Month: September 2016

På torsdag var det. Inte tisdag alltså. INTE. Koncentration Hedman!

Torsdag den 8 september kl 13:00-16:00 kommer Jan-Olof Arnbom från SGU och hjälper allmänheten att bedöma sin sten. Har du en sten hemma som du är nyfiken på vad det kan vara, så är det bara att ta med den till Loos Koboltgruva och få hjälp av Jan-Olof.

Värme på gång. Men kanske frost inatt. Men sen. September är det nya Juli. Man får senarelägga semestrar. Jag som fortfarande inte tagit på mig strumporna tackar hur som helst och tar emot ett inflöde av värme med ett positivt sinne, rentutav smilandes. Kanske borde man ta in citronträdet… eller chansa… vi finns ändå på en kulle. Det brukar hjälpa. Värre i dalgångarna. Å andra sidan var det dyrt… Trädet alltså. Fast jag fick det gratis ändå. Miljonär för en dag. 20k att handla upp. Inte så dumt alls. Var ingen konst.

I Portugal +40 kust nu. Det är för varmt. Då är det antagligen rätt skönt att ha en kall Atlantvåg som sköljer över en. Outhärdligt inåt landet. Såklart. Kusten ett måste. Jävlar vad den drar i mig den kusten. Eller vilken kust som helst förresten. Varför sitter jag här för? Ut i en båt med dig säger han/hon/det/gud, fast viskar, men jag sitter såklart cementerad fast på min kulle i ur och skur.

Ute mörknar det. Gör det tidigt nu. På tok för tidigt. Mörkret liksom rusar mot oss. Som om vi åker in i en kall sopsäck. VILL INTE vinter. Näpp. Men måste väl. Några dagars respit verkar det bli hur som helst. Hoppas på mild höst. Förra året gick det vandra i skogen i mitten av november och en bit till. Skönt.

Ni har alla hört diskussionerna vid lunchborden på jobbet. De som drömmer. “Man borde…”. Ja kanske starta ett litet café. Eller något annat. Det brukar vara populärt. Den som försöker och lyckas (eller misslyckas) kommer vara de som blir lyckligast vad än som händer. Det vet vi. Den som bara låter drömmen stanna vid en tanke vid lunchbordet ångrar sig resten av livet. Lovar. Gör! Tänk inte så förbannat mycket!  Visst borde det vara så när vi vet hur det blir. Den dör lyckligast den som har så får “varför gjorde jag inte…” när hen dör.

I Lo(o)s är det geologivecka. Har du en sten som du inte vet vad det är för något så kan du åka upp till Loosgrufvan imorgon och få reda på vad det är för något. Händer saker hela veckan.  Själv ägnar jag mig såklart åt koden. Man skall inte ha för roligt nämligen. Fast det har jag ju. Hur nu det där går till. Jävligt orättvist är det i alla fall mot alla som inte har det. Jag borde skjutas.

Somnar under rapport idag. Eller i alla fall under en halvtimme före. Tjoff, snark bara. Natten var hård. Vaknade varje timme. Mitt kors att bära. Men en halvtimme i hibernerat tillstånd gör susen. Efter det kan jag jobba en kväll. Sen hoppas att man får sova i natt. Fast det känns inte så. Prostatan är stor som en melon. Av någon för mig okänd anledning. Men allt det där går att leva med. Man vänjer sig efter trettio år. Jag skall i alla fall inte gnälla. Icke. Detta är bara ett konstaterande. Av sakernas tillstånd. Endera dan blir det bättre. Gamla gubbar och deras prostata. Det är bara det att jag blev gammal gubbe i trettioårsåldern.

Just det där med prostata förresten. Testiklar motsvarar kvinnans äggledare. Prostatan livmodern. Borde det inte vara så. Ja så finns det ju en del som tror att Messias, näste alltså, skall födas av en man. Rimligen borde denne Messias då tillväxa i prostatan. Hmmm… Tillväxt i prostatan klassar vi väl som cancer. Det blir ingen ny Messias alltså. Hen blir bortstrålad och bortopererad med fart och illa kvickt. Vid varje försök att födas. De där männen som väntar kan gott sätta på sig normala byxor istället för de där “landa mjukt” byxorna de bär. Någon borde berätta det för dem. Liksom. Mig är det ingen som lyssnar på. Dock.

Fast Messias kanske bara ploppar ut utan tillväxt.  Därav byxorna. Men hiphop kulturen bär ju brallorna på samma vis. Tänk om den nye Messias ploppar ut där. “JOooooo” liksom.

Fast själv har jag aldrig varit speciellt mycket för de där stora ledarna. Det krävs en flock för det. Jag rör mig sällan i dem.

Fast nu sitter jag här och skriver. Det går såklart inte för sig. Det skall arbetas. Det är det jag inte har betalt för men gör ändå. Som en dumjävel liksom.