop som han kastade ner mig i, nu måste jag upp ur den och tillbaks till glädjen.
Fast det är oändligt lite lyssnande egentligen såklart. Det är ju bara jag som är nöjd med lite. Men varför skall man inte kunna vara det egentligen. Jag bara frågar i all ödmjukhet.
Känner att tröttheten kryper på mig. Borde ha sovit en stund på soffan i morse. Eller i ala fall traditionsenligt igår kväll. Det man tar skall ges igen. Men det får bli en annan gång. Det skall jobbas imorgon också. Känns som det är ett berg som ligger på mina axlar just nu. Tynger. Det enda sättet man kan koma ifrån det är att resa iväg. Långt, långt bort. Eller fegt dö. Ingen av dem inplanerade. Resa skulle jag alltså kunnat tänka mig. Nu på en gång.
Men såja. Några ord här i bloggen igen. Också de till ingen som helst nytta. Ledmotivet i ett Hedmanskt liv. Konstigt nog går det inte att känna någon sorg över det. Den känslan borde man kanske känna i min ålder. Ja och den borde vara stark. Jag nöjer mig med konstaterandet. Så det så.
