Först så är klockan sisådär arton och det är fredag och det ligger eoner av ledighet framför en. Sen poff så är samma klocka tjugotvå och det är söndagskväll och det ligger INTE eoner av ledighet framför en.
“Men du är ju arbetslös numera”
säger vän av ordning. Ja och har rätt såklart. Jag är verkligen arbetslös. Verkligen. Men låtsasjobbar. Jag måste ju göra det. Att låtsasjobba är I stort sätt samma sak det som när jag så att säga arbetade på riktigt. Det har i princip bara producerat en massa svett och tagit en jävla massa tid mitt arbetande. Så mycket mer har det inte varit med det i reell mening. Jag har inte så stora förhoppningar att det arbete jag nu ändå faktiskt kallar “arbete” kommer att uppskattas under min livstid. Ja och inte mitt låtsasarbete heller såklart. Konstigt vore det väl annars. Sådana där som jag brukar ha en förmåga att bli uppskattade efter vår livstid. Vad vi nu skall med den uppskattningen till. Men det har ingen någonsin tänkt på. Jag skiter i vilket och gör av med min tid medelst låtsasarbete. För jag ser såklart något annat från mitt perspektiv.
Ljusdal, begravning och Gävle står på agendan den här veckan. OJ liksom. Mina veckor brukar mest bestå av fyrahundranittion kompileringar och lite lödning. Och så nu en sådan händelserik vecka. Liksom. Begravningen kunde man ju iof varit utan. Men vissa saker kommer man inte undan. En stor del, den största delen, av släkten ser man inte på annat än begravningar. Kanske lika bra det.
Spotify vill flytta in i nya World Trade Center i New York,. Billigt. 6500 per kvadrat. Som hittat. Sen kanske de kan göra en PC klient som är lite responsiv och kommer upp i klassen professionellt utvecklade produkter. När de väl är där alltså. De borde kunna bättre. De har gratis m&m’s och nötter.
Fast själv har jag placerat två temperatursensorer i likaledes två komposter idag. Det är inget att skryta med det heller. Men nyfiken som jag är så.
JODÅ JAG HAR SOTAT OCKSÅ.
Så-det-så.
Fast det finns skrivbord jag borde rensa av lite. Mer än ett. Som synes av bilden ovan. Det där räknas som ett. Är dock två. Men börjar man städa och ha sig så hittar man inte ett skit sedan. Det är antagligen bara sådär sm min hjärna ser ut inuti också. Det måste vara rörigt för att min hjärna skall gilla läget. Vi har haft mycket skoj genom åren min hjärna och jag. Det är ganska ofta den som talar om för mig när jag spårar ur. Faktiskt. Men jag lyssnar inte alltid. Borde ha lärt mig det vid det här laget. Egentligen. Synd att man är dålig på att lära sig vissa saker.
Tårtan var god förresten. Så nu vet ni det. Men slut också. Som vanligt är jag mest skyldig. Mindre bra är det. Men karaktär har aldrig varit min starka sida. Speciellt när det gäller tårtor OCH semlor. Men tur att jag hittade tårtor innan knarket. Jag har aldrig varit speciellt mycket för droger.
Men det är väl aldrig för sent för något.
Jo, jag såg ju hur det gick för gode vännen “Jompa”. Det var lätt att beträda den vägen som musiker. Han tog den. Död nu.
Fast tårtorna har kanske dödat lika många. Eller fler. Se på Keith Richards. Han lever. Knark kanske är nyttigt. Har någon undersökt det?
Fast granskott är nog bättre. Tror jag.
Mer snö i helgen. Tröttsamt. Men vitt. Ändå har jag inte startat snöslungan ännu i år heller. Det skottas av sig själv. Snösvängen tar en extra sväng upp på gården. Vi applåderar allesammans här i huset. Lyx. Välgöraren heter Magnus. Tror jag. Tack och bock!
Till våren kommer den vårhungriga björnen ge sig på får fågelmatare igen. I alla fall om traditionerna skall hållas vid liv. Jag måste helt enkelt få dit en videokamera och föreviga det där. Det räcker inte bara med spåren längre. Jodå, såg den i fjol. Sprang efter skogskanten. Men lyckades inte se den när den ryckte ner fröautomaten. Tyvärr.
Bjussar gärna på lite solrosfrön. Helt klart.
Men klockan har passerat elva. Jag förkyld. Ja och låtsasjobb tröttar ungefär i samma utsträckning som riktigt jobb. Snart pension. Jo man kan ta ut den från sextioett. Fast funderar på sextiotvå. Fast har inga tankar på pension alls just nu. Bara på att lägga mig och läsa lite ur min bok. Barcelona. Sekelskifte. Rätt tråkig egentligen. Men tillräckligt bra för att läsa vidare i. Jag har kastat två oavslutade åt sidan på sistone. Man kan inte offra liv på skit. Ingen borde göra det. Tror på sig själv när man upplever något vara skit. Sen kasta det åt helvete. Man skall inte tycka om ett endaste dugg bara för att andra gör det. Men ändå inte glömma bort att smaka på allt det där i livet som man aldrig smakat på. Fan vad överraskad man blir ibland. Av nya smaker. Läs upplevelser om du vill. I det oväntade finns det stora. Blundar man ser man inget. Man behöver inte vara geni för att fatta det. Ändå är det så många som inte vill ta det till sig. Landsbygden är full av människor som aldrig bott i en storstad som vet allt om hur förbannat hemskt det är att bo i en storstad. Det omvända gäller såklart också. De blinda styr världen just nu. De som tror, Fast kanske har det alltid varit så.
Skitsamma. Pelletsfyllande, bok, sova. Godnatt!
