Day: 21 June 2016

Det händer saker i Hälsingland i sommar. Som i andra landskap. Bra. MEN 95% av det som händer är tillbakablickar. Bakåttittande. Det-var-bättre-förr-känslor. Fem ynka procent återstår. Den handlar om mat den absoluta majoriteten av den återstoden. Såklart. Sen musik. Jodå en jävla massa Irländskt, country och 50-tal men kanske något av idag också, eller i alla fall något från tidigt 90-tal med en ny artist.

Det man saknar aktiviteter kring är FRAMTIDEN.

Var är den?

Finns en enda tanke på framtiden i Hälsingland?

ps Jag är den förste att hålla med om att man bygger framtiden på det som hänt tidigare. Lära sig av misstagen. Men man bygger ingenting om man aldrig riktar blicken framåt. Då står man bara stilla, mednas världen far ifrån en som en trimmad limegrön Opel. ds

Jag vill bara göra klart att Elton John inte kommer denna midsommar. Så ni som tältar här utanför kan sluta med det.

Då seglar vi mot mörkret. Fast lugn  Såhär vid sommarsolståndet stannar allt upp lite där uppe bland himlakropparna. Det händer inte så mycket på de närmaste veckorna. Men sen tar det fart såklart. Två veckor efter midsommar märker man mörkret igen. Om man skall ut på de där magiska natt-turerna så skall det ske nu. Upp 03:13, ner 22:49 gäller för solen idag. Ja och inte är det speciellt mycket mörker däremellan heller. Skymning/gryning har vi mellan 00:02 till 01:01 om man skall gå efter den civila definitionen (den militära räknas annorlunda). Det är väl därför den där timmen kallas spöktimmen eller trolltimmen. Den säkraste tiden, året om, om man vill vara helt säker på att undvika solen helt och hållet.

Ja tiderna ovan gäller Los förresten. Los där höjden (420 m.ö.h.) gör att sommarnatten är ganska många enheter ljusare ändå. Det är en magisk tid. När vi flyttade hit stod jag ofta där ute i natten och häpnade. Varför hade ingen talat om att midnattssolen också finns här i skogarna om än i mindre omfattning. Det är inte samma sak i Edsbyn och i Ljusdal. En otrolig skillnad faktiskt. Men efter att tiden går så vänjer man sig. Ser inte. Om man inte tvingar sig. Jag tvingar mig. Varje år. När man slutar förundras är man nämligen lite död, ja i alla fall om man frågar mig.

Vi borde fira sommar/vinterstolstånden mer över hela världen förresten. Det finns få saker som förenar oss mer. Som påminner oss om att vi är ett och samma och lika. Överallt.