Day: 22 July 2016
Categories
Semester
Nu har jag semester. Exakt from nu. Filerna uppladdade till server i USA. Det var ett tag sedan en längre ledighet. Om inget konstigt händer så är jag ledig från kodande i två veckor härifrån. Lite otäckt sådär. Som för en mördare som precis står där i dörren ut och har muckat.
Men det finns att göra såklart. Jag måste kyssa havet. Äta sushi. Sätta upp dom där pelarna. Spackla den där städskrubben. Ligga en dag i hängmattan. Lyssna ikapp alla missade avsnitt av Sommar i P1. Äta årets första körsbär. Fixa en spaljé’. Göra en låt. Promenera och promenera och promenera. Plocka hjortron. Sova utan att ha en klocka som ringer på morgonen. Läsa så länge jag vill på kvällen för att jag vet att det inte finns en klocka som ringer där på morgonkröken. Grilla såklart. Morötter eftersom jag är vegetarian. Låta alla fönster i huset stå öppna 24/7. Ro en hyrd eka i en havsvik. Bada. Längta efter att få börja koda igen. Se filmer. Gamla. Som man sett förr. Dåliga. Lyssna på musik. Dricka ett glas rose’. Nynna på nonsensånger. Äta en glass eller ibland tre. Älska svensk sommar. Ja och en massor av andra saker. Såklart. Javisst.
Men från och med nu så får allt det där komma som det kommer. Nu är livet en timme i taget, som ett barn lever det, ja som ocoola gubbar kan leva det om man anstränger sig lite. Eller kanske snarare slutar anstränga sig mycket. Om man släpper ut magen liksom. Sänker axlarna på ett par utandningar. Drar in luften hela vägen ner. I lugn rytm. Känner att man lyfter en bit över marken lite som en luftballong. Ja jävlar. Semester. Nu.
Trött. Det blir sextio mil. Ingenting i vanliga fall. Men fram och tillbaks och fram och tillbaks igen gör mig trött som en busschaufför. Stig, min medpassagerare är professor i arkeologi med en pappa som också var professor i Lund. Akademisk tradition. Ja och så jag vid ratten. “Verkmästarsonen som la den akademiska karriären åt sidan och köpte en dator”. Hmmm ett namn där för memoarerna kanske?
Vi måste ju göra nått de där timmarna vi sitter där i bilen och transporterar oss. Så vi pratar, pratar och så pratar vi lite mer. På ditvägen pratar vi så in i bomben så att när jag kommer till skylten där man skall välja färdriktning Alfa, Bollnäs vs. Edsbyn,Los åker jag åt Alfta hållet som autopiloten säger (varför säger den det?). Allt för att behålla tråden i det som just diskuteras.
Den akademiska diskussionen är det jag mest saknar när jag tänker tillbaks på mina år på Fysikum i Uppsala. Försöker ta igen det när tillfälle ges naturligtvis. Här i bilen finns en gyllene chans. En naturvetare bredvid en Humanist. Vatten och eld.
Så vi avhandlar utgrävningsmetodik, Hur vet man? varför det? Finns det belägg för? Ja och så diskuterar vi ingående varför “religiös betydelse” är standardsvaret en arkeolog ger för varje fenomen hen inte kan förklara. Ja och sen pratar vi förstorad prostata. Operationsmetoder. Strålning. Besvär. Döden. Lite politik. Samhällsbyggnad. Skogsfinnar.
Ja och vi skiljs som vänner. Oense på många punkter. Men vet att det är just det som berikar diskussionen. Jag upplyft.
Åker förbi Målången såklart. Ett trollnäste. Men vackert. Men vet ju att stannar man där, speciellt om man har en professor i arkeologi med sig i bilen, så riskerar man att bli inlåst i berget för alltid och får vakta guldskatten i en av de av skatter välfyllda bergskammarna. Jag hör pocktonerna, viskningarna i luften, “kaffe”, “te”, “whisky” och då trycker jag såklart gasen hårdare ner mot mattan och till slut ser jag inte längre den där glittrande sjön eller hör trollens locktoner. Har klarat mig än en gång från trollen och deras förföriska locksånger.
En bra dag i Åke Hedmans liv. Således.