Sköna människor såklart. Men jag ha inget där att göra. Vad har jag bland människorna att skaffa. Så jag avvaktar en natt. Låter kontot ligga där öppet och puttra. Lätt utrökt. Svettigt. Utan deodorant. Men bara tills imorgon. Sen bort igen. Flyendes som en feg liten stackare stänger jag ner det igen. Gömmer mig i grytet. Där nere där ingen ser och känner att jag finns. Där, där jag trivs allra bäst.
Och mitt bidrag då!?
Att titta in en stund. En timme, en natt och sen försvinner jag igen. En natt med gamla vänner. Liksom. Japp så får det bli. Här verkar ju allt dessutom vara precis som det brukar vara. En meningar. Kortmeningar och kattungar. Men vem har sagt att det är fel med sånt. Ja åtskilliga såklart, men har de rätt. Kanske, kanske inte. Jag vet inte.
Själv är jag också inne i kortmeningar. tapp, tapp tapp. stopp. tapp. tapp. tapp. stopp. Gillar liksom den rytmen just för tillfället. Det kan inte hjälpas. Min gamle lärare i Svenska ryser såklart. Men han/hon/det rös då också. Liksom hon/han/det/gud gjorde när jag föddes. En sån styggelse har sällan skådats.
Folk fyller jämnt runt omkring mig. Blir urgamla. Ja man vet att man följer efter. Gör man inte det är man död. Så bra det. Kanske. Vem vet. Det är ganska samma ändå att passera alla de där strecken. Man är tjugotvå där inne i huvudet. Det har inte hänt så mycket där. Men kroppen gör såklart mer ont. Synar och säger att den varit med ett tag. Men icke tankarna. De hoppar tjuotvååringsystra omkring där i huvudet ändå. Jodå ett och annat minne drar dom ner i geggan. Svartminnena. Men en annan fördel med att bli gammal är att svartminnena glömmer man bort och de där som är ljusa och lätta som moln, ja de blir fler. Det är gott. Man sitter där och flinar. För det mesta.
I Los är det annars rätt bra. Regn på gränsen till snö. Men vinterdäck på. Så inga problem här. Jag kommer upp för backen till det stora gula huset precis som vanligt. Gott således. Liv. Fast man inte finns på fejjan. Men inatt ett undantag alltså. Finns man överhuvud taget någonstans kan man undra. JA undra. Jodå nykter. Spiknykter. Såklart. Som vanligt. Men galen. Lika galen som alltid. Men inte inlåst. Snart för sent för det nu med.
Mer än så tänkte jag inte störa er denna lugna värld. Imorgon är jag borta härifrån igen och ni kommer att undra “Vad var det där?” En surströmmingsdoft såhär i slutet av maj. Joll i luften. Ur led är tiden. Liksom. Eller inte. Ni kanske sov. Missade just den här natten. Men lugn. Vi syns igen. Någon gång framöver. Tjing!
