Torsdag. Det luktar avlopp i pannrummet. Golvbrunnen har svämmat över. Inte mycket men den har svämmat över. Avloppssvämmatöver Operation spolning inleds. Det är inte helt stopp. Bara nästan. Toaletter spolas. Kranar spolas. Det finns hopp om att vattenpelare (==tryck) kan hjälpa till.
Fredag. Pölen växer. Lukten tilltar. Det är bara att inse att det är stopp. Att det blir värre. Nära helt stopp. Stopp kräver insatts. I mitt liv finns det ingen annan än jag i det läget. Vem skulle jag ringa?
Kommunen har rensband. Jag lånar. Använder hela förmiddagen åt rensband i olika storlekar. Kallt som fan. Äckligt är det också. Men man får stänga av. I huvudet. Det är konstigt hur vi fungerar egentligen. Man gör det man måste när man måste.
Vid lunchtid helt slut. Inget hjälper. Försöker få fart på högtryckstvätten. Men den läcker. Obrukbar. Försöker laga. Men det är bortom det. Får låna ev Pill. God vän. Rensslang med. Inte mycket hopp. Redo att beställa spolbil. Men ett försök är det värt. Går in från en yttre brun. Slangen letar sig in av egen kraft. Smart. Och så stopp. Högtryck. På. Av. Spola. Spola. Spola. Det är kallt. Jävligt kallt. Blåser. Snöar. Min jacka går inte att stänga. Jag är avloppsblöt. Det luktar skit. Ouuuushhhhhflooooooochhhhhhhhhhhhh….. och så kommer det farande alltsammans det där äckliga men som är så underbart att se komma farande. Oj vilken känsla. Det fixade sig. Tack vare lånad högtryckstvätt. Tack Pill. Så skönt.
Man städar upp. Duschar en timme. Kastar in allt man haft på sig in i tvättmaskinen. Är hungrig. K har bakat bröd. Färsk bröd är lyx. Det rör sig i skogskanten utanför fönstret. Människor är känsliga för rörelser. Så jag fixerar. Så rör det sig igen. Något brunt. Japp en björn. Helt nära. En liten en. Fin. Jo jag såg på morgonen att fågelmataren var neddragen och ligger på backen. Precis som under förra åter. Den har varit upp på gården. Nu springer den där i skogskanten. Vi kan stå i köksfönstret och titta. Ett vackert djur. Hungrigt efter en vinter i dvala. Ja det kan man ju förstå. Man skulle vilja mata. Det är inte stor skillnad mot en talgoxe. Egentligen.
Den rör sig bortåt. Upp mot dragspelaren. Sen inåt uppåt berget. Hejdå liksom. Vi kanske ses senare på en vandring. Eller snarare den ser mig. Eller oss. Hade den inte rört sig fanns det ingen chans att jag sett den. Det är bara rörelse som gör att jag ser.
Jag är en fattig människa. Det är helt klart. Men efter ett sådan där möte känner jag mig rik. Det är en ynnest att få uppleva ett björnmöte helt nära. Det händer då och då. Jag känner tacksamhet varje gång.
Så en dag som ger och tar. Slutar i jämvikt. Det räcker för mig.
