Donationer, dom ramlar in ibland, som den idag från Litauen. EUR 50 för att fortsätta utveckla VSCP. Pengar (ja vi får grejer och tjänster också ibland) som går till att betala hosting och till att köpa hårdvara att labba med. Väldigt lite är ju gratis. De där bidragen räcker såklart bara till en bråkdel av de där kostnaderna. Det mesta betalar vi fortfarande själva. Men bidragen hjälper till. Speciellt då om det är ett längre projekt på gång, som nu, när det är mycket tid på mjukvaruarbete, tid som inte genererar några intäkter på lång tid, ofta upp till ett halvår.
Skattemyndigheten säger att donationer skall beskattas som inkomst. Så så blir det. Såklart. Fel såklart när det gäller donationer till open source/open hardware arbete. Men pengar hämtas från de med lite och skickas till dem med mycket. Alltid.
Det traditionella sättet i Sverige för ett mjukvaruföretag att möta kostnader för utveckling är att ta konsultuppdrag under tiden för att stärka kassan. Swesoft gjorde för en massa år sedan en undersökning åt regeringskansliet som visade att nästan alla som använder den modellen slutar som rena konsultbolag. Varför då kan man undra? Jo.
Den första produkten kan man få ut. Den körs med ideella medel eller någon form av inledande (under) finansiering. När den produkten släpps skall försäljningen av den täcka utvecklingen av nästa generation av produkten, nya produkter, löpande kostnader i företaget. Ja ni fattar. De flesta produkter (väldigt få om sanningen skall fram) har Minecrafts försäljningsframgångar. Det är snarare så att det krävs tid. Mycket tid för att lyckas. Ja och marknadsföring. Befintliga kunder skall supportas. Allt det där andra som kostar i ett företag. Har man inte anställt, det normala för ett litet utvecklande mjukvaruföretag, så skall alltså tiden efter att den första produkten skeppats användas till
- Utveckling av nya produkter.
- Vidareutveckling av den produkt man lever på.
- Support av den produkt man lever på.
- Marknadsföring.
- Allt annat som skall göras i ett företag på det.
- Japp, och konsulting för att få in pengar för att klara av att driva företaget och kunna använda tid till de ovanstående punkterna.
Så plötsligt har man mer att göra men mindre tid att göra det på. Ja jag skall inte bli långrandig. Den där modellen är en spiral med ökande konsultbeläggning. En som slutar med att nästan alla Svenska mjukvarubolag slutar som rena konsulter. Produkterna överges. Dör. Mycket bra har slutat så.
Synd kan man tycka.
Ändå är det den modell som rekommenderas Svenska företag vid rådgivning. Helt felaktigt alltså. Den där Swesoftrapporten begravdes väl någonstans djupt nere i ett arkiv och glömdes sedan bort. Antar jag.
Några få idag lyckas såklart få riskkapital. Pengar som nästan alltid satsas på ren hype. Några få (väldigt få) överlever tre år, de flesta dör, därför att de inte har vad som krävs. Det tar längre tid att lyckas än vad hypeinvesteringar räcker till.
Så donationer, en tålig fru (eller make) och tålamod är det som gäller.
Men men men ropar vän av ordningen.Crowdfounding. CROWDFOUNDING.
Jodå. Men titta på kostnaderna för att göra materialet till en lyckad crowdfounding. Man skall ha rätt mycket pengar för att få till det. Det är sällan något för seriösa långa projekt. Där skall en snygg cool grej vara framme på ett halvår och sen kan den får försvinna in i evigheten.
Donationer alltså.
Svenska företag ger inte donationer. Inte Svenska privatpersoner heller. I alla fall har aldrig jag/vi fått någon/några. Istället så kommer pengar från Indien, Kroatien, Italien, Slovalkien, Litauen och andra oväntade ställen.
Brukar det inte vara vi som skickar pengar till de där länderna?
Tydligen inte.
Förvånande tycker jag. Men är oändligt tacksam mot de här osjälviska människorna som vill drömma tillsammans med mig, ja om att det går att göra stort fast man är liten.
