Då skall jag ge mig. Trött efter en vecka i full fart. Fredagar är som sagt heliga här. Hur mycket jobb det än varit genom åren så har jag försökt hålla fredagskvällen ledig. Det har fungerat för det mesta faktiskt. Inte alltid såklart. Men generellt gäller att det skall mycket till för att jag skall jobba en fredagskväll.
K kokar äppelmos, imorgon lingondricka. Bunkrar för vintern. För året. Vi runt omkring tackar och tar emot. Men hon skall också få en ledig kväll. Se ikapp veckans serier. Vi följer alldeles för många just nu. Fredagarna räcker nästan inte till för att följa dem alla. Eller också är det bara vi som är för trötta och inte orkar vara uppe tillräckligt länge.
Jag har varit bra på att se det disruptiva genom åren. Åtminstone bra där. Men jag har aldrig kunnat utnyttja denna förmåga. En gång i tiden kämpande jag för att få andra att förstå vad som är på gång, vad som kommer att ske, hur man borde utnyttja det för att tjäna sig en slant. Men idag konstaterar jag att jag bara känner dumskallar. Orkar inte nämna det där disruptiva för någon ens längre. Det är lite som att när det regnar gröt från himlen så har den fattige ingen sked. Alltid så. Men lite exalterad blir jag ändå. Kan man annat?
Fast “dumskallar” kanske är hårt. Trötta är nog bättre.
Ja och säga att man själv är bra på något skall man väl inte heller. Såklart. Så glöm det där. Jag bryr mig inte. Är inte ens bitter.
Men koden är incheckad. Jag lever. Får sova längre imorgon. Kanske. Borde gör göra något för världens barn. Men kan inte det. Inte just nu. Hoppas andra gör det.
Nu fimpar jag mina skärmar. Trevlig helg kamrater.
