This is an excellent use for old coffee grounds!
Source: He Burns Coffee Grounds in His Backyard. The Reason? Genius! – DavidWolfe.com
Day: 1 June 2016
Nästan 80 procent av det amerikanska riskkapitalet går idag till tre stater i USA, mindre än fem procent till kvinnor och bara en procent till minoritets-grundare.
Source: Galna idén: Nu ger vi gratis lön till alla | Digitala livet | Partner studio | Aftonbladet
Categories
Pengalös
Vaknar till ännu en dag utan löning på det gemensamma kontot. Det börjar bli besvärligt. Lönekontoret svarar inte. Återkommer inte efter lämnade meddelanden. Vad är detta? Dags för chefer och fack antar jag. Det här liknar inget annat.
Det är sommar här på kullen. Alla fönster öppna. Jag barfota. Fågelsång. Underbart. Enkelt liv.
Onsdag är det. Mitt i veckan. En dag till att jobba efter den här. Fredag får bli ledig. K har alltid lediga fredagar. Numera. Gör sitt i början av veckan. Nationaldag på måndag. Ledig dag det också. Inte mer. I alla fall för mig. Det nationalistiska har ingen plats i mitt hjärta. Jag är världsmedborgare. Men gillar det vi kallar “Svenskt” lika mycket som vem som helst annars. Såklart. Vem kan låta bli? Det utesluter bara inte att jag också gillar annat. De vi kallar “osvenskt”.
Men det skall arbetas idag. Jag blir bara så störd av strul. Tappar koncentrationen. Hänger upp mig på skiten. Det blir inget gjort. Inte på riktigt. Kommer inte ner i det koncentrerade. Sen blir jag irriterad på det. Ja och det blir det såklart inte bättre av. Så dubbelsur blir jag. Låt det bara flyta på liksom. Begär ändå inte så jävla mycket.
Men man får väl försöka. Starta upp och stirra på kodraderna i värsta fall. Som igår. Mer eller mindre i alla fall. Öppna fönster och fågelsång hjälper hursomhelst en del.
Categories
Morgon
Jag vaknar till en lätt, ljum, skön vind som drar genom gardinerna och ute ljuder den ljuvligaste koltrastsång från björken precis utanför fönstret. Pavarottis son sjunger in den nya dagen bara för mig och vännerna här på kullen. Var jag religiös skulle jag hänfört ropa “Halleluja” där i sängen under täcket. Men avfälling som jag är gör jag inte det. Ligger bara kvar där en stund och lyssnar hänfört till det vackraste som finns.
Det är första natten under årets cykel sovandes med öppet fönster. Aldrig sover jag så bra som då. Aldrig vaknar jag så utvilad. Alltid vaknar jag före klockan när en soluppvärmd vind börjar leka med gardinen där i fönstret. Nästan alltid vaknar jag till sången som Pavarottis son bjuder på. Det är underbart och jag förvandlas från den fattige till den rike, för vem kan äga mer än jag gör just här i ögonblicket?
Glad för att vara en av de levande, för att ha fått en dag till, kliver jag upp, ordnar morgonbestyren, går ner, barfota, till kontoret. Öppnar alla fönster. Släpper in hela kullens fågelsång. Nöjd sätter jag mig vid skrivbordet. En ny dag. Strumporna kommer inte att komma på fötterna igen förrän någon gång bortåt september. Det här kommer att vara min procedur i veckor framåt. Och jag, en enkel gammal o-cool gubbe på en kulle mitt ute i ingenstans, kan såklart inte önska mig mer. Tacksamhet är det jag känner.