Month: September 2016

Sju. Ännu en dag i en uslings liv. Eller halvtid i alla fall. Mat, hämta K, se på nyheter. En timme av sen på igen. Rutiner. K ledig imorgon. Månatlig bunkringsdag. Blir alltså inte mycket jobbat. Hudiksvall och röntgen på måndag. Datortomograf. Man skall kostas på.

Skitväder idag. Åska. Regn. Blåsväder från helvetet. Jodå det märks att det är höst. Letat ett bugg hela dan. Japp i princip hela. Men när jag testar lite andra browsers och versioner så finns den inte där. Fast konstigt ändå. Får nog gräva vidare så den inte biter mig senare. Fast trist. Så mycket annat jag velat göra under dan som nu blev ogjort.  Men en typisk dag i en uslings liv alltså. Det är såhär de ser ut. Nedtecknat här för att fungera som avskräckande exempel för er andra.

Jo fan. Sitter på kontoret igen. Fyra grader ute. K nedskjutsad till sitt. Kaffe upphällt i thermocouple mugg från England. Nitton grader på kontoret. Regn ute. Kodarväder. Inte så pjåkigt.

För att vara en av världens mest misslyckade personer, en omvänd Midas, så känns det rätt bra. Fantastiskt rent utav. Japp fast än jag gör musik som inte har något värde. För den skall ju ha lyssnare. Japp trotts att jag skriver ord som är som såpbubblor, poppar och försvinner in i ingenstans olästa, ja och fast jag gör hårdvara som folk iof bygger kopior av men inte köper, ja och fast jag kodar rad efter rad till ingen nytta. Japp, trotts allt det där. Eller är det tack vara? Ja hur som helst så känns det bra. Idag med.  Jag längtar ner hit till kontoret. Vill komma igång. Tror på det jag gör. Vill hålla på med det här. Nog är det galet allt. Man måste helt enkelt le för sig själv. Kan man vara en så totalt misslyckad person som jag är och ändå känna sig lycklig? Nöjd med tillvaron?

Det måste finnas en diagnos…

Det måste finnas en sjukdom….

För sådär skall det inte vara.

Man borde känna av lidandet. Mer. För inte fan är det lätt.

Fast skit samma. Man får alltså flina åt eländet. Ja det kan vara en sådan misär att det enda man kan göra är att skratta åt den. Göra det hela vägen inifrån ett hjärta som gråter. Ja och sen jobba på. Inte tänka mer på det. Göra sin grej bara. Låta “pratarna” prata och prata och prat och prata….

Fem grader ute. Sjunkande. Det börjar bli kallt. Funderar på att flytta in i ett av de mindre rummen. Enklare att hålla varmt. Fast det är såklart besvärligt. Inte för mjukvaran. Men för hårdvaran. Den tar plats. Vill ha ytor.  Men det här året säger spara. Inte slösa. Fast det är hårdvaran jag drar in mina få pengar på. Balansgång på vansinnets rand alltså. Detta eviga backande. Funderar får man.

Intensivt här nu. Har rivit och byggt upp igen. Oerhört frustrerande att förstöra saker som har fungerat tidigare. Ja det är mjukvara såklart. Man får plocka ihop igen. Styra med tungan. Det blir nog bra framåt jul någonstans. Känner mig envis.

Hinner inte så mycket mer än det här just nu. Allt jag har i projektet. Orkar inte mer.  Att försöka få saker på plats. Det tar ett halvår. Mer kanske. Japp ännu ett halvår av ett liv. Kommer jag ångra det här när jag ligger där och skall dra mitt sista andetag? Kanske. Just nu känns det i alla fall rätt. Ingen vill lyssna på min musik. Ingen vill lösa det jag skriver. Ingen vill betala för att använda mina grejer. När jag programmerar tänker jag inte på det där. Behöver inte det. Se där ett värde. En hjälp att överleva. Åtminstone det. Fast det låter såklart värre än det är. Som vanligt. Jag gör allt med glädje ändå. Ingen skall tro annat. Flinar. Galet det med såklart.

Narrative kastar in handduken. Igår. Har bränt 100 miljoner. Tittar man på siffrorna så kan man ju undra. Hur lätt 100 miljoner kan skjutas iväg ut i /dev/null. Tror jag hade kunnat förränta de där pengarna bättre. Fast vad vet man? Det är ingen konst att göra av med pengar. Kanske inte ens 100 miljoner. Alla projekt som inte lyckas är såklart synd att de gör det. Bara en uppblåst idiot påstår annat. Hoppas upphovsmännen/mannen kan fortsätta på något vis. Man lär sig på att göra saker. Synd att kasta bort erfarenhet.

Alla angriper landsbygden just nu. Det går åt helvete. Jaha…. Den som lever får se.

En timme till. Sen bok och sova. Osäker om jag redan läst boken jag läser. Gammelmanstecken!? Får väl läsa ett kapitel till åtminstone.