Month: October 2016

Upp fem och iväg mot Ljusdal. K mot Gävle. Jag hem igen. Minus två och älgjakt. Varsamt framförande av fordon. Ser en räv (tror den är kanonvacker) som med kanonfart far över vägen och följer sen Losbussen hem. Förr skulle jag ha varit dödstrött. Numera är det inget problem att kravla sig upp före fem. Gammelgubbar liksom. Normaltid. Nästan.

Nu sitter jag här på kontoret och dricker en kopp kaffe. Misströstan igår har övergått i beslutsamhet idag. Jag pendlar mellan de där två hela tiden. Som en vandring på en jävligt slak lina. Rätt vad det är så ramlar jag av. Rätt åt mig. Ingen skulle undra vart jag tog vägen.

Jag skall alltså ner till Ljusdal en till gång idag. Hämta K. Man får se världen. Mig gör det inget. Jag sätter mig i bilen och kör bara.  Avstånd bekommer mig inte. Debriefing hem. Vila alltsammans.

Igår nära midnatt när jag skall lägga mig. Cirkulationspump låter illa. Man befarar det värsta. Men Internet. Man söker. Hittar svar. Luftar. Låter mindre illa. Detta underbara Internet. Fullt med information om allt, precis allt. Hur kunde man något alls förut?

Hann bara skriva det så dog LjusNet. ja-ha-ja… Syns det här inlägget så kom det väl igång igen…

Ja bilderna förresten. Los handelsträdgård överst. Den siste ägaren nedan (sonen till grundaren). Minns ej vad han hette dock. Tidigt sjuttiotal kanske?

Så kom den. Den gick inte att stoppa. Fast jag höll emot allt vad jag kunde. Försökte stoppa. Satte mig på tvären. Men nu så. Nu är den här. Eldningssäsongen. Bubbandet av pelletssäckar har börjat och skall hålla i sig framåt maj nästa år någonstans. Varje år fattar jag inte att vi inte gör som flyttfåglarna, dra iväg, sticker, innan, så att vi slipper se snön, slipper skrapa bilrutor, slipper hela vinterhelvetesskiten. Det har gått så långt att jag som tidigare i alla fall har uppskattat hösten numera knappt klarar av det heller.

Fast det skiter väl du som läser det här i såklart. Du äskar såklart att åka skidor, eller  längtar i alla fall så det svider efter att få plocka fram snöskotern och ge dig ut på det där vinterfisket. Varm i en skoterovarall som en nyss ur ugnen urplockad kanelbulle..

“Skit på dig!” säger jag. Ja och jag menar det.

Vinter skall man hata. Varenda minut av den.

Så-det-så.

Fast drog man som flyttfåglarna hade man säkert längtat efter skitvinter där man satt under en palm och drack något svalkande. Bara för att gräset alltid är grönare på andra sidan.  Men tänker man på det lite till så troligen inte. Man tog sig nog bara ett dopp istället och glömde bort hela tanken. Såklart. Enkelt. Väck, vick hädan vinterhelvete.

Ja ja. Man får leva med det som är. Hämta kraft i gnistrande vinterdagar, stjärnhimlar som får en att nästan dåna, blåljuset under fullmånenätter, knarr av snö under vinterkängor. Småtröst. Det plus whisky, brasor och goda böcker. Japp då skall det väl gå ett år till.

Kanske.

ps -1 ute. ds