Month: March 2016

“Min” bilmek bygger bastu på hjul. Ja och så kommer jag där med vår Renault. Helvete det vill man ju inte. Jag vill verkligen att “min” bilmek skall bygga på sin drömbastu istället för att mecka med vår bil. Jag vill att alla skall kunna göra det. Förverkliga sina drömmar. Därför att det är där och bara där kraften finns. Eller som Percy Barnevik sa om de anställda på kontoret

Här sitter folk på kontoret och vänder papper hela dagarna. Sen går de hem och bygger en båt. Den kraften måste vi utnyttja.

Kan det sägas bättre. Men “min” bilmek lovar att kolla. Jag går därifrån med dåligt samvete för att jag blir ett hinder i hans drömförverkligande,  jag som vandrar hem för att förverkliga mina drömmar.

Åtta gig minne på Linux burken. Ja alla andra utvecklare har 32G eller 64G. Men jag har alltså 8G. Nu! Förr 4G. För lite. Livet ÄR bättre härifrån. Kanske…

Nja, det gick sådär. Både för K och för mig. Bilen halv-gick-igenom. Handbroms fungerar inte på ena hjulet. K besviken över sitt. Vi tröstar oss med pizza och åker hem igen.

Chefer i Ljusdals kommun är det något fel på. Det har jag konstaterat förut och gör det idag igen. Men ibland är det bästa som kan hända att upptäcka det på en gång istället för senare. Så just den detaljen tror jag blir bra till slut.

Bilen och handbroms. Där är det som det är. Man får väl uppsöka bilmek igen. Fast man borde såklart kunna fixa sådant där själv.  Men man skall ha grejer. Jag har inte grejer. Ingen brygga. Det är blött, kallt och struligt alltså. Därav bilmek.

ABS lampa börjar lysa på vägen ner. Japp, när man är på väg till besiktningen. “Sicken otur” liksom.  Då misströstar man. Men återstartar och den släcks. Van reset. Fransk bil. Dom fungerar så. Designade på det viset. Man får leva med det. Men det hjälpte alltså inte att den slocknade. Inte alls. Det är alltid något mer.

Väl hemma brinner några motstånd i min testuppkoppling upp med vacker svart rök. Windows maskinen vill inte starta sen. Ja så man vet vad man skall pyssla med några timmar framöver. Extrajobb, när det finns så mycket ordinarie så att man nästan inte pallar. Men man får andas in och ta tag i saker. Som vanligt. Vem har sagt att livet är rättvist?

Pizzan var i alla fall god.

Såja. Onsdag. Ombesiktning dag. Det brukar vara mindre nervöst  än den “riktiga”. Har gått bra hittills. Utom några gånger när jag åkt dit bara för att få finnas på vägarna en månad till utan att ha fixat fel(et/en). Det fattige får ibland ta till alla medel. Jag har lärt mig de flesta genvägar. Ofta är de där genvägarna dyrare i slutändan men måste tas ändå. Fast bättre tider nu såklart. Lättare att planera.

Men egentligen är det lilla K som skall ner. Jag bara tar tillfället i akt när jag ändå skall köra henne ner till centralorten alltså. Man får passa på. Ännu är det inte olagligt att passa på. Vad jag vet. Annars har man väl erkänt här och nu och sitter illa till. Det får vara som det vill med det.

Borde passa på att klippa mig också. Den ende hygglige frisör jag vet åt det hålet finns i Hudiksvall. Äldre rökande dam.  Där finns bra sushi också. INte hos frisören dock.  Men det är sex mil till. Pengar och tid. Eller tid. Eller Pengar. De skall tydligen vara samma sak. Vi får se. Borde klippa mig. Övervintrad hippie är imagen. Stämmer väl skapligt såklart. Fast jag aldrig var någon. Föddes för sent för det. Men alltid hippie i själen. Alltid där. Liksom hårdrockare och punkare, fredsaktivist, trädkramare och gud vet vad.

Alla som är så jävla övertygade om något har fel. Som mannen som säger att vargar inte behövs för att de “inte gör någon nytta”. Tombollar. Gudar. Fattar inte att de är den del av naturen, att de inte är kungar över den. Vem kan bestämma att någon annan inte skall finnas? Ja och på vilka grunder. Grunder som helst utgår från vad man själv tycker stör en. Ja som om jag skulle släpa den mannen fram till stenväggen och radade upp männen med gevär och gav order om att skjuta. För att han irriterar mig. För att han inte gör någon nytta. Faktiskt är skadlig att ha bland oss med sitt tomhuvud.  De där människorna är de enda jag har riktigt svårt att känna respekt för. De som placerar sig själv överst med rätt att bestämma över allt under sig. Förakt känner jag.

Fast är jag övertygad. Knappast.

Det är det där jag har problem med i klimatdebatten också. All säkerhet. Alla exakta gradantal man svänger sig med. Sen missar man morgondagen väder helt med sina prognoser. Men trettio år framåt i tiden kan man ge exakta besked om. Det är helt enkelt inte sant. Man ljuger för att skapa rubriker. Är tomhuvuden. Det handlar inte om att förneka klimatförändringar. Det handlar inte om att frånsäga mänskligt ansvar. Det handlar om att veta och att gissa och vissa människors kärlek till att sätta på sig sandwischskyltar och ställa sig i närmaste gathörn och ropa ut jordens undergång. De har aldrig rätt. Därmed inte sagt att frågorna om vad vi gör med jorden och dess invånare är oviktiga. Det är de. Har alltid varit. Man kan aldrig ta mer än man ger. Jämvikt. Gör man det så tar saker slut. Slut är inte bra. Tro mig. Eller skit i det förresten. Leta lite ludd i naveln.

Fast det är såklart ganska skönt att ägna dagarna åt att söka efter ludd i sin egen navel. Det, lite Facebook, Paradise Hotel och kanske en Braköl. Det är så man håller sin hjärna i trim.