Day: 27 May 2016

Plötsligt är allt avstämt. Alla kolumner summerar upp till det dom skall. Rött såklart. På sista raden. Men det visste jag ju.

Nu skall min revisor få ta tag i pärmar och siffror och papper. Få ned alltihop till  en deklaration, ett bokslutsinskick till bolagsverket och en faktura tillbaks hit. Årets största. Utom tävlan från alla andra liksom.

Men först skall han få begrava sin mormor.

Jag har bara det här att tänka på. De mina är redan döda. Hursomhelst, bokföringsklart, skönt är det. När allt är på plats. Ja och tidpunkten är nästan densamma som förra och förra och förra året och året före det. Allt som vanligt alltså.

Nu helg.

Värd den.

Tycker jag. Det är säkrast att tillägga det.

Grön IKEA soffa väntar. Vila. Sova. Läsa.

Termometern orkade inte upp till tio grader idag. Just det kan man tycka suger. Men det är som det är. Man får svepa in sig filtar och täcke. Jo, jag är en fryslort. Har jag alltid varit det?

För kallt för studiosessior i helgen. Kanske läge nästa helg. Suget finns där i alla fall just nu. Igen. Äntligen. Det behövs alltså ett par varma dagar utan andra måsten då man kan sitta och greja lite. Nu skulle man frysa ihjäl om man satt där. I alla fall jag. Under-tio-grader-intolerant som jag är.

Ibland känns det som om det skulle vara skönt för fantomen att gå omkring på gatorna som en vanlig man. Utan firma alltså. Mycket mindre bekymmer. Men ovant. Var kommer dom tankarna ifrån?

Djävulsrockor simmar här utanför.

Sakta. Avvaktande som hajar. Redo att stinga.

Jag bryr mig inte om dom.

Icke!

Det finns dom som bygger och dom som inte gör det. De konsumerande vill ha. Vill inte ge. Inte ens ge efter. De bidar gärna in tid. Hugger eller stinger sen. Beroende på skepnad för tillfället.

Jävligt trött nu. ork == slut. Känns det som.

“Kom igen!” säger den hurtfriske.

“Gäsp” säger jag.

Underligt nog behöver jag bara skriva det där “gäsp” för att jag faktiskt skall gäspa på riktigt. Lätthypnotiserad. Man skall tydligen vara det om man lätt smittas av andras gäspar. Ja, jag menar smittas man av sina egna spelar man i en helt egen liga i det avseendet antar jag. Liksom.

Kortmeningarna lever fortfarande i mig. Ding, ding, ding, tjock, smack dong. Så låter det i mitt huvud när de ploppar ut. Osäkert om du som läsare hör den melodin. Jag är tveksam. Punk. Just därför att jag aldrig någonsin tidigare lyckats överföra mina tankar på ett förståeligt sätt till en annan person. Solitärens förbannelse. Bojorna. Riset. Gisslet.

Se här

[soundcloud url=”https://api.soundcloud.com/tracks/266006116″ params=”auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false&visual=true” width=”100%” height=”450″ iframe=”true” /]

en av “mina skitlåtar”. Innehåller mer allvar än man kan tro. Gävle. En annan värld. Förr. Frågan är om man är till salu eller inte. Det är det den handlar om. Ja vi har väl alla ett pris. Ett pris som inte är konstant på något vis.

Häggen bakom garaget håller alldeles, alldeles nästan på att slå ut. Den har en kort tid häggen mellan hägg och syren. Ensam är den också i år. De andra nedsågade. Men de växer upp igen. Säkert. Livskraft. Jag har för länge sedan förlåtit. Jag är ingen hatare. Men blev det ett tag här. Två dar. Fast mest ledsen För jag älskar den där doften. Den man oftast bara anar. En doft för kvinnor att lära sig av. Män med kanske. Numera. Varför inte. Men inte jag. Svett. Min grej. Ekosvett. Egen tillverkning.

Det sägs att svett från en kommunalt anställd kan bota allt. Men den är svår att få tag på. Sällsynt. Har jag hört.

Men jag skall gå upp. Lägga den här dagen till handlingarna. En antiklimax-dag. Då det skulle betalas räkningar och bunkras mat. Månadsturen österut. Då, om det blivit av, hade man kanske suttit med en påse smågodis framför sig snart. Till en whisky räcker inte pengarna. Sällan numera. Ännu mer sällan än förr. Men det gör den ju såklart bara godare. Det finns fördelar med allt.

Man får ta ett mariekex istället för smågodis. Det är som en skorpa. Dom har sugit åt sjömän i hundratals år. Så åt mig med såklart. Det är OK. Man får låtsas att det är en munk. Inbilla sig. Titta på en bild av en munk och äta. Ja jag tror det fungerar. Gör det inte det så kan man somna in lugnt och stilla där på soffan. Vakna framåt måndagen. Någonstans. Eller på lördagen om man måste. För saken skull.

Hur det nu än är med den saken så tänker jag ge mig för idag. Jag har gjort mitt här på kontoret helt enkelt. Ber därför att få önska världen en god och skön helg. Du med! Seså. Gör något kul. Vi har snart juni här och något kul borde man väl ha gjort innan dess. Om du nu förstår vad jag menar.

 

När man inte tror att det kan bli jävligare, två helvetesmånader ekonomiskt  har det varit, så finns ingen lön på K’s konto idag som det borde. För vem som helst annan är det såklart inga problem. Man spar de rekommenderade 10% av lönen och kan låna lite därifrån eller man har i alla fall en kredit där det finns några tusen att utnyttja. Men så icke här. Gick företaget i konkurs för 24-år sedan och man levt på existensminimum sedan dess så finns inte de där skyddsnäten.

Ja man måste faktiskt skratta. För det är så jävla illa att man inte kan ta det på något annat sätt. Gråta har aldrig hjälpt någon. Inte skrattandet heller iof, men det känns i alla fall bättre.

En titt på lönebeskedet talar om att K skall betala 12K för att jobba den förra månaden. Ja det är så tvärfel som det kan vara. Lättupptäckt borde det vara. Varningslampor borde ha lyst och blinkat när det där administrrerades. Telefon till lönekontoret. Ansvarig på semester. Jaha. Men efter en timme ringer ansvarig upp K. “Jo jag såg att det var helt åt pipan när jag åkte på semester i onsdags.”  “Jag skall fixa det på måndag. Förhoppningsvis har du pengar på tisdag eller onsdag.” Jaha…

Det blir ingen morsdagspresent i år heller.

Men man överlever. Vi är luttrade. Fel inträffar och vi är inte personer som har tur och flyt vi som bor här i det här huset. Så är det bara.  Det finns inget i det att deppa ner sig över. Det kan alltid vara värre. Mycket värre. Den olycksdrabbades enda tröst.

En hundralapp trollar vi fram på något vis. För att klara oss en helg. Ja och någon dag till. I sämsta fall.

Annars är allt bra här på kullen. Programmerarväder, men jag,  jag sitter fortfarande med böckerna. Ser slutet dock. Bara lite till nu. Några kolumner med summeringar som skall stämma ned på öret.  Sen kan man dyka in i “Åkes värld” igen. Där, är allt är gott och väl och fungerar precis, nåja nästan, som man vill att det skall göra.

God helg, kamrater!