Day: 14 October 2016

En kvart kvar sen ger jag mig. För idag alltså, Helig fredagskväll inleds. Nej jag är inte Jude. Om någon nu undrar. Jag följer ingen religion. Men tror på han/hon/det/gud om nu matematiken är dess språk. Men just det har inget med min fredagskväll att göra. Bara med livet. Och jämvikten. Alltid jämvikten före allt annat.

En bra dag. En bra vecka Ett skaplig liv. Ett som kunde vara mycket sämre. Man skall inte gapa efter för mycket sa min mor. Jag går alltid med munnen fullt öppen. Det r kanske det som är felet med mig. För något fel är det. Jag som aldrig blir nöjd.

Men fredag således. Ledigt.

Han/hon/det/gud bor nog i Järvsö förresten. Folk borde vallfärda dit. Sm till Mecka.  En del gör det ju redan. Lill-Babs kan vara ställföreträdande när inte han/hon/det/gud har tid. Det blir ett och samma.

Lödröken skall få diffundera ut genom otäta väggar här nere på kontoret nu. Det är sådant lödrök. Min windowsburk uppdaterar windowsversionen just nu. Tror att alla gått hem den här tide en fredag och passar på. Men Linux tickar på. Ja de gör väl den andra burken också sen när den blivit uppdaterad. Men använder den mindre och mindre. För Spotify, bokföring oh för att skriva ut etiketter.  Snart inte ens för bokföring. Antagligen inte alls vad det lider. Efter ett helt liv från floppy ett.

Men en bra vecka. Tack för den. En bra löddag. Inget bränt. Insikter funna. Saker tar tid. Om man var fler… Men det är man inte. Tur är nog det. Nu har min fredagskväll börjat. Magen skriker. Jag är hungrig. Stänga av och gå upp. Snart är det måndag igen. Längtar…

…kommer den alltid den där första snön.

Nuförtiden hinner man inte ens blinka innan det är fredag igen. Tiden går så fort. Man vill hålla kvar måndag och tisdag lite så man i alla fall kan bevara illusionen av att hinna lite under veckan. Blir “klar” med något. Men innan man ens hinner blinka, i alla fall på riktigt, så är det fredag, veckan är slut, borta, förverkad. Ja och det ena man kan göra är att hoppas på nästa vecka. “Då kanske då, hinner man något…”

Ändå jobbar jag i princip jämt. Japp, äter och sover, men sen jobb. Ja eller “sitter hemma” som en del uttrycker det då. Av storleken på bankkontot att döma har de sannolikt rätt de sistnämnda dessutom . Och förresten sover jag inte så länge och inte äter jag längre än en kvart någonsin heller. Långluncher med sig själv är inte sådär superkul. Man vill ner till kontoret bara. Så i med mat och ner och kör igen. Hindrar en från att tänka “varför” också naturligtvis. De där farliga frågorna.

Men bloggen slösar jag såklart tid på. Jag funderar hela tiden på att lägga ned den. Varför hålla på med den  liksom. Jag har ungefär 30 dagliga läsare här. Alla klarar sig utmärkt utan nya inlägg. Varför alltså. Men den blir en utloppsventil. Man kan får ur sig saker här på bloggen som andra får ur sig på fikaraster och vid lunchbord. Ensamjobbarens gissel. Ingen att skvallra med.

Fast fredagskvällar är lediga. Åtminstone det. Men det finns såklart de som anser hela mitt liv var en enda stor ledighet också. Allt handlar som bekant om perspektiv.

Ute frost. Tre grader kallt och lite till. Eländigt. Men inne varmt. Pelletsvarm. Finns inget att klaga på så länge man slipper gå ut. Oklart om man slipper det. Sannolikheten är stor att man måste ge sig ut.

Allt som skickas med DHL hit fastnar i Gävle. Det kan ta tre dagar för grejer att nå Sverige från Kina. Men sen ligger de alltid i Gävle i minst en vecka. Gillar inte DHL. Går bra att lägga ned det företaget. Om du fråga mig. Ja, ja JAAAAAAA, jag vet att de fungerar bra i storstäderna. Men inte här alltså. Det gör däremot Fedex, UPS, TNT och de andra som hittat lösningar också för oss som bor här. Det går om man vill. Det går inte om man inte vill. Skitföretag. DHL alltså. Jodå jag har sagt det förut.

Men min lödstation, ja det som hette lödkolv förr när allt var enklare, är uppvärmd. Alltså skall det nu lödas. Lite bara. För testandets skull. Sen koda. För livets skull. Ja eller nått. Det är inte så pretentiösa sakerna i mitt liv. Är bara som de är. Vanliga och bondiga.