Categories
Betraktelser & Berättelse

Svamptur

250px-Chanterelle_Cantharellus_cibarius
Skogen. Såklart. Svamp. Skogen. K och jag. Kantareller. Karl Johan. Någon slemmig citronskivling. Jådå kantareller klarar jag. Om jag hittar. För övrigt är jag bara sällskap. Jag har bondgener. Svamp ansågs oätligt. Av oklar anledning. Möjligen dog folk när de åt den. Kan få vem som helst att dra öronen åt sig. Man kan förstå varför man slutar äta. Men sen börjades det plockas murklor hos föräldrar. Fortplantade sig efter att man själv smakat. Men jakten. Vårjakten. Den där första turen på våren. När björkens löv är som musöron. När man känner sig fri på ett hygge igen. Inte vinterinlåst. Står där och måste ställa in den där nonchalanta moden i huvudet att “man skiter väl i murklor” för att kunna upptäcka dem. Blir man för ivrig så gömmer de sig hela bunten och man kommer hem tomhänt.
 
Men giftlarm efter giftlarm har fått i alla fall oss att tveka, ja sluta plocka. Man får åka ut i skogen den tiden ändå för frihetskänslans skull. Men jag kommer alltid sakna murkeljakten. Ja och smaken. Lassange på murklor i Uppsala när studiemedlet varit slut sedan veckor tillbaks, en lyxmat som har levt kvar här i huset också efter att ekonomin blivit bättre. Kan rekommendera orädda att prova.
 
Fast regn såklart. Edsbyn får näst mest regn i Sverige i år. Vi kommer antagligen inte långt efter här i Los. Blöta in på bara kroppen är vi när vi kommer hem. Trötta ben. Men en macka, en soffa, lite kaffe och några kapitel i en bok återställer allt det där. Man är lättladdad. Alltid något.
 
Sätter mig i studion sen. Men det blir inte mycket. Så jag skriver det här. För att göra något alls. Får väl sätta mig där inne igen senare. Klämma ut en surlåt ungefär som man klämmer ut en skitkorv som inte vill komma ut. Stolt kan man bli för båda ändå när de pluppar ut.
 
Annars står jag mest med båda fötterna hårt på bromsen. Det är så jävla mycket höst i luften fast det inte borde vara det. Så jag bromsar allt jag kan. VILL INTE VINTER. Inget år vill jag det. Men i år känns det värre än vanligt.
 
Fast inte tänka på det nu. När snöflingor yr kan man själv yra om det. Klaga och gnälla som ett litet barn. Man får knata på.
Categories
Betraktelser & Berättelse

Fredag

20120610-144830
Brygger kaffe. Fredagskaffe. Morgon betyder normalt te här. Men idag alltså kaffe. Tänker nämligen göra storverk. Eftersom jag missade just det momentet igår. På fredagar har man förmiddagen på sig till sådant. Alla vet ju hur det är med fredagseftermiddagar. Halveffektiva.
 
Så kaffe alltså. En vän brukar säga att den innehåller trettio kända gifter den där koppen. Sånt som bryter ner en. Dödar en. Ungefär som tiden då tänker jag. Finns det egentligen något som är mer dödligt än tiden? Är det något som borde förbjuda så är det just tidens framfart med våra liv. För sin farlighet. För sin dödlighet. Ja så jag fortsätter att dricka kaffe. Fast jag ofta mår skit av det. Numera. I alla fall om jag dricker mer än en kopp. Vilket det ofta blir eftersom jag inte har karaktär nog att inte dricka en andra kopp.
 
Förr kunde man dricka kannor. Två paket cigg om dan och några kannor kaffe och koncentrerad kodning i femton timmar. Inte nu. Man har väl packat in för mycket lagrade gifter helt enkelt. Det rinner över snabbare. Lever och njurar säger stopp. Eller också är det något annat där i kroppen som hejdar och ojar sig.
 
Men storverk var det. Sådana blir inte gjorda om man sitter här och skriver skit. Ha en bra dag alla glada fredagslaxar där ute.
Categories
Betraktelser & Berättelse Noveller

Jesus

jesus-christ

Det knackar på dörren. Det är Jesus. Känns lite oväntat sådär. Men har man bott i ett gult hus på en kulle i Lo(o)s några år så blir man inte förvånad. Man säger helt enkelt “Hej” och ber honom stiga in. Fortsätter med

“Så du är ute och går? Vill du ha lite kaffe?”

Man har ju liksom svårt att tänka sig just honom komma infarandes i en silvermetallic S60 av senaste modell. I alla fall har jag det. Fast har såklart ingen aning om han gjorde det. Han kanske kom cyklades. Hursomhelst. Jag förutsätter en värdigt skridande Jesus vandrandes fram i sandaler av plast (vegan-Jesus) efter solbelysta vägar.

Eftersom jag inte får något svar utan bara en mild blick riktad mot mig så fortsätter jag

“Hur är läget med dig då?”

och då berättar han om läget. Hur jäkla eländigt det har varit under dom här två tusen åren när han bott med sin tjatiga farsa och hur det blivit ännu värre nu på slutet när han börjat bli gaggig. Prostatan är inte att leka med den heller och det känner man ju igen.

Något måste göras, säger han,  så här är han igen. Lite på rymmen liksom. Sen bjuder man på kaffe i finmuggarna (de som är diskade) och han dricker kaffe som om han inte druckit det på tvåtusen år minst, vilket han såklart inte heller har gjort,  och då dristar man sig till att fråga var lärjungarna är och då får man höra att dom ju är döda sedan länge och att dom som kommit efter inte är mycket att ha och då undrar man ju vad han gör i Lo(o)s och så svarar han att det är ju här det händer nuförtiden och det är då jag måste fråga om det inte egentligen är till Edsbyn han hade tänkt sig. Sveriges Jerusalem liksom känns ju mer rätt än en skogsby ute i vildmarken och då ser han förvånat på mig och säger “är inte det här Edsbyn?” och då ser han uppriktigt sagt förskräckt ut, nästan rädd och vill ha instruktioner om hur han tar sig till Edsbyn och när jag berättar om dom sju milen han måste skrida värdigt fram efter i en skog full av både varg och björn så frågar han om jag kanske kan skjutsa honom eftersom cykeln är antagligen är gammal och det kan jag ju. Jag menar han är ju ändå Jesus.

Så jag startar bilen och ser att vi behöver tanka bensin och talar om det för Jesus men han pekar bara på tankmätaren och nu visar den på full tank såklart och jag tackar och startar motorn i en bil med en motor som aldrig gått bättre och jämnare och det är ju väldigt ovanligt för en Renault. Så jag skjutsar honom till Edsbyn och ungefär vid folkets hem vill han stiga av. Han undrar om jag behöver något underverk uträttat och jag vill inte trötta honom med fred på jorden och att alla barn skall få lägga sig mätta varje kväll. Socialistisk seger i nästa val blir det väl ändå. Det där borde han ha fattat för länge sedan och för egen del behöver jag inga under. Jag har det så bra som jag kan ha det redan försäkrar jag med eller utan underverk och kan till och med leva med den där prostatan så vi säger hej och jag åker på Statoil och köper en Cappuccino och en bulle och åker hem och grillar en morot och tänker inte mer på det där.

Categories
Recept

Veganpannkakor

Screenshot from 2016-08-11 17:29:33

3 dl Vetemjöl
-2 tsk Socker eller Vaniljsocker
-1 tsk Bakpulver
-6 dl Havremjölk
-2-3 msk Mjölkfritt smör/Margarin eller liknande

1. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt i en bunke.

2. Häll Havremjölken under vispning så att smeten blir klimpfri.

3. Tillsätt smält matfett (margarin) och stek pannkakorna.

Categories
Sensors VSCP

Open source presenter

20160811_133848

Älskar de där paketen som kommer med kurir och innehåller små open source presenter. Problemet är alltid att hitta tiden att leka med dom.

Categories
Swedish

Welcome to my workshop diary! (@norlundguitars) • Instagram photos and videos

Bygga gitarr

Hur långt bort från mig är inte det?  Jag skulle aldrig klara det eller ha tålamodet för det. Blir så oerhört imponerad av dem som har det. Japp!
———

Like what you see? Interested in owning a Norlund guitar? Or just have some questions? Email me at: Norlundguitars@varutrask.nu

Source: Welcome to my workshop diary! (@norlundguitars) • Instagram photos and videos