Jag skulle aldrig anställa någon som var i min ålder, definitivt inte, om jag hade valet av i alla fall kunna välja någon som var under femtio. Knappast skulle jag heller anställa en som mig med min CV. Japp, jag inser det där. Dummare än så är jag inte. Det spelar liksom ingen roll hur mycket erfarenhet det finns där i den där CV’n.
Ändå kan jag nog tycka att jag jobbar mer och producerar mer och fortfarande lär mig mer än de flesta andra jag känner. Kanske är det bara fel på “de där andra” eller möjligen är det bara en inbilskhet hos mig. Att jag tror det är så fast det inte är så. Men faktum är att de flesta programmerare jag känner är förbannat trötta. Japp forskare med. Unga som gamla. Så jävla mycket gnista finns det inte. Den försvann någonstans efter vägen. Borta nu. Men det pratas en jävla massa. Ja och det är väl kanske så det är idag. I rubriksamhället. Att det räcker med att prata.
Open source/hardware har en gyllene regel. Vad du skall göra har inget värde. Det du har gjort har värde.
Fast skiter i allt det där såklart. Det spelar ingen roll. Det finns fint folk och så finns det vanligt folk och så finns det sådana som jag som står lite på sidan av. Jag har alltid varit där. I alla fall har det känts så. Nu med åldern rätt nöjd med det. Integritet att vara den man är, den man tror man är.
Eller bara dum i huvudet. Betraktaren avgör. Som vanligt. Jag lägger mig inte i. Mindre och mindre med åren.
Ljusdal två vändor idag. Den vägen är inte den roligaste. En sanning. Men det går det där också. Hittar en Gessle skiva som min cd-spelare tveksamt och avvaktande ändock till slut bestämmer sig för att spela. Det fungerar. Jag en rytm och melodiman. Får en cappuccino och en bulle också på vägen hem den första turen. Det är helt OK.
Mellan resandet i röd Fransk bil mellan Hälsingeorter har jag fixat buggar i en av mina produkter. Tänk att man åstadkommer sådana? Jag? Gud? Men gårdagskvällens “findings kring tolv” och en logikanalysators “findings” idag får till det där. Iväg går det till USA för vidare transport till södra Slovakien.
Just det där att man har grejer om snurrar runt om i världen får mig att häpna ibland. Fast det är jag det såklart. Här i Los betyder inte sådant ett skit. Som sig bör. Man håller sig på jorden om man bor i en liten by i skogen. Bra det. “Världen finns inte.”
Om en dryg vecka drar jag till USA, San Francisco. Bro, Stilla havet, spårvagnar, sol, vin och granodlingar. Kalle-anka-granar. Kanske kommer jag aldrig tillbaks.
