Month: April 2016

Det snöar sådär höstaktigt ute. Men det är såklart vår. Men det känns som höst. Som om skitvintern låg framför en. Tunna flingor far genom luften som segrarens konfetti. JAG FRYSER! Såklart gör jag det. Plus två grader. Kan man då annat göra än att frysa. Trots plus tjugotvå inne. Skitväder.

Jag tröstar mig med en påse halstabletter. VIC’s blå. Inte för att det hjälper ett endaste dugg alls. Inte ett pissdugg. Men stillar insidan. I alla fall lite. Pyttelite.

Märkligt okoncentrerad den här veckan. Pollen. Näsan rinner. Ögon rinner. Men skiter i det. Jobba på. Fast fort går det inte. Men segheten är väl min styrka. Inte snabbheten.

Märkligt tyst just nu. Som om man inte tillhörde världen. Inga ordrar. Maillistan öde. Kanske är man helt enkelt död. Men man har inte fattat det.

Man skulle kunna lägga sig i säng eller soffa och dra ett täcke över sig. Men det där har alltid varit långt bort för mig. Inte som ledig. Då unnar jag mig. Men som arbetande. Arbete. Dag ut och dag in. Fast många ser mig som “sittandes hemma”. Det är OK. Vem vet och vem bryr sig.

Pellets för den här veckan. Sen får det räcka. Får jämna ut med el. De där kalla dagarna som förhoppningsvis inte ens kommer. Ja och krypa till korset om det skiter sig riktigt. Beställa en till pall pellets. Men oftast fungerar det bra. Elbolaget applåderar dessutom tilltaget. Elmätaren snurrar på.

Hungern sliter i mig. Men man står ut till lunchen. Mat inhandlad. Om nu ost och bröd kan kallas “mat”. Men just det får duga idag. Orkar inte med annat.

Men ge sig ut i världen skulle man. Borde man. Ge efter för havens och alla världens vågors rop. Bara följa efter. Ge sig hän. En kamrat är i USA. CA. Skickar bilder med palmer. Hmmmm och ja just ja. Det är väl någon slags arvssynd som gör att jag är här och han är där. Eller också jämnar det ut sig lik förbannat. Jag har aldrig gått i hans skor.

Araberna då. Ja dom har jag inget emot. Dom finns. Så rubriken är missledande just där. Mycket. Kanske kan du som läsare lämna in en anmälan i ärendet. Det vore inte mer än rätt. Polisen tar säkert emot. Eller allmänna reklamationsnämnden.  Eller någon annan. För rubriker skall väl i lag ge en indikation om innehållet. Ja precis som Aftonbladets rubriker. De som alltid pekar på sensationerna som uppenbarar sig efter ett klick på länken  men som efter klicket på just den länken visar bajskorvar och meningslöshet. Så araber? Finns dom? Jag hävdar att dom gör det. Ja och att dom får finnas. Inte är så jävla annorlunda är de mot en valfri Svensk person. I alla fall inte om den personen är en Jämtlänning. Eller Skåning. 08-or är väl mer utomjordningar. Långt från araber. Om det nu finns några 08-år kvar. Infödingar är de inte många där.  Verkligen inte. Rent av få. Söderkisar och söderbönor finns det ju några. Känns igen på tugget. Men det finns såklart förfalskade sådana också. Som bara kör med tugget. Allt är så svårt.

Nehej. Nu drar jag tror jag. Fyller upp tanken och åker tills den är slut. Söderut. Bort. Sen går jag. Tills jag inte orkar mer. Efter det får det vara eller inte vara. Är jag då i Arabien så är då allt gott och väl. Om inte så är det inte det. Såklart.  Då har man bara havet att hoppas på. Det som ligger närmast till. Och som innehåller fisk och plastpåsar med allehanda tryck. Räddningen. Alltid räddningen. För en ickearab, en Hälsing.

Jodå, björnen här igen. In på tomten. Ligger där och väntar när jag kommer ut. Jag matar med korv. Färilakorv. Fint skall det vara när man får fint besök. Han (möjligen är det en hon) äter med god aptit. Ja vem skulle inte vara hungrig efter en vinter i idet. Närmast kommer jag som fem meter. Sen kommer sopbilen och skrämmer iväg min vän. Vi får göra ett nytt försök imorgon. Klappa är målet. Mors lilla Åke. Det är jag det.