Day: 30 May 2016

Det är väldigt intensiv fågelsång där ute i år. Har man svårt att sova om morgonen kan jag tänka mig att det är ett gissel. Jag har inte det. Oftast inte pga fågelsång i alla fall. Fågelsång lugnar mig. I alla dess varianter, ja utom möjligen då i hackspettsungeform. Det blir för skränigt, för entonigt, för ihållande.

Jag brygger en kopp kaffe här på morgonen. I brist på te. Slut nämligen. Får fyllas på imorgon. Risken blir att jag blir som en Duracellkanin under dan. Inte van kaffe så tidigt. Förr hade man druckit den första kanna innan tio och längtade efter nästa. Icke så idag alltså. Tar ett Mariekex, en kopia av originalet såklart, billigt, transfetter, ett som stabiliserar. Ja om sanningen skall fram handlar det nog snarare om tjugotalet kex. Jag tror på sanningen.

Regn. Programmerarväder. Men mina tankar fladdrar omkring. Har svårt att koncentrera mig. Men skall göra ett allvarligt försök att dyka in i koden idag. Där inne där min självterapi finns. Där jag glömmer världen utanför. Där det är lugn och ro. Egentligen passar jag nog inte i världen här utanför. Skulle väl stanna där inne. För alltid. Gå in och aldrig komma ut igen.

Bokslutsmaterial iväg idag. Ja pärmar skall köras över senare under veckan. Det är i alla fall skönt. “Ordning och reda med löning på fredag.” Ja inte så mycket lön för mödan. Inte enligt gängse normer i alla fall. Massor av belöningar utanför normsystemet. Men för en utomstående betraktare? Knappast en succé såklart.  Det krävs priser för det. Ja och det duger med egenpåhittade och handritade diplom. Så lågt sjunker inte jag. Men får såklart inte dom heller. Inget att oroa sig för alltså.

Gräsmattan fortsätter sin explosion här utanför. Man måste snart ut igen. Vandra fram och tillbaks och tillbaks och fram och runt och upp och ner. Kanske klarar den sig till helgen. Kanske inte. Vi får se. Det är när känslan av att det ser för jävligt ut överstiger den negativa känslan att använda god arbetstid mitt i veckan till gräsklippning som man måste ge sig ut. Ändå. Annars försöker jag lägga det där på helgerna. Skilja på de olika uppgifterna. Möjligen blir det annat när man blir pensionär. Enklare. Blandliv. Återstår att se. Om man lever. Tills dess.

Kortmeningar.

Gillar.

Ännu.

Kan inte hjälpa det.

Trettiofyra personer kvar innan man börjar bygga fiber här i byn. Känns oöverstigligt. Men det gjorde de 78 som redan anmält sig också. 52% Byn i två läger. Jag trodde aldrig på det intresset. Om jag skall vara ärlig. Den framsyntheten. Men de som är kvar? Kan de se vad det här betyder för dom själva och för den by de lever i? Jag är inte helt säker på det. Men vi får se. Det måste väl ta ett år till innan något händer. Om alls.

Dags att dyka ner i Åkes värld. Där finns inga troll som kan ta mig och alla är snälla, goda och glada. Ja till och med jag är en att räkna med. Kodningsdags alltså.